Fröfabrik

Grönkålen blommar för fullt. Jag hinner bara ta mig en munfull söta blommor när jag går förbi. Resterande blommor får väl sätta frö. Om det funkar kommer jag nog få åtskilliga frön att spara till vintersådd.

 

Grönsaker till maten

I dag kompletterar vi laxen med lite färgglada grönsaker. (Jag har tänkt till ordentligt och fotar dem innan de tappar kulörerna i stekpannan.)

 

Blommor från gräslök och grönkål står på menyn.

 

 

Sköna försommarfärger blir tillbehör till den stekta laxen. Jag har även klippt ner lite vitlöksblast i bunken innan jag steker "grönsakerna" hastigt i rapsolja, ringlar över lite balsamvinäger och kryddar med flingsalt.

Konfirmation

I dag har Irma konfirmerats.
I dag är det mors dag.
I dag har våren övergått i försommar under några livgivande regn.

Eftersom det var konfirmation i dag ville jag pynta entrén lite extra och köpte två små krukor med hängväxten snöflinga på torget i går. De såg rätt hängiga ut och jorden var snustorr så jag lät dem stå och dra i var sin spann vatten innan jag ställde ut dem i de höga krukorna som Irma hittade på soptippen en gång.

När middagssällskapet kom hem från kyrkan möttes jag till min stora förtjusning av en än mer utsmyckad entré. Min pappa hade hunnit före oss alla och satt upp björk- och rönnbärskvistar vid ingången. En mjölkkanna med lupiner stod också där och lyste upp.

Till middagen grillade maken baconlindad kyckling men som förrätt blev det grillad halloumi med fusksparris och gräslöksknoppar. Det var väldigt gott och väldigt enkelt. Fusksparrisen har jag fått tips om i en Facebookgrupp om självhushållning. Där var det någon som smörstekte blomsterstänglarna på den övervintrade grönkålen just innan de går i blom. Jag testade att i stället fräsa på ett gäng stänglar i rapsolja och saltade sedan ordentligt med flingsalt.
Det finns flera sätt att ta tillvara på gräslöksknoppar. Jag har bland annat läst om någon som lägger in dem och använder dem som ersättning för kapris. Jag följde i stället ett tips från Sara Bäckmo i bloggen Skillnadens trädgård och stekte dem i rikligt med olivolja. Efter en stund slängde jag på några nypor flingsalt och ringlade över lite balsamvinäger innan jag hällde dem ur stekpannan ner på ett hushållspapper där de fick rinna av en stund.

Innan gästerna for hem fick en av dem med sig resterna av efterrätten - rabarberpaj, och en annan fick två storståtliga rabarberstjälkar att uppvakta sin egen mamma med.

Nu när gästerna åkt och diskmaskinen jobbar tar jag en sväng i trädgården och luktar på nyutslagen liljekonvalj.

Grönsallad

Oj så gott med en helt nyskördad skål grönsallad till middagen.

Grönkål, spenat, gräslök och persilja ihopsvängd med lyxigt god rapsolja och eget rosa örtsalt.

Är detta något för alla?
Nej, tydligen inte. Det var bara jag som åt.

Grönkålen blommar

Nu har den övervintrade grönkålen börjat bilda knoppar och förbereder sig för blomning.
Eftersom det är första gången jag odlar grönkål vågar jag inte uttala mig om hur pass "normalt" det är.

När bienna (tvååriga) växter för för sig att blomma redan år ett, brukar man säga att de går i stock. Då blir de träiga och tråkiga att äta eftersom de lägger hela sin energi på att skapa frön för artens överlevnad.

Jag vill inte att mina grönkålsplantor ska blomma eftersom jag misstänker att smaken påverkas.
Alltså äter jag upp de knoppande blommorna.

Solig söndag

Söndag eftermiddag.
Slösade sol.
Vårtecken var man ser.

Vintersådd i uterummet

Det går inte att sticka under stol med att kallsådder är underbara. Lite jord, några frön, en omgång fukt och sen sköter det sig själv under väldigt lång tid.

Tre fina sådder i vårt uterum har kikat upp, broccoli, grönkål och spenat. Plantorna är så gröna, stabila och knubbiga. Inte undra på att man vill odla mer på det här viset.

Ull

Redan innan både Sara (som bland annat bloggar om Skillnadens Trädgård) och makarna Mandelmann (senast sedda som helt bedårande TV-odlare) rekommenderade ull i odlingarna, skaffade jag mig en säck ull till vår trädgård.

 

Eftersom jag är jättebra på att tänka ut smarta saker utan att förverkliga dem, har ullen blivit stående hemma hos mina föräldrar. I helgen var jag där och fick äntligen med mig ullen hem. Jag var allt lite nervös innan jag öppnade säcken. Eftersom den blivit stående så länge (mer än ett år?) borde det nog vara en högst obehaglig upplevelse. Men nej, ulltottarna såg ut precis så som de förmodligen gjorde när de just lämnat fårskinnet.

 

Jag har tidigare skrivit om rådjuren och hararnas framfart bland grönkålen men nu ska vi se om jag inte lyckas få stopp på den (framfarten alltså.)
Jag har lagt ut ull i pallkragen med grönkål och även spridit ut några ulltottar på andra håll i trädgården.

 

Ull har nämligen inte bara den goda egenskapen att den ger jorden näring som växterna kan ta upp, håller jorden fuktig genom att minska avdunstningen och förhindrar fröogräs från att slå rot och rotogräs från att tränga sig upp ur marken. Dessutom ska den hålla rådjur och kanske även harar borta. Vissa menar att ull även lär avskräcka mördarsniglar men det har jag svårt att tro. Så bra kan den väl ändå inte vara?!

 

Nu när jag lagt ut ullen från den säck jag hade, upptäcker jag att det går åt mycket mer. Dags att kontakta min ull-leverantör och höra när det är fårklippardags nästa gång.

 

 

Så här ser en rådjursfriserad grönkålsplanta ut. Det är bara några små blad kvar, och de misstänker jag hunnit växa ut sedan senaste rådjursbesöket.

 

 

Nu ligger det fårull i mer än halva pallkragen. Återstår att se om det har någon avskräckande effekt på odjuren från skogen.

 

 

En tova kring basen av en av förra årets nytillskott - en fläderbuske som jag hämtat i föräldrarnas trädgård.

Just nu...

...i en trädgård nära mig.

En nedblåst liten tallkotte, grönkål som både växer och vissnar på samma gång och två små cyklamenblad.

När jag anlade vår surjordsrabatt för många år sen, köpte jag en knöl cyklamen. Tanken var såklart att den skulle blomma med små rosa kjortlar varje höst.
Det har den inte gjort.
Inte en enda gång.

Däremot dyker det emellanåt upp några enstaka blad, inte varje år och inte vid någon bestämd tidpunkt på året utan lite då och då. Tillräckligt för att jag ska fortsätta hoppas på att det någon gång i framtiden ska visa sig en blomma.

En liten, liten kotte i en vantklädd hand.

Grönkål som både växer och vissnar samtidigt. Dessutom är det fler än jag som går och småäter på bladen.

Cyklamenblad bland fjolårslöven. Jag får njuta av bladens vackra mönster när blommorna uteblir.

Grönkålen i januari

Så här ser grönkålen ut i mitten av januari. Det finns plantor som till synes har dukat under för kölden, och andra som inte tycks förstå att det är vinter.

Att grönkål är bienn (tvåårig) märks på stammen av de två plantor som står närmast huset.

Jag har börjat gilla grönkål mer och mer.
"It grows on me".

Rådjur och vinterväder hjälps åt att ansa grönkålen. Plantorna i pallkragen lever ett tufft liv, men de lever.

Så här vacker är den kål som står i en stor murarbalja närmast huset. Men bara om man lyckas hindra kameran från att tippa ner och fota de vissnande bladen under den palmliknande toppen.

Utmed stammen kommer nya små blad. Ett tecken på att grönkålen egentligen är tvåårig, även om vi oftast låter slutskörda den redan år ett i vårt kalla klimat. Orkar jag ska jag låta plantorna stå kvar ända till våren. Det kan bli spännande att se om de fortsätter skicka ut nya blad hela året.

Grönt Nytt År

Ett riktigt Gott Grönt Nytt År!

Nyårsdagsträdgården är inte direkt något fyrverkeri av färger, men jag njuter av det gröna, och faktiskt bjuder alunroten på lite lila också.

Jag önskar dej ett grönt, mullrikt, skördebringande, blommande, njutbart, jordigt, doftande år, utan skadedjur men fullt av pollinerande insekter. Må spenaten växa sig stor, morötterna djupt och jordgubbarna saftigt röda.

Grönkålen tappar de understa bladen till förgängelsen men de övre är fina. Några blad fick utgöra stommen i salladen vi bidrog med på nyårsfirandet i går kväll.

Jag städar inte så noga i trädgården på hösten utan låter det mesta vissna ner och ligga kvar som skydd mot barfrost. Mellan jättedaggkåpans brunbleka blad skymtar redan nya gröna. Det är alldeles för tidigt och resultatet av en hittills för plusgradig vinter, men det gör inte så mycket. Jättedaggkåpan är en överlevare utan dess like.

Första året med hasselört. Den planterades i nya kontorsrabatten i somras. Och den är verkligen så städsegrön (grön året om) som den sägs vara.

Alunroten håller också färgen över vintern. De mörkgröna bladens lysande lila undersidor är ett uppskattat avbräck i en annars brungröngrå vinterträdgård.

Decemberskörd

Det känns oväntat lyxigt att kunna gå ut i trädgården en söndag två veckor innan jul och hämta in åtta fina grönkålsblad till kommande veckas eftermiddagssmoothies.

Jag har tagit för vana att ta med en liten flaska mina tre skoldagar och konsumera innehållet på tåget hem. Då stillar jag hungern bra tills jag kommer hem.

Nu delar jag skörden med harar och kanske även rådjur. Grönkålsplantorna i pallkragen är rejält ätna. Men det gör inte så mycket. Vintervädret hjälper också till att ta kål på dem och jag tror att årstiden hinner göra slut på maten långt innan jag kan göra det, så om skogens djur förser sig lite också gör ingenting.
Om de däremot får för sig att äta på fruktträden blir jag ilsk!

Grönkålen är fortfarande spänstig och fin, trots att det är december!

Rosa smoothie

Fyra veckors praktik på hemmaplan är över. I morgon fortsätter studierna i Göteborg och jag försöker återskapa mina skolrutiner.

Det blir frukostmacka på tåget på väg dit och grönkålssmoothie på tåget på väg hem.

Och så lite experiment med en rödbeta från pallkragen bredvid rabarbern i mixern tillsammans med apelsin, ingefära, grönkål och tropisk juice.

Tänk att en enda liten rödbeta kan ge så mycket färg!

Och tänk att det fortfarande går att skörda grönkål från plantorna i trädgården trots att det varit snö och minusgrader ett bra tag. De är visserligen inte lika spänstiga och smaken har mildrats av kölden, men de är fullt ätbara i alla fall.

Mixern går varm. Smoothien blir godast om den inte innehåller allt för stora bitar av grönkål.
Här mixas tre grönkålsblad med en skalad apelsin, två dl tropisk juice, ca 1 cm färsk ingefära och en liten rödbeta. Resultatet blev överraskande gott.

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.