Eftermognade tomater

Små busktomater av sorten Tiny Tim ligger på eftermognad på en tidning i vardagsrummet. De mognar snällt, men smakar nästan som rönnbär.
Surt, sa räven.

De är alltså inget roliga att gå och småäta.
Men det finns andra sätt att använda sura tomater.

I kväll har jag fräst ett gäng halverade tomater i lite olja, kryddat med smaksatt tomatpuré, vitlökspulver och persillade och serverat till pasta.

Ingen i familjen ville smaka mer än jag. Men jag åt gladeligen upp alltihop. 

Skörd på nära håll

I dag har jag sett de första flingorna försiktigt fladdra förbi fönsterrutan. Det är några få plusgrader, blåsigt och helt enkelt riktigt höstruskigt ute.

Jag tillhör inte den kategori människor som odlar för att de älskar att vara ute i ur och skur. Nej, jag lockas snarare av att så, sköta om och skörda.

Därför njuter jag lite extra en sån här morgon när jag kan gå ut i uterummet och plocka in några tomater och kapkrusbär att komplettera frukosten med. Där hänger, står och ligger nämligen den skörd som ännu inte var mogen men som jag med barnens hjälp kunde bärga innan vädret blev allt för otrevligt.

Nu eftermognar tomater och kapkrusbär i sin egen takt och jag kan enkelt vittja fångsten allt eftersom.

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.

Först och sist

I kväll plockade jag in de sista fikonen. Nu tror jag inte min missbildade buske kan producera fler frukter. Av de två fikonen på bilden nedan var det lilla ruttet i änden, men det stora var väldigt gott.

I kväll plockade jag även in den första mogna spetspaprikan. Vi närmar oss mitten av oktober och det är ren bonnatur att vi inte har haft några frostnätter här ännu.
Paprikor är inget vidare på att eftermogna inomhus, men är som tur är goda även i grönt.

Tomaterna däremot, de eftermognar snällt. Om Farbror Frost kan vara snäll och hålla sig undan några dagar till så borde jag hinna klippa av tomatklasarna som fortfarande är gröna och hänga in dem i uterummet där det visserligen inte är särskilt varmt nu längre, men i alla fall frostfritt.

Farbror Frost är inte välkommen

Det glittrar oroväckande i asfalten utanför huset när jag kliver ut från stugvärmen för att gå de få metrarna till busshållplatsen.
Än så länge är det bara glimmerstenar i ytbeläggningen som återkastar gatlyktornas sken men Farbror Frost är i antågande.

Rapporter har inkommit från Varaslätten och så nära som Vinninga, och jag är lite orolig att tiodygnsprognosen inte stämmer.
Tänk om han är här innan jag hunnit rädda in tomater, kapkrusbär och dahlior. klart.se skvallrar inte om lägre nattemperaturer än fyra plusgrader men man kan ju aldrig veta riktigt säkert.

Stjärnorna lyser klart utan att beslöjas av värmande moln. Precis ovanför busshållplatsen ståtar Orion med sitt svärd och sitt bälte. Jag drar på mig mössa och vantar och bara hoppas att hösten ska fortsätta bjuda på sol och värme.

Blåst

Jag hade glömt att det blåser på hösten.

När jag kom hem från skolan häromdagen hade en av tomathinkarna blåst omkull, trots att sonen hjälpt mig att stapla betongsten runt hinkarna för att de ska stå stadigt.
Jag reste upp den kullblåsta plantan och vattnade alla tomater.
Blöt jord är tyngre än torr jord.
Annars vattnar jag inte tomaterna särskilt flitigt längre. Jag vill bara att de gröna frukterna ska skifta färg till rött och det behöver de inte vatten, utan sol för att klara av.

Jag glömde däremot att vattna kapkrusbäret. Min monsterplanta, som jag kallar den.
Den har mycket bladmassa för vindens långa fingrar att leka med.

När jag kom hem från jobbet i går kväll rapporterade maken att kapkrusbäret blåst omkull två gånger redan. Maken hade varit snäll och rest upp det en gång men eftersom vinden inte lagt sig än, och familjen var på väg att göra det, så överlät han med varm hand monstret i min vård.

Nu på morgonen har jag tagit hjälp av sonen att resa upp kapkrusbäret igen. Det blåser fortfarande men inte lika balit (västgötskt ord för "illa") och jag har försett plantan med massor av vatten.

Jag funderar på ett sätt att binda upp plantan mot väggen men jag vet inte om det är mödan värt. Vädret kanske inte klarar av att mogna fram fler bär.

Medan kapkrusbäret fortfarande låg på backen passade jag på att plocka av några mogna bär som jag inte sett tidigare.

Inget ont som inte har något gott med sig!

Och borde jag inte binda upp plantan i alla fall?

Återuppstånden, inte på tredje dagen men för andra gången. 

Roligt, tråkigt och oväntat - en statusrapport

Jag kommer nog beklaga mig i flera inlägg på raken.
Jag har alldeles för små möjligheter att prioritera trädgårdstiden så som jag skulle önska.

Är man som jag en 45-årig tant som både läser på heltid och jobbar nästan 40% så räcker tiden helt enkelt inte till.

 

I dag fick vi emellertid sluta skolan lite tidigare vilket innebar att jag hann hem före aftonrodnaden, och innan läxläsningen tar vid har jag gått en liten, liten runda i trädgården för att föreviga det som just nu händer.

Jag har hittat både roliga, tråkiga och helt oväntade saker.

Det här är märkligt! I fjol köpte jag en påse laxrosa gladiolus på Lidl. När de sent omsider blommade på hösten var det bara just laxrosa blommor jag blev bjuden på. Ingen större överraskning med det såklart. (Du ser färgen i bakgrunden.) Jag sparade lökarna över vintern och planterade dem på nytt i en kruka tidigt i somras. Och nu kommer överraskningarna! Plötsligt blir det inte bara laxrosa blommor utan även lila, och som här, läckert målade i vitt och rosa.

Hurra! Hurra! Hurra! Äntligen har den första doftliljan slagit ut. Den gör verkligen skäl för sitt namn och det är svårt att inte gå dit och sticka ner näsan lite titt som tätt.

Att de italienska busktomaterna mognar en efter en är verkligen bra. De är kompakta, med mycket fruktkött och lite frön och passar väldigt bra att skiva på smörgåsen. Kanske kan det bli en liten nattmacka senare i kväll.

Här har vi avdelningen "tråkigt". Våra små Aromaäpplen ruttnar i värmen. Någon har varit och pickat lite på skalet och sedan tar de hatade svartmyrorna vid och fortsätter att jobba sig in i fruktköttet och släpper in förruttnelsen.

Det här var oväntat! Någon (för mig) okänd växt har frösått sig i smultrontornet. I den här trekanten ämnade jag plantera ner de vita smultronen så att de skulle få lite mer levnadsutrymme. Det blev bortprioriterat i somras (som så mycket annat) men jag ser att smultronen visst skött om sin plantering själva. Som ett litet vattenfall har de fortsatt även ut på gräsmattan.
Persiljan i bakgrunden är också frösådd på eget bevåg, men den känner jag åtminstone igen.
Lavendeln har fått tillfällig plats i väntan på att flyttas till en rabatt som just nu upptas av dahlior.
Men vem är det som så fräckt pinkat in ett eget revir i smultrontornet? Kan det vara en balsamin? I så fall har fröet legat i jorden i många år och väntat på att få lite plats att breda ut sig.

Lördagsnöje

Vilken härlig dag det blev när väl förmiddagsregnet dragit förbi och molnen gett vika för solen.

Under eftermiddagen har jag förlustat mig i trädgården för hela slanten och hunnit med en hel del.

Maken har trimmat våra två tujahäckar och barnen har varit behjälpliga med att räfsa ihop klippet och bädda med det runt vinbärsbuskarna.

Under tiden grävde jag igenom pallkragen där det växt potatis en tredje gång och hittat ytterligare sex larver som fått göra sällskap med de andra 150 i komposten.
Jag samlade ihop jorden och använde det mesta för att plantera en magnolia jag fått av Hanna. Magnolian fick nu äntligen lämna hinken som varit dess hem det senaste året, och flytta till pallkragen som tidigare huserat potatis. Den kommer få dela plats med ett amerikanskt blåbär så småningom.Jag fyllde upp resterande del av pallkragen med gräsklipp och strödde lite jord på toppen.

Sedan tog jag mig an sex rejäla grönkålsplantor som stått i sina små krukor i en jordgubbspallkrage. De skulle egentligen fått flytta för länge sen men det har inte blivit av. Jag grävde ner dem i en egen pallkrage (där jag tidigare övervintrat Hannas magnolia och tre hinkar ormbunkar).
I botten av pallkragen ligger tujaklipp från förra året. Ovanpå klippet finns två lager grästuvor sedan jag grävde en ny rabatt och högst upp ligger ett tjockt lager gräsklipp.
Jag grävde ner grönkålsplantorna med krukorna kvar eftersom rotklumpen under krukan var så stor. Jag grävde mej ner till tujaklippalagret och fyllde på med lite jord från potatislandet innan jag satte ner plantorna, hällde tillbaka den bortgrävda jorden och sedan bäddade in allt i ett nytt lager gräsklipp.

Jag passade på att knô ner gräs kring rabarberplantorna också.

Därefter gick jag loss med sekatören på jordgubbsplantorna.
Jag skördade den gula löken som växt tillsammans med jordgubbarna för att förvirra lökflugan och klippte bort alla revor från jordgubbarna. Revorna planterade jag i en massa plastkrukor och ställde för övervintring under vinbärsbuskarna, lite lagom inbäddade i tujaklippet.
Sedan fyllde jag på med kompostjord kring de sex jordgubbsplantorna som ska stå kvar i pallkragen och bäddade in även dem i gräsklipp.

De skördade lökarna har jag lagt på tidningspapper att torka till i uterummet. Min man Niclas var där och nallade en direkt till kvällsomeletten.

Nu måste jag få erkänna att jag är nöjd med mitt dagsverke.
Det finns massor kvar att göra innan frosten kommer men det är viktigt att hinna njuta lite på vägen mot vinter.

I dag har jag njutit av både hallon, solmogna tomater och de svarta vinbär jag medvetet lämnade kvar på busken när jag plockade av dem i juli.

Det finns två handfull kvar med bär på svarta vinbärsbusken. De är ofattbart söta och smakfulla nu när de fått lapa åt sig så mycket sol.

Det är toppen med tomater!

Magnolian är planterad. Som den fått vänta! Ända sedan syster Hanna grävde upp plantan i fjol har den levt i den gröna hinken som står borta vid vinbärsbusken. Jag har trott att plantan varit död efter vinterförvaringen i en pallkrage, och när det visade sig att den överlevt var jag nära att ta död på den igen, med för mycket vatten. Nu hoppas jag att den inte fick en chock av att få bo så fint, så att den dör för tredje gången.

I april och september är det bra tid att klippa tujahäcken i vår landsända. Maken har gått med den eldrivna häcksaxen och gjort ett bra jobb.

Barnen har bäddat runt vinbärsbuskarna.

Nu kommer de klara vintern bättre med lite mer skydd över rotsystemet.

Maskarna har fått något nytt att tugga på.

Vattenavdunstningen minskar med ett skyddande täcke.

Ogräset har inte en chans att etablera sig när det inte finns någon bar jord att ta fäste i.

Sex rejäla grönkålsplantor har fått flytta till egen krage. Dessutom flyttade jag över tre småttingar också. Jag är nästan mest spänd på att se om de små plantorna klarar sig och kan leverera skörd.

Gul lök har skördats från jordgubbspallkragen. Nu ligger löken på tork på tidningspapper i uterummet. Jag tror jag ämnar förvara dem i en papperskasse i uterummet eller garaget i vinter.

En rejäl upprensning bland det som blev kvar i pallkragen efter att grönkål och lök fått flytta vidare. I den rosa korgen ligger plantor som ska förflyttas till krukor och förhoppningsvis bli nya plantor till våren.

Vad som gör mig glad just nu

Just nu gläder jag mig över...

...alla vackra blommor som rosenskärorna bjuder på...

...och att även knopparna är så vackra.

Jag gläds över att jag blivit vän med grönkålen. Nu gillar jag mina gröna drinkar och är ganska stolt över att kålen växer, en aning naggad av larver och sniglar, men ändå ståtlig...

...och snygg!

Rabarbern växer också och visar upp nya knoppar. I våras tippade jag svarta hinkar över alla tre plantorna och drev upp så kallade glasrabarber. Därför har jag varit extra generös med gödningen. Nu är det dock färdigskördat för i år.

Skörden av tomater har bara börjat. Även om jag förstår att alla gröna tomater inte kommer hinna mogna innan frosten slår till, är jag glad över dem jag får äta. Och så är det ju så vackert med långa klasar i olika färg.

Jag är väldigt glad i mina två vita Mårbackapelargoner som troget blommat ända sen mars. Just nu är det nästan mer blommor än blad och jag fortsätter att göda dem med guldvatten för att förlänga blomningen ett tag till.

Det ser ut som gladioluslökarna kommer hinna blomma också. I fjol fick de flytta in i uterummet innan de började blomma och det blev bara två stänglar som blommade. Lökarna övervintrade frostfritt och planterades ut i krukor i juli.