Hos kusinen

Det är roligt att besöka andras trädgårdar.
Även om det är 50-årskalas kan man smyga runt i trädgården och inspireras av andras idéer, lösningar och växtval.

Så här fint bor kusin vitamin med sin familj.

Finlands Vita Ros i överdådig blomning.

 

Parkslide, eller om det kan vara en annan slideart, är otroligt invasiv och ingenting jag skulle kunna plantera i vår lilla villaträdgård. Men det är en häftig växt men stora, saftigt gröna blad på smala vidjor som ofta blir två meter höga. Bor man på landet och dessutom har en rejält stor tomt, behöver man inte bekymra sig över några parkslidesruggar här och där. Så länge de står långt från närmaste byggnad och avgränsas av en gräsmatta som robotgräsklipparen tar hand om med jämna mellanrum, så kan man unna sig att få njuta av den spännande växten.

 

Humlorna tar tacksamt emot nektar från blommande gräslök.

Nästa gång jag kommer hit står det kanske ett växthus på den här platsen. Kusin Vitamin har både kunskap, redskap och energi för ett sådant projekt.

Översikt av en del av baksidan av tomten. Kusin Vitamin har grävt ut två dammar och anlagt ett litet vattenfall emellan så att vattnen inte blir stillastående.

Vem har sagt att rött och rosa inte passar i hop? 

Vill man ha en klätterväxt som klär in fasaden är det smart att plantera den en bit från grunden och sedan leda upp den längst snören, eller som här, armeringsnät.

 

Nära boningshuset finns flera krukplanteringar i zinkkärl.

En härligt stor iris blommar intill husväggen, ackompanjerad av...

...ljusgula lupiner. Vilket gav mig en idé! Det finns ju fröpåsar att köpa, med lupiner i en enda färg. Jag skulle faktiskt kunna köpa på mig några sådana påsar i de färger jag gillar, och göra egna kombinationer i de pallkragar jag vill odla gröngödning i.

Små låga blomsterarrangemang på festborden, av det trädgården erbjuder, är festligare än vilka köpeblommor som helst.

 

I kanten av dammen sitter grodprinsarna och väntar. I det varma vattnet precis över stenen till vänster om den bortre prinsen, har en hel flock grodyngel samlats. Kanske är det blivande grodprinsar?

Hur ska jag göra med lupinerna?

I en av pallkragarna i vår trädgård växer det lupiner sedan flera år tillbaka. Jag har fröledes flyttat med dem från vårt förra boende, med en liten omväg via Trulsegården.

 

Lupinerna är enligt uppgift riktigt fina, "äkta" holländska lupiner och ska kunna bjuda på allehanda häftiga färgkombinationer.

Och det har de gjort under många säsonger, men nu börjar de återgå till sin vilda variant och orkar inte prestera bättre än de där vanliga lila och rosa som man ser överallt utmed vägkanterna.

 

Jag är sugen på att kapa det lilla lupinhavet, slänga på lite ny jord och så eller plantera grönsaker i pallkragen i stället. Lupiner är ärtväxter som drar ner kväve till rötterna och binder näringen i jorden. Det är en växt man med fördel kan odla fjärde året i en växtföljd, för att boosta jorden inför tre nya år av allehanda växter.

 

Jag känner mig dock lite tvehågsen. De sköter sig själva och behöver precis ingen som helst omsorg från min sida. Varken med näring eller vatten. Jag behöver inte rensa ogräs och jag behöver inte så några frön.

 

Och så är de ju ändå rätt fina.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Just nu...

...är pionerna på väg att slå ut. Jag har 29 knoppar på mina två plantor. 11 på den västra och 18 på den östra.

...blommar lupinerna som allra vackrast.

...blommar jättedaggkåpan.

...blommar petunian i zinkbaljan på trappen så romantiskt!

Pionen vinkar, på väg att slå ut.

Lupinernas färger är som allra bjärtast.

Jättedaggkåporna blommar i surjords- och entrérabatter.

Petuniorna är hur söta som helst i sina lila nyanser.

Bildgalen

Har ni hört uttrycket "bindgalen"?
Det betecknar någon, kanske främst ett djur, som är bortom vett och sans. Någon som är galen nog att behöva bindas för att inte ge sig på oskyldiga varelser.

 

Jag är inte bindgalen.

Men jag tror minsann jag är bildgalen.

 

På vägen hem från jobbet i går, och även sedan jag kommit hem till vår egen trädgård, gav jag mig på oskyldiga växter.
Jag kunde jag inte hålla fingret borta från avtryckaren. Det finns ju så mycket ljuvligt att dokumentera den första sommardagen.

 

 

Gullregn, som kaskader av solsken!

 

Kastanjens ståndaktiga pelare av blommor är på väg att möta förgängelsen men under upplösningsfasen antar ståndare och pistiller köttigt djuriska skepnader. Som tentaklerna på en bläckfisk tänker jag, och kan inte för mitt liv förstå hur de där rosa blommorna kan förvandlas till hårda kastanjer i taggiga skal.

 

 

Jag kan ju bara inte uppmuntra till spridning av detta fruktansvärda ogräs som är så svårt att utrota.
Ändå finns det djupt inom mej någonstans, en barnslig förtjusning över att få blåsa till och se de små glada fjunen fara ut över landskapet i en virvlande dans
för att sedan landa någon annans stans.
(Med medveten stavning. Jag skulle aldrig komma på tanken att blåsa maskrosbollar i vår egen trädgård...)

 

 

Kan det här vara syrenen 'Beauty of Moscow'? I så fall är det precis den jag vill ha i vår trädgård. Knopparna är rosa men ljusnar ju närmare blomning de kommer. När den slår ut ska blommorna vara vita, fast på det här fotot drar de väl mer åt någon obestämbar rosa-lila nyans.

 

Vackert så det förslår! Syren är en av de växter jag har drömt om i trädgården en längre tid. Jag tror jag är lite romantiskt lagd ändå...

 

 

 

Som sommarsorbé.

 

 

Rhododendron har aldrig varit någon favorit. Kanske för att det är så svårt att stava. Eller så beror det på dess ogracila växtsätt och nästan vulgärt bjärta färgglädje som skriker ut: -Se på mig! Låt mig vara centrum för ditt blickfång! Helst din trädgård också.

 

Du ser ju hur väl dess lockrop fungerar. Kameralinsen dras som en fluga till en sockerbit, trots att jag inte alls gillar den cerisa skrikigheten.

 

Hemma i vår egen trädgård konstaterar jag att plommonträdet struntade i att blomma, äppleträdet satsade allt på blommorna, som sedan förvandlades till rost och föll av, men bigarråträdet ger hopp om en söt sommar.

 

Lupinernas knoppar är så läckra. Jag tror jag gillar det mesta som spirar med spiror.

 

En liten hjärtehängskvist lyckades löjtnantshjärtat producera i år. Löjtnantshjärtana i entrérabatterna har annars blivit fördrivna av pioner och tovsippor. Jag vill ha dem tillbaka, men vet inte riktigt var rätta platsen är.

 

 

'Queen of Night' är sist ut bland tulpanerna i Katalinrabatten. I det varma vädret går blomningen snabbt över, allt för snabbt.

 

 

Som en riktig raritet med sin mörkt djuplila färg, står 'Queen of Night' i rabatten och kontrasterar effektfullt mot sin ljusare släktingar i rosa och vitt.

 

'Queen of Night' är dock inte alls svår att få tag på utan finns nog i alla trädgårdsbutiker och även på nätet. De här lökarna köpte jag på Lidl i höstas.

 

 

Ljuvlig matchning av slumpen och moder natur.
Mörklila och softrosa.
Som gjort för ett foto.

Konfirmation

I dag har Irma konfirmerats.
I dag är det mors dag.
I dag har våren övergått i försommar under några livgivande regn.

Eftersom det var konfirmation i dag ville jag pynta entrén lite extra och köpte två små krukor med hängväxten snöflinga på torget i går. De såg rätt hängiga ut och jorden var snustorr så jag lät dem stå och dra i var sin spann vatten innan jag ställde ut dem i de höga krukorna som Irma hittade på soptippen en gång.

När middagssällskapet kom hem från kyrkan möttes jag till min stora förtjusning av en än mer utsmyckad entré. Min pappa hade hunnit före oss alla och satt upp björk- och rönnbärskvistar vid ingången. En mjölkkanna med lupiner stod också där och lyste upp.

Till middagen grillade maken baconlindad kyckling men som förrätt blev det grillad halloumi med fusksparris och gräslöksknoppar. Det var väldigt gott och väldigt enkelt. Fusksparrisen har jag fått tips om i en Facebookgrupp om självhushållning. Där var det någon som smörstekte blomsterstänglarna på den övervintrade grönkålen just innan de går i blom. Jag testade att i stället fräsa på ett gäng stänglar i rapsolja och saltade sedan ordentligt med flingsalt.
Det finns flera sätt att ta tillvara på gräslöksknoppar. Jag har bland annat läst om någon som lägger in dem och använder dem som ersättning för kapris. Jag följde i stället ett tips från Sara Bäckmo i bloggen Skillnadens trädgård och stekte dem i rikligt med olivolja. Efter en stund slängde jag på några nypor flingsalt och ringlade över lite balsamvinäger innan jag hällde dem ur stekpannan ner på ett hushållspapper där de fick rinna av en stund.

Innan gästerna for hem fick en av dem med sig resterna av efterrätten - rabarberpaj, och en annan fick två storståtliga rabarberstjälkar att uppvakta sin egen mamma med.

Nu när gästerna åkt och diskmaskinen jobbar tar jag en sväng i trädgården och luktar på nyutslagen liljekonvalj.