Snigelgömma

Vi har inte jättestora problem med mördarsniglar i vår trädgård. Jag plockar några hundra varje år.

 

Det är värre med åkersniglarna. De är överallt, kan tränga sig igenom varenda springa, är ibland så små att man knappt ser dem, och de äter som hästar. Jag känner tydlig aversion mot de slemmiga små odjuren.

 

Nu har jag återupptäckt ett sätt att fånga in åtminstone några av de otäcka klumparna. De gömmer sig gärna under något som ger solskydd. Alltså kan det vara smart att lägga något i pallkragarna, som går att vitja då och då.

 

En pinne till exempel.

 

 

Gul lök

Jag köpte sättlök på Lidens i god tid i våras. Sen "rioriterade (läs glömde) jag bort dem och satte dem inte förrän den 11e juni.

 

Jag uppmuntrar gärna till mentala kullerbyttor och i stället för att gräma mig över "prioriteringen" ser jag nu årets skördemöjligheter som ett av mina odlingsexperiment.

Sättlökarna bor dels i en pallkrage med tagetes och vitlök, dels tillsammans med blåbär och magnolia.

 

Det ska bli riktigt spännande att se om det kan bli något av de här lökarna, trots att jag planterat dem så sent. Påminn mig i oktober, så rapporterar jag hur det gått.

 

 

Snigelstopp

En rulle tjärpapp på 10,5 m ger 21 meter snigelstopp att häfta fast på pallkragekanten. Den kostar 218 kr på Optimera = 10,38 kr/meter.

 

En förpackning bockad snigelkant som räcker till en pallkrage (1,20x2 + 0,80x2 = 4 meter) kostar 99 kr på Harald Nyborg = 24,75 kr/meter.

 

Jag sparar 14,37 kr/meter,  eller 56,48 kr per pallkrage.

 

Häromdagen köpte jag ytterligare en rulle tjärpapp. Jag har också kommit på ett bra sätt att kunna stapla pallkragar på varann trots att det sitter tjärpapp på den understa.

 

 

Två pallkragar i rad med tjärpapp som täcker den ofrånkomliga glipan mellan kortändarna. Där tänker jag att pappen i första hand ska hindra grässtrån som vill upp till ljuset. Jag har häftat fast tjärpappen mot insidan av brädan för att få så tätt som möjligt.

 

Det är fantastiskt enkelt att skjuta fast pappen med häftpistol.

 

 

För att kunna bygga på höjden skär jag ett snitt i pappen där nästa pallkrage passas in.

 

 

Nu är det tätt mellan pallkragarna. Ska någon mördarsnigel ta sig in i pallkragen måste den krypa under den nedersta kragen eller smita in en gliporna vid gångjärnen. Äsch, det är ju fortfarande alldeles för enkelt att ta sig in!

Septembersmaskens

I går började jag en utbildning i Göteborg och pendlar nästan fyra och en halv timme om dan tre dar i veckan.

Med många timmar på tåg är det extra skönt att komma hem till trädgården och få gå ett varv. Vattna lite, se till den senast planterade alunroten, äta några tomater och blåbär och överraskas av mogna jordgubbar, i september!

Lördagsnöje

Vilken härlig dag det blev när väl förmiddagsregnet dragit förbi och molnen gett vika för solen.

Under eftermiddagen har jag förlustat mig i trädgården för hela slanten och hunnit med en hel del.

Maken har trimmat våra två tujahäckar och barnen har varit behjälpliga med att räfsa ihop klippet och bädda med det runt vinbärsbuskarna.

Under tiden grävde jag igenom pallkragen där det växt potatis en tredje gång och hittat ytterligare sex larver som fått göra sällskap med de andra 150 i komposten.
Jag samlade ihop jorden och använde det mesta för att plantera en magnolia jag fått av Hanna. Magnolian fick nu äntligen lämna hinken som varit dess hem det senaste året, och flytta till pallkragen som tidigare huserat potatis. Den kommer få dela plats med ett amerikanskt blåbär så småningom.Jag fyllde upp resterande del av pallkragen med gräsklipp och strödde lite jord på toppen.

Sedan tog jag mig an sex rejäla grönkålsplantor som stått i sina små krukor i en jordgubbspallkrage. De skulle egentligen fått flytta för länge sen men det har inte blivit av. Jag grävde ner dem i en egen pallkrage (där jag tidigare övervintrat Hannas magnolia och tre hinkar ormbunkar).
I botten av pallkragen ligger tujaklipp från förra året. Ovanpå klippet finns två lager grästuvor sedan jag grävde en ny rabatt och högst upp ligger ett tjockt lager gräsklipp.
Jag grävde ner grönkålsplantorna med krukorna kvar eftersom rotklumpen under krukan var så stor. Jag grävde mej ner till tujaklippalagret och fyllde på med lite jord från potatislandet innan jag satte ner plantorna, hällde tillbaka den bortgrävda jorden och sedan bäddade in allt i ett nytt lager gräsklipp.

Jag passade på att knô ner gräs kring rabarberplantorna också.

Därefter gick jag loss med sekatören på jordgubbsplantorna.
Jag skördade den gula löken som växt tillsammans med jordgubbarna för att förvirra lökflugan och klippte bort alla revor från jordgubbarna. Revorna planterade jag i en massa plastkrukor och ställde för övervintring under vinbärsbuskarna, lite lagom inbäddade i tujaklippet.
Sedan fyllde jag på med kompostjord kring de sex jordgubbsplantorna som ska stå kvar i pallkragen och bäddade in även dem i gräsklipp.

De skördade lökarna har jag lagt på tidningspapper att torka till i uterummet. Min man Niclas var där och nallade en direkt till kvällsomeletten.

Nu måste jag få erkänna att jag är nöjd med mitt dagsverke.
Det finns massor kvar att göra innan frosten kommer men det är viktigt att hinna njuta lite på vägen mot vinter.

I dag har jag njutit av både hallon, solmogna tomater och de svarta vinbär jag medvetet lämnade kvar på busken när jag plockade av dem i juli.

Det finns två handfull kvar med bär på svarta vinbärsbusken. De är ofattbart söta och smakfulla nu när de fått lapa åt sig så mycket sol.

Det är toppen med tomater!

Magnolian är planterad. Som den fått vänta! Ända sedan syster Hanna grävde upp plantan i fjol har den levt i den gröna hinken som står borta vid vinbärsbusken. Jag har trott att plantan varit död efter vinterförvaringen i en pallkrage, och när det visade sig att den överlevt var jag nära att ta död på den igen, med för mycket vatten. Nu hoppas jag att den inte fick en chock av att få bo så fint, så att den dör för tredje gången.

I april och september är det bra tid att klippa tujahäcken i vår landsända. Maken har gått med den eldrivna häcksaxen och gjort ett bra jobb.

Barnen har bäddat runt vinbärsbuskarna.

Nu kommer de klara vintern bättre med lite mer skydd över rotsystemet.

Maskarna har fått något nytt att tugga på.

Vattenavdunstningen minskar med ett skyddande täcke.

Ogräset har inte en chans att etablera sig när det inte finns någon bar jord att ta fäste i.

Sex rejäla grönkålsplantor har fått flytta till egen krage. Dessutom flyttade jag över tre småttingar också. Jag är nästan mest spänd på att se om de små plantorna klarar sig och kan leverera skörd.

Gul lök har skördats från jordgubbspallkragen. Nu ligger löken på tork på tidningspapper i uterummet. Jag tror jag ämnar förvara dem i en papperskasse i uterummet eller garaget i vinter.

En rejäl upprensning bland det som blev kvar i pallkragen efter att grönkål och lök fått flytta vidare. I den rosa korgen ligger plantor som ska förflyttas till krukor och förhoppningsvis bli nya plantor till våren.

Äkta kärlek

Kärlek är att komma hem till en nyklippt gräsmatta och upptäcka att maken lagt gräsklipp på de pallkragar som behöver, utan att jag bett honom eller ens nämnt att det nog skulle vara bra med lite gräs just här.

 

Pallkragarna är nya för i år och istället för att fylla upp dem med köpt planteringsjord har jag valt att samla trädgårdsavfall, upp-och-nervända grästuvor som blev över efter en nygrävd rabatt, och så gräsklipp.

 

I den vänstra odlingen hamnade grästuvorna överst och gräsrötterna har inte dött ordentligt utan börjat skicka upp nya förargliga strån. Lite gräsklipp ovanpå ska förhoppningsvis kväsa dem utan att jag behöver rensa så mycket. Funkar det inte så har jag i alla fall provat och lärt mig något nytt samtidigt.

 

Jag har också lärt mig att min man älskar mig. Fast det visste jag redan.