Endast Sverige svenska jordgubbar har

Svenska jordgubbar är godare än några andra.
Det är förmodligen inte helt sant. Finska och norska är nog lika goda. Och ryska och kanadensiska kanske.

Det handlar om antal soltimmar sägs det. Länderna här uppe vid polcirkeln, som har så långa dagar och korta sommarnätter, får tillräckligt med ljus för att frammana den ultimata, söta smaken

.

Ska du plantera jordgubbar i din trädgård så köp gärna plantor av olika sorter. Försök få några sena och några tidiga för att öka skördetiden.

Men hittar du plantor av sorten Rumba kan du hoppa över dem. De får inte riktigt smakerna att dansa på tungan.

Ohyra på vinbären

Vän eller fiende?

Sådana här skalbaggar har jag många i trädgården. Jag tycker de verkar vara illvilliga och försöker komma åt att klämma dem men de är bra på att falla handlöst och kastar sig oftast undan.
Jag har googlat för att försöka komma på vad de heter och vad de vill ha ut av mina vinbärsbuskar och andra växter i trädgården, men än så länge har jag gått bet.
Har du något förslag på vad det är för ett litet kritter?

 

 

Bladlöss sätter sig helst längst ut på topparna av vinbärs- och fläderbuskar, äppelträd, rosor och så vidare. Där är det lättare för dem att trycka in sina små snablar och låta växtens eget vätskesystem fylla dem med godsaker.

Etablerade plantor far oftast inte illa men jag vill ändå inte ha några löss i min trädgård. Effektivaste sättet att utrota dem är att klämma dem mellan fingrarna, gärna med handskar på händerna om man är kräkmagad.

Det är lätt att se var lössen håller hus på en vinbärsbuske. Bladen krusar ihop sig och böjs in mot sitt fäste.

 

Bleknande blad på svarta vinbärsbusken kan man kanske inte skylla någon skadegörare för. Det ser mer ut som näringsbrist. Eller syrebrist. Eller vattenbrist. Eller... ?

 

Här är det helt klart någon liten sugare eller äggläggare som varit i farten på röda vinbärsbusken. Kanske samma kräk som på översta bilden?

När jag inte vet vad det är som drabbat mina växter har jag en utarbetad taktik. Jag plockar bort så många av de ankomna bladen som möjligt och jag sprutar hela växten med en så hård vattenstråle jag kan. Eventuella skadegörare ska få det så svårt som möjligt att sköta sig i lugn och ro och smittade blad ska inte falla till marken för att fortsätta smitta till nästa år.

Så tänker jag.

Vad har du för knep för att hålla ovälkomna besökare stången?

Gul lök

Jag köpte sättlök på Lidens i god tid i våras. Sen "rioriterade (läs glömde) jag bort dem och satte dem inte förrän den 11e juni.

 

Jag uppmuntrar gärna till mentala kullerbyttor och i stället för att gräma mig över "prioriteringen" ser jag nu årets skördemöjligheter som ett av mina odlingsexperiment.

Sättlökarna bor dels i en pallkrage med tagetes och vitlök, dels tillsammans med blåbär och magnolia.

 

Det ska bli riktigt spännande att se om det kan bli något av de här lökarna, trots att jag planterat dem så sent. Påminn mig i oktober, så rapporterar jag hur det gått.

 

 

Vitlök i såsen

När maken står i köket och lagar mat och plötsligt utbrister:
-Nämen vad synd att vi inte har vitlök! Det ska va vitlök i såsen.

 

...känns det rätt bra att kunna komma insmygandes med två små vitlökar från trädgården.

 

Och jag måste passa på att tipsa om att smaka på vitlöksblasten. Det är jättegott! Nästan lika gott som blasten till gul lök.

 

 

 

Fröfabrik

Grönkålen blommar för fullt. Jag hinner bara ta mig en munfull söta blommor när jag går förbi. Resterande blommor får väl sätta frö. Om det funkar kommer jag nog få åtskilliga frön att spara till vintersådd.

 

Årets första

Det är ren och skär lycka - varje år.

Jag syftar på årets först pion. Och årets första jordgubbe.
I dag var det dags för båda.

Jag har två pioner. En i varje entrérabatt. Båda är av sorten Festiva Maxima. Och det är verkligen maximal fest när de slår ut. De doftar helt underbart ljuvligt.

Jordgubbsplantor har jag en hoper vid det här laget. I en pallkrage finns etablerade plantor som jag satte i förfjol och som borde ge sitt bästa i år.

I smultrontornet finns det några också. De mår inget vidare på grund av myror som bygger bon bland deras rötter, på grund av en väldigt torr vår och försommar och för att de nog står för grunt och inte fått någon kärlek av trädgårdsmästaren.

I två nya pallkragar har jag planterat ur jordgubbar också, sex plantor i varje, och så finns det fortfarande ett litet gäng som bor i krukor, tätt hopträngda i en pallkrage som bara används som krukförvaring av diverse plantor just nu.

Det doftar så härligt att jag nästan blir svimmelkantig.

I mitten av varje pion finns ett litet vinrött stänk. Allt eftersom blomman åldras sprider sig stänket. Det är som om blomman blivit blivit skadad just när den slår ut. Det kanske ändå GÖR ONT när knoppar brister. Och skadan växer ända tills det är dags för pionen att tacka för sig och vända åter till jorden.

När solen ligger på, även här på norrsidan av huset, blir en vit pion nästan självlysande. Det gröna bladverket är också vackert. För den som gillar att göra buketter är bladen perfekta utfyllnader.

Årets första hemmajordgubbe! Den var jättegod! Jag åt upp den själv, utan att ens berätta för familjens övriga jordgubbsälskare om dess existens.

Men bilden är lite fusk. På baksidan var jordgubben brun efter att ha legat platt mot gräsklippet, och myrorna hade kalasat på den så det var egentligen bara den halva som syns som gick att äta.

Härmed bestämmer jag att det är i dag försommaren gick över i sommar.

Termometern visar dessutom 27,9 grader i skuggan och bättre än så här behöver det inte bli.

Spenatsummering

Den 27 mars sådde jag en rad spenat av sorten Matador i en pallkrage.
I dag skördade jag allt som var kvar.

 

Det blev inga mängder men bör räcka till en portion spenatstuvning i alla fall. (Det blev inte spenatstuvning men 2½ liter spenat-och-apelsin-smoothie att dricka på jobbet under kommande vecka.)

Nu planterar jag sent omsider ut gul lök där spenaten växt.

 

Spenat är en verkligt cool växt. Min spenat har rakat i höjden eftersom jag inte skördat den i tid innan blomningen.
Men titta vilken liten rot den har i förhållande till sin längd.

 

En lååång spenatstängel...

 

...med en liiiiiiten rot.

Don't try this at home

Ibland tipsar jag om recept eller ger förslag på hur man kan laga till det som växer i trädgården.
Nu ska jag göra precis tvärtom.

 

I sann experimentanda skördade jag några rabarberstjälkar, hackade upp dem och la dem i en kastrull med några matskedar vatten i botten. Jag fyllde på med lite sirap, strösocker, vaniljsocker och två rågade matskedar kakao innan jag lät allt börja småkoka.

 

Jag tänkte att rabarber är gott och choklad är gott - så vad kan gå fel?

 

Typ allt - skulle det visa sig.
Resultatet blev helt vedervärdigt och fick skrapas ner i soppåsen.
Så prova inte det här!

 

 

 

 

 

Full av förväntan på någon ny kulinarisk läckerhet blandar jag rabarber med kakao.

Spenatskörd

Sår man tidigt får man skörda tidigt.
Spenat hör till de grönsaker som funkar fint att så medan jorden fortfarande är kall. Fröna väntar snällt på lagom groningstemperatur och håller inte på och fånar sig med att ruttna bort eller tappa livsgnistan.

Nu blommar min spenat. Spenatblommor är söta att titta på, men det är ju inte för blommornas skull jag odlar den. Därför slutskördar jag den och tänker att platsen kan användas till gul lök.

Häromkvällen blev det snabbstekt spenat med örtsalt i stället för smör på kvällsmacka. Det står fortfarande en massa spenat i landet men jag hittar säkert på nåt mer gott snart.

Spenaten har växt sig lång och ståtlig mellan vitlöksklyftorna.

Blommande spenat är fint, men inte så gott som den nyutsprungna.

Om jag velat hade jag kunnat vänta till blommorna blir frön, och sparat på mig eget utsäde inför nästa år. Men jag vill inte uppmuntra de gener som får spenaten att blomma innan jag hunnit äta upp den, så därför drar jag hellre upp plantorna med rötterna och låter blommorna gå i komposten.

En skål spenat. Bladen blir väldigt mycket mindre efter en dust med stekpannan.

Sådärja!
Samma mängd spenat som på den förra bilden. Alldeles lagom mycket för att täcka en macka.
Eftersom jag stekt spenaten i rapsolja blir smaken mjuk och smörig och kan ersätta smöret på smörgåsen. Med en skiva ost på toppen blir det en perfekt kvällsmat.

Rabarber

I år växer rabarbern över alla bredder.
I alla fall långt över en pallkrages både bredd och längd.

 

I dag är det Sveriges nationaldag och vi firar med att klippa gräset. I år är det Irma som tjänar pengar genom att köra gräsklipparen. Hon kan bli en aning irriterad om hon inte riktigt kommer fram till pallkragen för att det hänger stora rabarberblad i vägen. Det är ju förståeligt.

 

Nu har jag varit ute och dragit bort "några" blad som hänger i vägen...

De är både många och stora, året upplaga av rabarber!

 

Dotter med gräsklipparstövlar och rabarber. När solen steker på kan det vara skönt att gömma sig bakom ett rejält solskydd.

 

Rabarberstjälkarna är fortfarande spänstiga och fina i början av juni.

 

 

6½ kg rabarber, som jag inte hinner ta hand om nu. Vad göra?
Jag ber sonen om hjälp att lägga dem i påsar och får med mig en kasse till skolan att dela ut bland hugade spekulanter.

 

Rabarberstjälkar har det goda omdömet att fixa övergången mellan grönt och rött på ett mycket smakfullt sätt. Jag skulle vilja ha ett par byxor som ser ut sådär.

Hallonte

Har ni provat att torka bladen från hallonplantor? Jag läste tipset i en Facebookgrupp häromdagen och eftersom våra hallonplantor, precis som de flestas gissar jag, sprider sig hej vilt över halva trädgården, passade jag på att ta tillvara en plåt blad när jag ändå rensade bort de plantor som hamnat på fel plats.

 

50 grader i varmluftsugnen gav ganska raskt en burk vältorkade blad som jag nu blandar ner i silen när jag gör te. Jag har läst någonstans att de ska ha en vätskedrivande effekt, men vill ta reda på mer.

 

På sighten Familjeliv hittar jag en grupp som håller på att dricka hallonte. Gruppen heter till och med "Vi som dricker hallonbladste". Anhängarna menar att téet snabbar på förlossningen, gör värkarna effektivare och underlättar amningen.

 

Det verksamma ämnet i téet är oxytocin. Enligt en te-butik på nätet är oxytocin ett "lugn och ro"-hormon som ger en känsla av välmående. Oxytocin finns naturligt i kroppen och utsöndras vid kroppslig närhet. I te-butiken säljer man 50 gram (en halv påse te om jag jämför med vad jag brukar köpa i "min" löstebutik) för 39 kr. Det lönar sig alltså att torka själv om jag blir förtjust i téet. Hallonblad massproduceras dessutom i min trädgård varje sommar så någon råvarubrist lär jag inte lida.

 

I Carola Ekmans blogg läser jag att hallonblad innehåller fler gósaker än oxytocin.

Mycket C-vitamin och dessutom E-vitamin, kalcium och järn, mangan och magnesium, vitamin A och B-komplex (vad nu det betyder), samt lite diverse mineraler som fosfor och kalium.

Efter den genomgången låter det som hallonblad är för bra för min trädgård för att jag ska slösa dem på te. Kanske bör jag göra gödselvatten av det jag rensar bort i stället!

 

 

En burk skröfsiga blad att blanda ner i mitt vanliga löste.

Konfirmation

I dag har Irma konfirmerats.
I dag är det mors dag.
I dag har våren övergått i försommar under några livgivande regn.

Eftersom det var konfirmation i dag ville jag pynta entrén lite extra och köpte två små krukor med hängväxten snöflinga på torget i går. De såg rätt hängiga ut och jorden var snustorr så jag lät dem stå och dra i var sin spann vatten innan jag ställde ut dem i de höga krukorna som Irma hittade på soptippen en gång.

När middagssällskapet kom hem från kyrkan möttes jag till min stora förtjusning av en än mer utsmyckad entré. Min pappa hade hunnit före oss alla och satt upp björk- och rönnbärskvistar vid ingången. En mjölkkanna med lupiner stod också där och lyste upp.

Till middagen grillade maken baconlindad kyckling men som förrätt blev det grillad halloumi med fusksparris och gräslöksknoppar. Det var väldigt gott och väldigt enkelt. Fusksparrisen har jag fått tips om i en Facebookgrupp om självhushållning. Där var det någon som smörstekte blomsterstänglarna på den övervintrade grönkålen just innan de går i blom. Jag testade att i stället fräsa på ett gäng stänglar i rapsolja och saltade sedan ordentligt med flingsalt.
Det finns flera sätt att ta tillvara på gräslöksknoppar. Jag har bland annat läst om någon som lägger in dem och använder dem som ersättning för kapris. Jag följde i stället ett tips från Sara Bäckmo i bloggen Skillnadens trädgård och stekte dem i rikligt med olivolja. Efter en stund slängde jag på några nypor flingsalt och ringlade över lite balsamvinäger innan jag hällde dem ur stekpannan ner på ett hushållspapper där de fick rinna av en stund.

Innan gästerna for hem fick en av dem med sig resterna av efterrätten - rabarberpaj, och en annan fick två storståtliga rabarberstjälkar att uppvakta sin egen mamma med.

Nu när gästerna åkt och diskmaskinen jobbar tar jag en sväng i trädgården och luktar på nyutslagen liljekonvalj.

Bra start

Vilken härlig start på en solig dag.
Frukost i uterummet med spenat direkt från trädgården på mackorna.

Måste det göra ont när knoppar brister...

De tidigaste jordgubbarna har börjat blomma.

 

Alliumen som står bakom svartavinbärsbusken är på väg att slå ut.

 

Det finns inte en enda blomsterknopp på plommonträdet men äpplet är översållat av rosa knoppar som håller på att slå ut i skiraste vitt.

 

 

Rabarberpaj

Det är lördag eftermiddag och jag står i köket och förbereder morgondagens efterrätt - rabarberpaj.

Nio stjälkar av de första, späda, mjälla, saftiga, underbart goda rabarberna har jag vågat skörda i dag.
De är lätta att dra loss från plantan innan de hunnit bli gamla och träiga.

Hönsgödseln jag gav för några veckor sedan har verkligen gjort susen och fått fart på växtkraften.

Vårtecken

Kan ni gissa vad det är för en rosa knöl som gömmer sig under ett skyddande täcke av fjolårets gräsklipp?

 

Det är rabarber som funderar på om det börjar bli dags att titta upp.

 

 

Spenatsådd

I kväll har jag hunnit ut och sått en rad spenat. Mer än så finns det inte tid till mellan middag, tvätt och plugg.

Men en enda liten pallkragerad med spenat, är bättre än ingen spenat alls!

Dessutom har jag klurat ut att jag kan markera raden med två långa pinnar. Tanken är att spenaten ska växa upp mellan pinnarna. Då kan jag lägga gräsklipp bredvid utan att riskera att de späda spenatplantorna kvävs när det är dags för årets första gräsklippning.

Synd bara att de tre raderna med vitlök, som sattes i november och också finns i den här pallkragen, inte blev utmarkerade på samma smarta sätt!

Frukost i uterummet

Första frukosten i uterummet. Det är 22 grader varmt här ute och jag har tagit mig en lång och välbehövlig sovmorgon.

Nu sitter jag och letar igenom de kapkrusbär som jag plockade av grenarna som stod i vatten för några helger sen. Många är fortfarande grön, en del har hunnit skrumpna, men jag hittar också flera små gula godingar att börja dagen med.

Livet är gott!

Sorgmyggor

Jag testar syster Hannas knep och lägger lagerblad på jorden hos fikonplantan. Det ska hålla sorgmyggorna borta.

Min fula fikonplanta brukar härbärgera sorgmyggor. Kan några lagerblad ta kål på dem vore det bra. Fikonet står i uterummet tillsammans med två pelargoner. Ofta får de sällskap av några sådder frampå vårkanten.

Sorgmyggorna gör ingen skada som vuxna. Det är deras glupska larver jag skyr. Och vuxna individer ger som bekant upphov till ägg som förvandlas till larver.

Larverna lever i jorden och livnär sig på rötter. Allra helst rötterna till späda plantor som inte har så gott om rötter.

Fikonplantan är etablerad och har gott om rötter. Om några sorgmyggelarver vill knapra lite gör inte så mycket. Men får de vuxna sorgmyggorna nys om att det vankas späda plantor flyger de genast iväg och lägger sina ägg där i stället. De vill så klart ge sin avkomma bästa möjliga förutsättningar.

Så nu har jag lagt lagerblad i fikonkrukan så fort jag upptäckt den första lilla sorgmyggan.

Det är dock inget fungerande knep. När jag tittar till den fula fikonplantan sitter en sorgmygga på lagerbladet och flinar åt mig.

 

Det är nästan omöjligt att se den, den lilla, lilla sorgmyggan som sitter på lagerbladet och skrattar åt mina fruktlösa försök att utrota, eller åtminstone jaga bort den.

P-paus

Solen skiner -
men jag sitter inne och skriver tenta i blankettkunskap.
Barnen tjoar och skrattar medan de filmar en ice bucket challange på verandan -
men jag sitter inne och är frustrerad över platsbrist i tentan.
Maken är ute och går i det vackra vädret -
men jag sitter inne...

 

Äh, nu tar jag en planteringspaus och gräver ner vitlöksklyftor i en pallkrage med jordgubbsplantor.

 

Sedan fortsätter jag plugga tills Niclas ropar att det är dags för en pannkakspaus i trädgården.

 

I kanterna av pallkragen har jorden tinat så pass att det går att peta ner några vitlöksklyftor. I mitten är det fortfarande fruset och jag får lägga vitlöksklyftorna ovanpå jorden och sedan hälla på lite lös jord. Det här är en ren chansning.

 

Pannkakor på muurikkan en lördag i mars. Gräsmattan är fortfarande fjolårsgrå så det är viktigt att se till att inga glödloppor hoppar i väg och antänder trädgården.