Hos kusinen

Det är roligt att besöka andras trädgårdar.
Även om det är 50-årskalas kan man smyga runt i trädgården och inspireras av andras idéer, lösningar och växtval.

Så här fint bor kusin vitamin med sin familj.

Finlands Vita Ros i överdådig blomning.

 

Parkslide, eller om det kan vara en annan slideart, är otroligt invasiv och ingenting jag skulle kunna plantera i vår lilla villaträdgård. Men det är en häftig växt men stora, saftigt gröna blad på smala vidjor som ofta blir två meter höga. Bor man på landet och dessutom har en rejält stor tomt, behöver man inte bekymra sig över några parkslidesruggar här och där. Så länge de står långt från närmaste byggnad och avgränsas av en gräsmatta som robotgräsklipparen tar hand om med jämna mellanrum, så kan man unna sig att få njuta av den spännande växten.

 

Humlorna tar tacksamt emot nektar från blommande gräslök.

Nästa gång jag kommer hit står det kanske ett växthus på den här platsen. Kusin Vitamin har både kunskap, redskap och energi för ett sådant projekt.

Översikt av en del av baksidan av tomten. Kusin Vitamin har grävt ut två dammar och anlagt ett litet vattenfall emellan så att vattnen inte blir stillastående.

Vem har sagt att rött och rosa inte passar i hop? 

Vill man ha en klätterväxt som klär in fasaden är det smart att plantera den en bit från grunden och sedan leda upp den längst snören, eller som här, armeringsnät.

 

Nära boningshuset finns flera krukplanteringar i zinkkärl.

En härligt stor iris blommar intill husväggen, ackompanjerad av...

...ljusgula lupiner. Vilket gav mig en idé! Det finns ju fröpåsar att köpa, med lupiner i en enda färg. Jag skulle faktiskt kunna köpa på mig några sådana påsar i de färger jag gillar, och göra egna kombinationer i de pallkragar jag vill odla gröngödning i.

Små låga blomsterarrangemang på festborden, av det trädgården erbjuder, är festligare än vilka köpeblommor som helst.

 

I kanten av dammen sitter grodprinsarna och väntar. I det varma vattnet precis över stenen till vänster om den bortre prinsen, har en hel flock grodyngel samlats. Kanske är det blivande grodprinsar?

Katalinrabattskärlek

I går kväll tog jag mig en snabb titt på Katalinrabatten framför huset.
Jag insöp den från gatan och njöt av kontrasterna i färg och form och att jag lyckats få till höjderna så bra på den smalare delen av rabatten.

Jag gick också den korta, korta gången mellan rabatten och husväggen. Det känns nästan lite djungligt nu, när strutbräkenet skickar sina lansar mot himlen och skapar en fuktig skugga som doftar daggmaskjobb och grönt.

När jag kom in igen mötte jag maken i hallen och utbrast hänfört:
-Jag äääälskar den nya rabatten!
-Jag vet, svarade han.
-Jaså, replikerade jag förvånat.
-Du har sagt det tre gånger om dan de två senaste månaderna.

Jag vägrar tro att jag är så tjatig, men det stämmer i alla fall att jag njutit av den två-tre gånger om dan ända sedan de första krokusarna stack upp sina smala bladrullar ur marken.

Ett litet underverk. Faktiskt!
Den här hortensian fick jag av en väninna som haft den i kruka men inte hann plantera ut den någonstans. Jag grävde ner den i rabatten, men glömde vattna! Plantan dog såklart. När jag upptäckte förödelsen klippte jag ner de torra kvistarna och gav den en giva vatten. Nu kommer nya blad från det jag trodde var en död växt. Visst är det rätt häftigt när man bjuds på överraskningar likt denna.
Återstår dock att se om den överlever vintern. Hortensior är inte alltid av de härdigare slagen så jag håller tummarna och kommer jag ihåg det kan jag nog bidra med lite fårull mot torrfrost.

De där märkliga vårlökarna som jag inte minns namnet på, och som jag köpte bara för att de var billiga på Lidl i höstas, fortsätter att göra intryck. Nu håller de sakta på att förvandlas från blålila till grönt.

Den fula ankungen har förvandlats till en svan!
En vit allium hade råkat komma med i påsen med vita som jag köpte på Lidl i höstas.
Nu blommar den. Lite längre fram kommer ett inlägg där ni får se den som knopp.

Klematisen Dr Ruppel har börjat klättra uppför en av stålvajrarna precis bredvid entrédörren.

Taklöken är barnbarnsbarn från rabatten på gaveln till véboa i Trulsegården. När vi planterat vårt första äppelträd, det som sedan dog pga för dålig dränering, hämtade jag några taklöksrosetter från mitt barndomshem och planterade under trädet. Jag inbillade mig att de skulle hålla ogräset borta. HAHAHA säger jag bara. Såklart att de inte gjorde. I stället blev det bara än svårare att rensa bort ogräset utan att skada taklöken också.

Under de tretton år vi bott i huset har taklöken fått vandra runt till lite olika ställen i trädgården. En stor del av tiden har den bott i små krukor och under vissa perioder har den fört en mycket tynande tillvaro. Fem krukor har jag hållit vid liv, något sånär skyddade in en pallkrage. Två av dem har planterats ut som matta under klematisen. Jag blir så glad när jag går förbi och ser dem. Jag tror säkert att du också har någon särkskild blomma som du förknippar med din barndom. För mig är det bland annat taklök.

Hasselört! Är inte det bara en såååå cool växt. Utan större krav på varken näring, sol eller vatten brer den ut sina blänkande, djupgröna elefantöron och täcker ganska snart in en tråkig, bar yta. Enligt vad jag läst ska den dessutom vara vintergrön, men det låter jag vara osagt. Hos mig bestod nog det där vintergröna mest av brunt ändå...
Jag köpte en fin planta förra sommaren, när mina systrar och jag var runt i närområdet under eventet "Öppna trädgårdar".

Revsugans mörka blad har börjat breda ut sig under blodflädern. De bjuder även på ljusblå blommor. Den här rabatten skulle ju inte alls vara blå, bara mörka blad och limegrönt, med små inslag av rosa här och där. Men när jag ser det blå i kombination men allt annat som också mest råkat bli, så tycker jag att det känns lite "cottage garden" över det hela, och det känns inte dumt alls.

Blodflädern har knopp. Hurra!

Studiebesök i en blomsterhandel

Under min praktik har jag fått göra studiebesök hos en blomsterhandel för att se hur man gör en kistdekoration.
Jag var hos Växthuset i Skövde där de bland annat är duktiga på sorgbinderier.

Det var väldigt intressant att se hur floristen bygger upp dekorationen från grunden. Hon började med att sätta några stora, gröna blad i botten och fyllde sedan ut med flera lite mindre, rosenliknande blad för att dölja oasisstommen.
Därefter placerades de vita liljorna ut och sedan omväxlande vita rosor och blå riddarsporre. Sedan var det dags för de krallvita prärieklockorna innan hon fyllde på med mer grönt, främst från eukalyptus. Som avslutning placerades några lila-blå klematis som en extra finess och så var det klart. Hela arbetet tog ca 30-40 minuter och floristen var noga med att få långa stjälkar på alla blommor så att de både skulle sitta fast ordentligt och ja möjlighet att suga vatten från mitten av oasisen.

Den här ståtliga dekorationen kostar 2000 kr. Två textade band tillkommer för 225 kr. Floristen var noga med att lämna lite utrymme där banden ska sitta, på högersidan (så att de närmast anhöriga ser dem bäst). I kostnaden för dekorationen ligger 500 kr som används för oasisstommen och hållaren till den, speciell tape under så att den ska sitta fast på kistan, arbetskostnaden och allt grönt som fyller ut buketten. 1500 kr läggs på blommorna. Innan floristen började arbeta med dekorationen hade hon plockat fram alla blommor och ställt dem lättillgängliga, så att hon inte skulle bli tvungen att räkna på kostnaden allt eftersom hon arbetade.

Det gav mig en extra dimension att ha varit med och se framväxten av dekorationen när den sedan prydde kistan under begravningen dagen därpå. 

En riktig långlevererare!

Mrs Cholmondely är en riktig långblommare hos mig. Enligt uppgift ska hon blomma i juni för att remontera i augusti och september. Vi befinner oss nu två veckor in i oktober, det är sex grader ute och ett par frostnätter har passerat. Ändå blommar hon! 

Klematisen hör till beskärningsgrupp 2, går i zon 1-4 och växer till en höjd av 3- 4 m. Av mina klematisplantor är hon en riktig favorit!

Paket från Floralinnea

Nu är de här!! Mina rosor och klematis som jag beställt från FloraLinnea. Som jag har väntat.

Charles de Mills, Munstead Wood heter rosorna. Alionushka och Ballet Skirt är klematisplantorna. Den sistnämnda såg sämst ut men jag tror inte att det var någon fara, det är ju dags att vissna för dem.

Dr. Ruppel

Säg hej till vår nya klematis!

 

Dr Ruppel är vår första, och än så länge enda klematis.
Jag är klematisnovis och vet nästan ingenting om dessa vackra blommor. Mer än att de vill ha en näve benmjöl i planteringsgropen, och sen en ny näve varje vår.

 

Jag har också lärt mig att plantorna helst ska sättas 10 cm djupare än de stått i köpekrukan för att överleva vintern bättre. Och ska de klättra på något så är det finurligt om man lutar växten mot klätterstödet vid planteringen. Så smart var inte jag när jag planterade Dr. Ruppel i början av juni. Det var min perenntokiga minstasyster som påpekade detta vid ett besök. Men då orkade jag inte gräva upp och sätta om den.

 

Beskärningen av klematis är passande nog en riktigt djungel. Lianerna ska beskäras vid olika tid och på olika sätt beroende på vilken grupp de tillhör, och det finns undantag från grupptillhörigheterna och grupperna ser olika ut beroende på vem man frågar. Jag har googlat mig fram till vad som gäller Dr. Ruppel och upptäckt att jag gjort fel redan från början. Förhoppningsvis är vår klematis en förlåtande typ, men det visar sig nog först nästa år.

Har du en klematis och funderar på när den bör beskäras hittar du någorlunda lättfattlig information här.

 

Klematis vill helst stå med huvudet i solen och fötterna i skuggan. Jag har satt vår på norrsidan av huset så den får bara sol morgon och kväll. Som fotskugga har jag grävt ner en kruka hasselört som fyndades vid en Öppna Trädgårdar-runda i mitten av juli. Senare i höst ska jag också komplettera med lite Skälvumsk taklök.

 

Jag blev positivt överraskad när jag kom hem från semestern och fick se att nyförvärvet faktiskt blommade. Det var över förväntan. Däremot hade jag förväntat mej en tvåfärgad blomma med rosa och vitt. Men ganska ofta tycker jag naturen, även den trädgårdstuktade, gör lite som den vill.

Och kanske var det bara en protest mot att jag inte planteringsbeskurit plantan så som jag borde.

 

Nu återstår bara den stora frågan:
Heter det klématis eller klemátis?

 

Dr. Ruppels första blommor.

I min systers trädgård

Min mobil skickar små osöta meddelanden till mig och vill att jag ska rensa bland mina bilder.
Minnet börjar bli fullt.

Jag kan väl inte hjälpa att det finns så oändligt mycket vackert runtomkring som jag vill föreviga!
Men mobiltelefonen verkar inte hysa minsta förståelse för att jag kan behöva ta fram en soldränkt bild av en petunia när vintervindarna viner och sommaren känns långt borta.

 

För en dryg vecka sen var vi och hälsade på hos yngsta syster Hanna, min mobil och jag. Ja, familjen hade jag också med mig men de var nog mer intresserade av grillhörna och spabad än klematis och rosor.

 

Här är några bilder som jag kan återvända till under snålblåst och snöglopp.

 

En vackert tecknad petunia står och välkomnar vid entrén.

Gråsten. Allt annat är grå!

Klematisen Dr. Ruppel.

Stolligt stor, solig solros.

Humlebesök hos axveronikan, eller var det kransveronika?

Kralligt vita petunior gör sommarkvällen magiskt lysande.

Mjölkkrukeplantering.

Solupplyst lykta som kommer tändas till kvällen.

Klematisen klättrar på armeringsmattan bredvid planteringshörnan.

Trädgården lever och levererar

Det är alltid lite spännande att komma hem till trädgården efter en semesterresa.
Hur kommer det se ut? Har tomaterna överlevt? Har gladiolusen vissnat? Har mördarsniglarna invaderat trädgården? Har kålmalen ätit upp all grönkål? Har något blåst sönder?

 

Natten till i går kom vi hem efter en veckas husbilssemester norröver.
Jag har faktiskt inte oroat mig nämnvärt för trädgården medan vi varit borta. Jag visste att det skulle komma lite regn i slutet av veckan och jag visste framförallt att min mamma lovat vattna en omgång.

 

Vi var hemma vid ettiden på natten och det första jag gjorde var att ta med den starkaste ficklampa vi har och springa ut för att se hur trädgården mådde.

Trädgården både lever och levererar!
Jag är jätteglad!

 

Några tomatplantor var lite ledsna men inte värre än att de sträckte på sig så fort de fått vatten. Nu när det gått en dag och vi hunnit packa ur och städa husbilen, har jag kikat lite närmare på växterna och blivit ännu gladare.

 

Det är härligt att vara iväg på semesterresa med familjen, men det är bra härligt att komma hem också. Särskilt när man har lyckan att mötas av en väntande trädgård.

Hortensian som jag köpte billigt på torget har växlat över från vitt till rosaspräcklig. Det klär den.

 Klematisen Dr. Ruppel som planterades för tre veckor har börjat blomma.

Tomaterna skiftar i rött och jag har smakat på några. Vilken smakexplosion!
Egenodlade tomater smakar så mycket mer än köpta. I alla fall om de får tillräckligt med sol.

Basilikaplantan i uterummet har slängt upp sin första blomstängel. Den har jag klippt bort för att plantan ska lägga energi på bladen och inte få för sig att producera frön.

Fjärilsbusken, eller syrenbuddlejan som den egentligen heter, har slagit ut sin första blomsterklase och bjuder in humlorna runtomkring till fest.

Blåbärsbusken Putte har fått ännu mer mogna bär. Jag plockade av en ask innan vi for och nu är det dags att plocka fler att lägga i frysen. Putte är inte ett amerikanskt blåbär utan en korsning eller hybrid. Den behöver ingen pollinerande kompis för att få bär och har troget gett mig ganska bra skördar ända sedan jag köpte den för ett antal år sen.

Syrenhortensian hade börjat blomma med limegröna blommor redan innan vi for, men nu övergår blommorna till sin gräddvita fas. Så småningom kommer de att växla över till rosa.