Vitlök

Lördag förmiddag. Inget regn. Ingen snö. Plusgrader. Tillgång till hjälpsamma barn, tid och utsäde.
Med andra ord: perfekt läge att sätta vitlök.

Jag har en bra pallkrage, två på höjden, där det i somras växte rödbetor, sockerärtor, rosenskära och salladslök.
Salladslöken blev det i princip inget av. Den gillade inte att leva i skuggan av de väldiga rosenskärorna och vi åt bara några få, i omelett.
Sockerärtorna led av ojämn bevattning och fick utfällningar men gick ändå att skörda och frysa in efter förvällning.
Rödbetorna blev små men goda och har gett lite diverse mat som rosa kitch och grönkålssmoothie.
Det blev egentligen rosenskärornas pallkrage på det stora hela. De levde livet och gav mig långvarig njutning med sina vackra blommor högt upp mot himlavalvet.

Nästa säsong siktar jag dock på plats för vitlök och morötter. Jag vet att lök och morötter är en bra kombination att samodla eftersom lökflugan förvirras av morötter och vice versa. Om man uppnår samma goda effekt med vitlök vet jag inte, men det är ju värt att prova.

Tillsammans med min tjänstvilliga avkomma röjde jag pallkragen från det som växt under sommaren. Den starke sonen fick gräva ur all jord för tillfällig förvaring i stora skottkärran (vi har en liten också) och sedan klippte vi sönder alla rosenskärsstammar och la dem tillsammans med annat växtmaterial (till exempel nerklippta hösthallonpinnar) i botten av pallkragen. Ja, helt i botten blev det egentligen inte för där låg annat halvt om halvt nedbrutet material som jag bottnade pallkragen med när jag ställde upp den i början av sommaren.

Ovanpå klippet hällde vi en halv 40-literspåse med "trädgårdsgödsel" och spred ut den. Jag skulle lätt kunnat lägga på mer gödning egentligen men eftersom jag hade en öppnad påse fick det räcka med den. När lökarna börjar växa till våren kommer jag ge ytterligare gödning, kanske i form av pelleterad hönsgödsel och helt klart i form av gräsklipp.

Jorden som legat på vänt i skottkärran lades tillbaka och jag plattade till den lite med baksidan av en kratta.
Sedan var det dags för vitlöksklyftorna. Jag köpte en liten påse med tre vitlökar för 30 kr när det var rea på Lidens för ett tag sedan. Jag tänkte mig att tre lökar borde bli lagom till tre pallkragslånga (120 cm) rader.
Jag hade fel och fick drygt en lök över. De kvarvarande klyftorna borde jag egentligen sätta så fort som möjligt, men tiden rann ut så jag får spara dem tills jag hinner göra i ordning någon ny växtplats.

Det är bra att sätta sin vitlök så sent som möjligt på hösten. Den ska helst inte hinna börja spira av för många plusgrader utan snällt ligga i jorden och vänta på att vårvärmen kommer och väcker den till liv. Man trycker ner klyftorna i välgödslad jord ca 5 cm djupt och med 10-15 cm mellan klyftorna. Bor man i de högre växtzonerna kan de vara bra att täcka jorden med löv, halm eller vad man nu har till hands men jag bor i zon 2-3 och tror att de ska överleva vintern utan täckning. Får jag inspiration kanske jag går ut och krattar ihop lite löv att lägga över, men annars får de klara sig ändå.

Önskas primörlök kan man skörda på försommaren. Vill man ha vitlök att förvara inomhus över vintern är det bättre att vänta till slutet av juli eller augusti när löken hunnit bilda klyftor och ett skyddande skal. Väntar man längre finns risk att klyftorna faller isär och lagringsdugligheten försvinner men då kan man göra vitlökssalt att torka eller frysa in skörden i stället. Förvara i så fall vitlöken väl inpacketerad i frysen, om du inte är så förtjust i vitlök att du vill att bullar och andra bakverk ska ta smak.

Minns ni den där mystiska växten som plötsligt bara dök upp i smultrontornet? Jag vet fortfarande inte vad det var för någonting, men det blev i alla fall en kortvarig gäst. Vintern har gjort slut på livet för det lilla livet.

I den här delen av smultrontornet har jag tidigare odlat vitlök. Jag har fuskat och stoppat ner klyftor från lök jag köpt i livsmedelsbutiken. Det är ingen bra idé. Vitlöken kan bära på virussjukdomar som överlever i jorden i många år efter det att man skördat sin lök. Dessutom är lökarna som är ämnat som mat ofta preparerade för att inte börja gro innan de hunnit hamna i magen (inte efter heller i och för sig...) vilket gör att de inte ger någon skörd. Om vår trädgård drabbats av vitlöksvirus vet jag inte men någon skörd blev det i alla fall knappast. Bara några ynkliga miniklyftor som föll isär.

Här har vi dragit upp allt som växt i pallkragen under sommaren och sonen ska strax till att börja gräva ur jorden. Helst hade jag velat klippa ner rosenskärorna medan de ännu var gröna, för att ge tillbaka mer näring till jorden. Men det är ju det där med prioriteringar... Nu finns det nog inte så mycket näring i de bruna kvistarna, men de tillför ändå luft och struktur till jorden, och det är också värdefullt.

Kan man va annat än gla´ när himlen är blå och det finns tillfälle att få sticka fingrarna i jorden?

Dags att plantera. Tre rader vitlök ska få samsas med två rader morötter. Morötterna går också bra att vinterså har jag för mig. "Jag ska bara" läsa på lite först, och göra såband av fröna. Hinner jag så innan jorden fryser gör jag det, annars väntar jag till våren.

Det blev Topadrome som hamnade i kundkorgen på Lidens. Jag vet ingenting om sorten. Men ger den rejäl skörd och sköter sig för övrigt kan jag kanske spara några klyftor till utsäde inför nästa år. Det enda jag behöver tänka på är att byta växtplats för att minska risken för sjukdomar.

Vitt!

Tre nyanser av grönt har i Lidköping förvandlats till vitt, vitt, vitt.

Visst, man kan tycka att det är vackert.
Men sist jag kollade var det bara början av november. November är en höstmånad! Då ska man fortfarande få beklaga sig över regn, rusk och mörker, och inte behöva skotta snö en timma för att få ut bilen ur garaget.

Snöskoveln har fått gå varm på morgonen. Och då menar jag bokstavligen. Visste du att en varm snöskottarattiralj inte är lika trivsam att jobba med som en kall? Snön fastnar i skoveln och man blir tvungen att skotta samma snö flera gånger om eftersom den inte vill lossna från bladet.

Min erfarenhet av istappar är att de bildas när det varit snö och kallt, tinar lite så att snön smälter, och sedan fryser på igen.
Det väderfenomenet tycker jag inte att vi haft i Lidköping ännu. Här blev det kallt och snö direkt och därefter har det bara varit kallt.
Så hur den här rejäla stuprörstappen bildats undrar jag allt.

En bil med taggigt grin.

Eftermognade tomater

Små busktomater av sorten Tiny Tim ligger på eftermognad på en tidning i vardagsrummet. De mognar snällt, men smakar nästan som rönnbär.
Surt, sa räven.

De är alltså inget roliga att gå och småäta.
Men det finns andra sätt att använda sura tomater.

I kväll har jag fräst ett gäng halverade tomater i lite olja, kryddat med smaksatt tomatpuré, vitlökspulver och persillade och serverat till pasta.

Ingen i familjen ville smaka mer än jag. Men jag åt gladeligen upp alltihop. 

Äpplen

I dag har jag gjort lite nödvändiga höst- och vintersysslor i trädgården.
Bland annat har jag plockat in de fem sista äpplena från vårt Aroma äppelträd. Alla var inte perfekta men de var vansinnigt goda. Jag tror nästan att de blivit ännu mer smakrika efter en dust med Kung Bore under veckan.

"Fem om dan" lyder livsmedelsverkets gamla slogan. Det syftar på mer än bara äpplen men har man bara äpplen så räcker det gott. Särskilt när de är så goda som Aroma.

Titta, så perfekt! Runt, saftigt, rödrosigt äppelkindad ligger frukten och lockar.

En skål klyftor att avnjutas som mellanmål. Väldigt gott!

Skörd på nära håll

I dag har jag sett de första flingorna försiktigt fladdra förbi fönsterrutan. Det är några få plusgrader, blåsigt och helt enkelt riktigt höstruskigt ute.

Jag tillhör inte den kategori människor som odlar för att de älskar att vara ute i ur och skur. Nej, jag lockas snarare av att så, sköta om och skörda.

Därför njuter jag lite extra en sån här morgon när jag kan gå ut i uterummet och plocka in några tomater och kapkrusbär att komplettera frukosten med. Där hänger, står och ligger nämligen den skörd som ännu inte var mogen men som jag med barnens hjälp kunde bärga innan vädret blev allt för otrevligt.

Nu eftermognar tomater och kapkrusbär i sin egen takt och jag kan enkelt vittja fångsten allt eftersom.

Stjärnflocka

Första november.

Och stjärnflockan i Skälvum blommar fortfarande.

Julmarknad Hällekis säteri

Jag är på påhälsning i hemtrakterna. Min mamma, barnen och jag passade på att besöka Hällekis säteris julmarknad under dagen. Jag laddar energi, njuter av en  stressfri tillvaro och att ta det som det kommer.

I somras var det jag och mina systrar som besökte säteriet och kikade på rosorna och perennrabatterna. Nu såg det förstås annorlunda ut när mycket bortklippt och visset.

Hällekis säteri

Vid ridbanans hörn blommar fortfarande en röd ros.

På väg in i trädparken.

En glimt av rosenrundeln.

Motljus bland rosor och skulpturer.

Vi gissar på blåsvingel. Någon som vet?

Perennrabatterna

Barnen fann ett krypin i en äkta kastanj.

Tack du vackra träd.

Ännu sistare

För ett tag sen skrev jag att jag plockade in årets sista fikon.

Jag hade fel.

I min hand håller jag ett ännu sistare fikon. Det låg och väntade på mig ute på altanen i morse, precis under fikonplantan.

Och det var gott!

Åkerdikt

Nyplöjd ligger åkern och väntar
tills hösten på vinterdörren gläntar.
Fåra vid fåra av brunaste mull,
rispor av plogen i jordskorpans hull.

Snart ska var jordkoka sprängas
men maskarna slipper att trängas
för vatten blir is i en långsam explosion.
Ljudlöst arbetar vintern, utan pardon.
Blottlagd jord i rad efter rad
där kylans makter går i parad.

För bonden vet vad han gör
när han traktorn över gärdena kör.
Han jobbar tillsammans med årstiders gång,
för blodet sjunger naturens sång.
När flyttfåglars streck fyller rymden med vingar
vänder bonden sin plog och jorden betvingar
till välväxt och skörd av vete och råg
som bonden i spåkulan redan såg.

Han tänker ej bara på arbetets möda,
han längtar till sommarens svajande gröda.
För honom är plogfårans linje en pil
som pekar på skördefests glädjerus-il.

Och när plogbillan vänt den sista tuvan
får bonden släppa loss frihetsduvan
för då är han fri från marken ett tag
medan frostsprängarisen slår sitt slag
och tar jobbet från bonden som äntligen kan rasta
och bördorna från ryggen får kasta.

Ett Tack! till naturen
för att jag är buren
i årstiders famnar
närhelst jag hamnar
på nyplöjda åkrar, i näringsrik mull
som ger sina skördar för människans skull.

Skälvumsåker.

Dagens höstbilder

I dag har jag varit ute och rest i bôjda (västgötska för bygden).

Hösten är sen i år, och otroligt färgrik och vacker. Det är nästan svårt att inte njuta trots att det hunnit bli ganska kallt och ibland, som i dag, lite regnigt.

Hoppas du också har tid och ork att njuta!

Björkarnas gula löv fladdrar när vi passerar.

I allén fram till Hönsäters kapell har träden redan börjat klä av sig inför vinterkylan. Är det inte lite märkligt att de gör tvärtemot vad vi människor gör när höstvindar viner?

Hemma i den Trulsegårdska trädgården står blodlönnarna fortfarande i flammande brandslågor trots att många löv nu fallit till marken.

Vissa löv är som infärgat läder. Så blanka och fina med sina bladnerver och fem flikiga fingrar.

Jag har inte kunnat låta bli utan att leka lite med ett av filtren i Instagram och förstärkt det gula i fotot. Det är för övrigt samma foto som bild nummer 2 i det här inlägget. 

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.