Samla frön

Ibland gror egensamlade frön bättre än köpta. Så har det varit för mig avseende tomater och persilja till exempel.

Jag hoppas att alliumfrön kan vilja gro också. Särskilt av de två utstickarna som överraskat mej i Katalinrabatten. Dem vill jag samla frön av för att kunna så i tråg, så de inte råkar rensas bort tillsammans med snarlika grässtrån.

Men hur ska jag veta vilka fröställningar som är vilka när alla bollarna blommat över?

Jag märker upp dem med frystape på skaftet och hoppas att de är fröäkta - vilket väl egentligen inte är så troligt.
Men i min trädgård finns det alltid lust till experiment.

 

 

Bilder från Katalinrabatten

Så här ser Katalinrabatten ut, en kväll i juni.

 

 

 

En rostig liten sparv på en likaledes rostig pinne utgör prydnad i Katalinrabatten. Jag tror bestämt att jag, precis som så många andra trädgårdsälskare, gillar rost. Det står sig så snyggt mot det gröna, sköna. Den här lilla pippin har jag köpt i en kombinerad handelsträdgård, café, loppis på Kinne-Kulle. Jag bör nog spana vidare där någon dag och se om jag kan hitta en matchande kompis.

 

 

Strutbräkenets upp-och-ner-vända parasoll suger in min blick. Inte långt från botten av struten har en blommande vårlök kilat sig fast. Jag borde kolla upp vad den där fluffiga vårlöken heter. Den har blommat länge nu och långblommare ger mycket fägring för pengarna.

 

 

Det här var utgångspunkten för Katalinrabatten. Jag ville ha en rabatt med höstsilverax för jag älskar deras söta spiror som doftar så underbart på hösten, och som visar upp dramatiskt mörka blad under resten av säsongen. Och jag ville kombinera dem med limegrönt. Kontrasten är slående!

 

 

Alla höstsilveraxets blad blir inte mörka direkt från "födseln". Det krävs lite ohejdad vana vid solen innan de antar den efterlängtade purpurfärgen. Katalinrabatten ligger på husets norrsida och det är lite av ett experiment att plantera solälskande växer i trädgårdens skuggigaste läge.

 

Allium är livsfarligt. Jag har blivit akut förälskad i de lila bollarna. I Katalinrabatten har det dessutom dykt upp en lite mer stjärnögd variant som trollbinder mig så fort jag kommer nära...

 

...och en vit! Märkligt. Jag köpte en påse lila i höstas.

Svårfotat

Har ni någon gång försökt fota alliumbollar,
i kvällsljus,
med en surrande humla som ska utgöra medelpunkten?

 

I så fall kan ni ana hur många kort jag var tvungen att ta för att få till de här två någorlunda.

 

 

Bollhav

Jag har ett eget bollhav...

 

 

Bilderna är tagna den 8de juni och bollarna håller på att förvandlas till fröställningar nu.

Katalinrabattskärlek

I går kväll tog jag mig en snabb titt på Katalinrabatten framför huset.
Jag insöp den från gatan och njöt av kontrasterna i färg och form och att jag lyckats få till höjderna så bra på den smalare delen av rabatten.

Jag gick också den korta, korta gången mellan rabatten och husväggen. Det känns nästan lite djungligt nu, när strutbräkenet skickar sina lansar mot himlen och skapar en fuktig skugga som doftar daggmaskjobb och grönt.

När jag kom in igen mötte jag maken i hallen och utbrast hänfört:
-Jag äääälskar den nya rabatten!
-Jag vet, svarade han.
-Jaså, replikerade jag förvånat.
-Du har sagt det tre gånger om dan de två senaste månaderna.

Jag vägrar tro att jag är så tjatig, men det stämmer i alla fall att jag njutit av den två-tre gånger om dan ända sedan de första krokusarna stack upp sina smala bladrullar ur marken.

Ett litet underverk. Faktiskt!
Den här hortensian fick jag av en väninna som haft den i kruka men inte hann plantera ut den någonstans. Jag grävde ner den i rabatten, men glömde vattna! Plantan dog såklart. När jag upptäckte förödelsen klippte jag ner de torra kvistarna och gav den en giva vatten. Nu kommer nya blad från det jag trodde var en död växt. Visst är det rätt häftigt när man bjuds på överraskningar likt denna.
Återstår dock att se om den överlever vintern. Hortensior är inte alltid av de härdigare slagen så jag håller tummarna och kommer jag ihåg det kan jag nog bidra med lite fårull mot torrfrost.

De där märkliga vårlökarna som jag inte minns namnet på, och som jag köpte bara för att de var billiga på Lidl i höstas, fortsätter att göra intryck. Nu håller de sakta på att förvandlas från blålila till grönt.

Den fula ankungen har förvandlats till en svan!
En vit allium hade råkat komma med i påsen med vita som jag köpte på Lidl i höstas.
Nu blommar den. Lite längre fram kommer ett inlägg där ni får se den som knopp.

Klematisen Dr Ruppel har börjat klättra uppför en av stålvajrarna precis bredvid entrédörren.

Taklöken är barnbarnsbarn från rabatten på gaveln till véboa i Trulsegården. När vi planterat vårt första äppelträd, det som sedan dog pga för dålig dränering, hämtade jag några taklöksrosetter från mitt barndomshem och planterade under trädet. Jag inbillade mig att de skulle hålla ogräset borta. HAHAHA säger jag bara. Såklart att de inte gjorde. I stället blev det bara än svårare att rensa bort ogräset utan att skada taklöken också.

Under de tretton år vi bott i huset har taklöken fått vandra runt till lite olika ställen i trädgården. En stor del av tiden har den bott i små krukor och under vissa perioder har den fört en mycket tynande tillvaro. Fem krukor har jag hållit vid liv, något sånär skyddade in en pallkrage. Två av dem har planterats ut som matta under klematisen. Jag blir så glad när jag går förbi och ser dem. Jag tror säkert att du också har någon särkskild blomma som du förknippar med din barndom. För mig är det bland annat taklök.

Hasselört! Är inte det bara en såååå cool växt. Utan större krav på varken näring, sol eller vatten brer den ut sina blänkande, djupgröna elefantöron och täcker ganska snart in en tråkig, bar yta. Enligt vad jag läst ska den dessutom vara vintergrön, men det låter jag vara osagt. Hos mig bestod nog det där vintergröna mest av brunt ändå...
Jag köpte en fin planta förra sommaren, när mina systrar och jag var runt i närområdet under eventet "Öppna trädgårdar".

Revsugans mörka blad har börjat breda ut sig under blodflädern. De bjuder även på ljusblå blommor. Den här rabatten skulle ju inte alls vara blå, bara mörka blad och limegrönt, med små inslag av rosa här och där. Men när jag ser det blå i kombination men allt annat som också mest råkat bli, så tycker jag att det känns lite "cottage garden" över det hela, och det känns inte dumt alls.

Blodflädern har knopp. Hurra!

Allium och tulpaner

I slutet av maj tog jag en kvällsrunda i trädgården och njöt av alliumbollar och tulpaner.

Måste det göra ont när knoppar brister...

De tidigaste jordgubbarna har börjat blomma.

 

Alliumen som står bakom svartavinbärsbusken är på väg att slå ut.

 

Det finns inte en enda blomsterknopp på plommonträdet men äpplet är översållat av rosa knoppar som håller på att slå ut i skiraste vitt.

 

 

Lökplan

Att kunna passa på att njuta av alunrotens blommor under tiden man gräver ner lökar i rabatten är ett plus i kanten.

Sista söndagseftermiddagen i september fick jag tid att gå ut och gräva ner de första 241 vårlökarna jag köpte på Lidl för ett antal veckor sen. Det var krokusar och några slags hyacintliknande saker och så ett gäng allium av olika sorter.

Tulpanlökar kan man i princip plantera så länge det går att spetta i backen, men de där tidiga små lökarna, som krokus och  snödroppar till exempel, bör man gärna sätta så fort de börjar säljas i affärerna.

Lidl brukar sälja riktigt billiga vårlökar och jag far gärna dit och botaniserar under deras lökvecka. Kvalitén är det sällan fel på. Däremot kan det vara bra att ha lite koll på vilka växter som funkar i just din zon. Lidl säljer lökar från Tyskland och kanske Holland som har ett mycket mer tillåtande klimat än vi har.

När jag sätter vårlökar brukar jag göra upp en enkel lökplan innan jag skrider till verket.
Jag ser till att försöka få tag i växter som blommar under olika tidpunkter för att få möjlighet att njuta vårblommor så länge som möjligt.
Dessutom håller jag koll på hur höga de olika blommorna ska bli och sätter såklart de högsta längst bak i rabatten.

En vacker liten iris vid namn Katharine Hodgkin planterades allra närmast entrédörren så att dessa små skönheter ska kunna beskådas av eventuella gäster.

Krokusarna 'Barr´s Purple' hamnade i rabatten.

De läckra 'Vanguard' hoppas jag mycket på inför våren.

'King of the Striped' är den tredje sortens krokus som planterats i entrérabatten. Alla är lila på ett eller annat, och ibland flera sätt.

Det här är en sorts allium som jag tror kallas "Drumstick". Den är lite som de där stora, nästan bomullsvirade trumstockarna batteristen i mitt band använder när han ska slå lite mjukt på cymbalerna.

Tre andra sorters allium har jag också planterat. Den enda sorten är visst en mix av flera sorter.
Allium 'Gladiator' har jag sedan tidigare bakom vinbärsbuskarna. De är ståtliga när de blommar och humlorna är förtjusta vårbesökare.

Muscari 'Fantasy Creation' heter de här märkliga blommorna som jag aldrig sett tidigare. Om beskrivningen stämmer ska de börja sina blomsterliv som purpurlila skapelser för att sedan blekna och till sist övergå i grönt. Jag skulle inte bli förvånad om det inte blir någonting av dem alls, men lovar såklart att fota om de dyker upp i rabatten i vår.

Lökpåsar utplacerade på prov i rabatten.

Jag lägger ut lökpåsarna på jorden där jag ämnar plantera dem och fotar av placeringen som minnesstöd. Inne på kontoret har jag ett block där jag senare ritar in positionerna.

När våren kommer och jag tycker det verkar tomt någonstans i trädgården tar jag grillpinnar och sticker ner där jag vill sätta nya lökar till våren.
Jag vet att jag aldrig kommer komma ihåg det annars och grillpinnarna har också den fördelen att eventuella rådjur som vill köra ner mulen för att knapra på tulpaner och allium får en otrevlig överraskning som förhoppningsvis håller dem borta i fortsättningen.

Här ligger lökar och väntar på att jag ska gräva ner dem mellan alunrot, strutbräken och treklöver.

När jag måttat ut var lökarna ska placeras gräver jag en lagom djup grop och lägger lite benmjöl i botten. Gropen ska vara tre gånger lökens storlek i djup. Är det en lök på 3-4 cm ska den alltså ner 9-12 cm i jorden. Oftast står planteringsdjupet angivet på påsen så du behöver inte ta med dig skjutmåttet ut i trädgården.
Benmjölet blandar jag lite grann med den befintliga jorden genom att bara röra runt med planteringsspaden. Jag har fått för mig att lökarna inte blir överförtjusta om de måste ligga direkt på benmjölet.
Jag placerar lökarna i gropen med toppen upp. Är det några lökar som vill lägga sig på sidan gör det ingenting, de hittar också upp till ytan när det blir vårväder.
Till sist fyller jag hålet med jord igen. Är det känsliga lökar skadar det inte att ge dem ett lager täckmaterial som till exempel nedblåsta löv som skydd under vintern.

---------

Nu har det plötsligt gått en månad och tulpanlökarna har legat uppradade i sina påsar på golvet i uterummet och blängt uppfordrande på mig med en blick som betyder: -Var det inte du som hade en plan!?

Fördelen med egenhändigt utformade planer är att man är fri att förkasta dem om till exempel skolarbete kommer emellan.

Så i går samlade jag helt sonika ihop de 126 tulpanlökarna, hällde alla i en lövkorg och planterade dem i den nya kontorsrabatten.

Lövkorgen har blivit en lökkorg. Genom att hälla ner lökarna i en korg eller hink eller liknande, och sedan bland om dem med lätt hand, hoppas jag uppnå en plantering som inte är så strukturerad och välordnad som jag normalt sett inbillar mig att jag vill vara.

Det var dock omöjligt för mig att inte bli åtminstone lite strukturerad när det var dags att gräva ner tulpanlökarna.
Jag hade först tänkt att låta dem växa tillsammans med en nyplanterad magnolia, men i så fall skulle de få bo precis i utkanten av en pallkrage och jag är inte helt säker på att de skulle överleva vintern där.

Nu har de i stället hamnat där mina dahlior stått ända tills jag grävde upp dem under den gångna helgen. Det blir ett provisoriskt boende. Till sommaren tänker jag nog plantera kärleksört här. Men då har lökarna blommat över och kan grävas upp igen.

Nedan följer de tulpaner jag hoppas på till våren.

24 lökar av sorten 'Super Parrot', en vit papegojtulpan med gröna inslag.

30 lökar av sorten 'Queen of Night'. Det är en riktigt mörkt vinröd-lila enkelblommande tulpan som tidigare i vår trädgård haft den goda egenskapen att kunna blomma om. Tyvärr glömde jag fota den.

10 st 'Purissima' som är en vit, enkel tulpan som går från gulvit till äggskalsvit under sin blomning.

10 st 'Elegant Lady'. En vit och rosa liljetulpan. Jag är förtjust i liljeblommande tulpaners kurviga skönhet. De påminner om en kär vän i Stockholmstrakten som också älskar blommor av olika slag.

10 st 'Mount Tacoma'. En välfylld vit tulpan där de yttersta kronbladen är grönstrimmiga.

10 st 'Shirley'. Enkla vita tulpaner med lila teckning som också ändrar färg allt eftersom. De får mer och mer lila inslag ju längre de blommat.

10 st 'Playgirl'. Ljust rosa triumftulpaner med cerica ytterkanter på kronbladen. Triumftulpaner har lite större blomsterkalkar än andra tulpaner. 

12 st vanliga rosa Darwinhybrider av sorten 'Van Eijk' som jag måste köpt mot bättre vetande eftersom jag grävde ner en massa sådana 2014 i övertygelsen att just Darwinhybrider är de tulpaner som lättast blommar om år efter år. De visade sig alls i trädgården i våras så några trogna återkommare vill jag absolut inte beskylla dem för att vara!

Slutligen blandade jag också med 10 lökar av läckerheten 'Virichic' som verkar vara en liljeblommande tulpan i kralligt rosa med breda gröna stråk i mitten av de yttersta blombladen.

Hur resultatet blir måste jag tyvärr vänta med att avgöra till våren.
Och här har det inte ens snöat än!