Endast Sverige svenska jordgubbar har

Svenska jordgubbar är godare än några andra.
Det är förmodligen inte helt sant. Finska och norska är nog lika goda. Och ryska och kanadensiska kanske.

Det handlar om antal soltimmar sägs det. Länderna här uppe vid polcirkeln, som har så långa dagar och korta sommarnätter, får tillräckligt med ljus för att frammana den ultimata, söta smaken

.

Ska du plantera jordgubbar i din trädgård så köp gärna plantor av olika sorter. Försök få några sena och några tidiga för att öka skördetiden.

Men hittar du plantor av sorten Rumba kan du hoppa över dem. De får inte riktigt smakerna att dansa på tungan.

Årets första

Det är ren och skär lycka - varje år.

Jag syftar på årets först pion. Och årets första jordgubbe.
I dag var det dags för båda.

Jag har två pioner. En i varje entrérabatt. Båda är av sorten Festiva Maxima. Och det är verkligen maximal fest när de slår ut. De doftar helt underbart ljuvligt.

Jordgubbsplantor har jag en hoper vid det här laget. I en pallkrage finns etablerade plantor som jag satte i förfjol och som borde ge sitt bästa i år.

I smultrontornet finns det några också. De mår inget vidare på grund av myror som bygger bon bland deras rötter, på grund av en väldigt torr vår och försommar och för att de nog står för grunt och inte fått någon kärlek av trädgårdsmästaren.

I två nya pallkragar har jag planterat ur jordgubbar också, sex plantor i varje, och så finns det fortfarande ett litet gäng som bor i krukor, tätt hopträngda i en pallkrage som bara används som krukförvaring av diverse plantor just nu.

Det doftar så härligt att jag nästan blir svimmelkantig.

I mitten av varje pion finns ett litet vinrött stänk. Allt eftersom blomman åldras sprider sig stänket. Det är som om blomman blivit blivit skadad just när den slår ut. Det kanske ändå GÖR ONT när knoppar brister. Och skadan växer ända tills det är dags för pionen att tacka för sig och vända åter till jorden.

När solen ligger på, även här på norrsidan av huset, blir en vit pion nästan självlysande. Det gröna bladverket är också vackert. För den som gillar att göra buketter är bladen perfekta utfyllnader.

Årets första hemmajordgubbe! Den var jättegod! Jag åt upp den själv, utan att ens berätta för familjens övriga jordgubbsälskare om dess existens.

Men bilden är lite fusk. På baksidan var jordgubben brun efter att ha legat platt mot gräsklippet, och myrorna hade kalasat på den så det var egentligen bara den halva som syns som gick att äta.

Härmed bestämmer jag att det är i dag försommaren gick över i sommar.

Termometern visar dessutom 27,9 grader i skuggan och bättre än så här behöver det inte bli.

Måste det göra ont när knoppar brister...

De tidigaste jordgubbarna har börjat blomma.

 

Alliumen som står bakom svartavinbärsbusken är på väg att slå ut.

 

Det finns inte en enda blomsterknopp på plommonträdet men äpplet är översållat av rosa knoppar som håller på att slå ut i skiraste vitt.

 

 

Det växer!

Nämen titta här! Redan svarta vinbär och jordgubbar på gång i vår lilla trädgård. Vilken glädje! Och på fälten har redan den första höskörden startat. Snart är sommaren här.

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.

Jordgubbar i oktober

Det är den första oktober i dag och jag har ätit två jordgubbar som jag plockat från en planta i trädgården.

Jordgubbsplantan är av sorten 'Ostara'.Så vill man kunna njuta av jordgubbar liten senare än bara runt midsommar så kan jag rekommendera att skaffa någon eller några plantor 'Ostara'.

Ostara
ska det vara
för den som vill bevara
sommarsmaker rara.

Höstblomning och höstbär

Om du funderar på att tillföra något nytt i trädgården, så se till att du har något som blommar på hösten.

 

Jag är på något vis ännu gladare över blomningen i vår trädgård under hösten.
På våren och sommaren är det självklart att se blomsterfägring överallt och jag tenderar nästan att bli lite blasé.
Men på hösten är alla färger (som inte är gula, orange eller röda) så oväntade och drar blickarna till sig.

 

Ätbart man kan skörda på hösten gör mig ännu gladare än blommor.
Hittar jag en mogen jordgubbe eller äter en näve hösthallon så är det ännu godare när temperaturen ligger under tio grader än när sommarvärmen sätter sötma till bären.

 

Så satsa på hösten - Det får bli dagens tips!

Alunrotens blommor står sig länge, länge och blir söta små vippor över en falnande rabatt.

Vilken läckerknopp!
En krukros som den omtänksamma dottern förärat sin mor med i födelsedagspresent (eller var det månne på namnsdagen?) blommar en bra bit in på hösten.

Jag känner att jag kanske bildbombat lite väl mycket med syrenhortensiafoton, men så här ljuvlig är den i alla fall just nu, när blomsterklasarna är nedtyngda av fullmatade gammelrosa små papperslika blommor.

Ett hösthallon, fotat i mörkret häromkvällen, ger varken skärpa eller något hissnande konstnärligt intryck, men i min mun gav det desto större utdelning!

En mogen jordgubbe i slutet av september!
Satsa på att köpa plantor med olika blomningstid. Det brukar oftast stå "tidig", "extra tidig", "sen", "medelsen" eller "extra sen" på plantorna. Eller så googlar du dig fram till att hitta olika plantor.
Jag tycker att jordgubbar smakar bäst när de plockas och äts direkt på fyndplatsen och därför är det trevligt att få så lång skördeperiod som möjligt.

Septembersmaskens

I går började jag en utbildning i Göteborg och pendlar nästan fyra och en halv timme om dan tre dar i veckan.

Med många timmar på tåg är det extra skönt att komma hem till trädgården och få gå ett varv. Vattna lite, se till den senast planterade alunroten, äta några tomater och blåbär och överraskas av mogna jordgubbar, i september!

Lördagsnöje

Vilken härlig dag det blev när väl förmiddagsregnet dragit förbi och molnen gett vika för solen.

Under eftermiddagen har jag förlustat mig i trädgården för hela slanten och hunnit med en hel del.

Maken har trimmat våra två tujahäckar och barnen har varit behjälpliga med att räfsa ihop klippet och bädda med det runt vinbärsbuskarna.

Under tiden grävde jag igenom pallkragen där det växt potatis en tredje gång och hittat ytterligare sex larver som fått göra sällskap med de andra 150 i komposten.
Jag samlade ihop jorden och använde det mesta för att plantera en magnolia jag fått av Hanna. Magnolian fick nu äntligen lämna hinken som varit dess hem det senaste året, och flytta till pallkragen som tidigare huserat potatis. Den kommer få dela plats med ett amerikanskt blåbär så småningom.Jag fyllde upp resterande del av pallkragen med gräsklipp och strödde lite jord på toppen.

Sedan tog jag mig an sex rejäla grönkålsplantor som stått i sina små krukor i en jordgubbspallkrage. De skulle egentligen fått flytta för länge sen men det har inte blivit av. Jag grävde ner dem i en egen pallkrage (där jag tidigare övervintrat Hannas magnolia och tre hinkar ormbunkar).
I botten av pallkragen ligger tujaklipp från förra året. Ovanpå klippet finns två lager grästuvor sedan jag grävde en ny rabatt och högst upp ligger ett tjockt lager gräsklipp.
Jag grävde ner grönkålsplantorna med krukorna kvar eftersom rotklumpen under krukan var så stor. Jag grävde mej ner till tujaklippalagret och fyllde på med lite jord från potatislandet innan jag satte ner plantorna, hällde tillbaka den bortgrävda jorden och sedan bäddade in allt i ett nytt lager gräsklipp.

Jag passade på att knô ner gräs kring rabarberplantorna också.

Därefter gick jag loss med sekatören på jordgubbsplantorna.
Jag skördade den gula löken som växt tillsammans med jordgubbarna för att förvirra lökflugan och klippte bort alla revor från jordgubbarna. Revorna planterade jag i en massa plastkrukor och ställde för övervintring under vinbärsbuskarna, lite lagom inbäddade i tujaklippet.
Sedan fyllde jag på med kompostjord kring de sex jordgubbsplantorna som ska stå kvar i pallkragen och bäddade in även dem i gräsklipp.

De skördade lökarna har jag lagt på tidningspapper att torka till i uterummet. Min man Niclas var där och nallade en direkt till kvällsomeletten.

Nu måste jag få erkänna att jag är nöjd med mitt dagsverke.
Det finns massor kvar att göra innan frosten kommer men det är viktigt att hinna njuta lite på vägen mot vinter.

I dag har jag njutit av både hallon, solmogna tomater och de svarta vinbär jag medvetet lämnade kvar på busken när jag plockade av dem i juli.

Det finns två handfull kvar med bär på svarta vinbärsbusken. De är ofattbart söta och smakfulla nu när de fått lapa åt sig så mycket sol.

Det är toppen med tomater!

Magnolian är planterad. Som den fått vänta! Ända sedan syster Hanna grävde upp plantan i fjol har den levt i den gröna hinken som står borta vid vinbärsbusken. Jag har trott att plantan varit död efter vinterförvaringen i en pallkrage, och när det visade sig att den överlevt var jag nära att ta död på den igen, med för mycket vatten. Nu hoppas jag att den inte fick en chock av att få bo så fint, så att den dör för tredje gången.

I april och september är det bra tid att klippa tujahäcken i vår landsända. Maken har gått med den eldrivna häcksaxen och gjort ett bra jobb.

Barnen har bäddat runt vinbärsbuskarna.

Nu kommer de klara vintern bättre med lite mer skydd över rotsystemet.

Maskarna har fått något nytt att tugga på.

Vattenavdunstningen minskar med ett skyddande täcke.

Ogräset har inte en chans att etablera sig när det inte finns någon bar jord att ta fäste i.

Sex rejäla grönkålsplantor har fått flytta till egen krage. Dessutom flyttade jag över tre småttingar också. Jag är nästan mest spänd på att se om de små plantorna klarar sig och kan leverera skörd.

Gul lök har skördats från jordgubbspallkragen. Nu ligger löken på tork på tidningspapper i uterummet. Jag tror jag ämnar förvara dem i en papperskasse i uterummet eller garaget i vinter.

En rejäl upprensning bland det som blev kvar i pallkragen efter att grönkål och lök fått flytta vidare. I den rosa korgen ligger plantor som ska förflyttas till krukor och förhoppningsvis bli nya plantor till våren.