Palla äpplen

När jag och barnen var hemma hos deras mormor och morfar i höstas så passade vi på att få med en hink äpplen hem.

Vårt eget nyplanterade träd gav ETT äpple. Bättre lycka nästa år, då kanske vi får två!

Jag har gjort en omgång mos på äpplena från mormor. Blandade i ingefära och kanel, väldigt gott för vuxna men ratades tvärt av barnen.

Nu har jag skalat, klyftat och fryst in resten så att vi kan baka äppelpaj i vinter. Det gillar ALLA!

Mogningsexperiment

Innan första frosten klippte jag ner kapkrusbäret som växt i en stor murbruksbalja nedanför köksfönstret.

Jag ville försöka få så många bär som möjligt att eftermogna i uterummet. Och samtidigt passade jag på att göra ett litet experiment.

Jag la några höljen på en bricka, utan kvist kvar. Övriga bär lät jag sitta kvar på sina grenar och jag drog bort alla energislukande blad. Hälften av grenarna satte jag i en stor vas, fylld av vatten, och andra hälften la jag helt sonika på golvet.

Experimentet går ut på att se hur kapkrusbären eftermognar bäst.

Nu har det gått ett bra tag och jag tror jag är mogen (!) för en utvärdering.

De kapkrusbär som legat utan kvistar på en bricka har mognat sämst. På vissa av dem har höljet blivit blekt och fått mig att tro att bäret är moget, men när jag öppnat höljet har det ändå varit ett grönt bär inuti.

Grenarna som stått i en vas med vatten gav till en början bäst resultat. Bär mognade och trillade ner på golvet och var gula och fina innanför sitt prassliga hölje. Men det var inte så många bär som mognade. Nu står vasen med sina kvistar där mest som en prydnad.
Jag gissar att vattnet fick växten att tro att den fortfarande levde och skulle kunna fortsätta växa och utvecklas, men sen, när den inte fick någon näring, gav den upp och det hände inget mer.

Kapkrusbären som sitter på de grenar som ligger på golvet gav till en början inga mogna bär, men nu har det börjat hända en hel del och med ca fyra-fem dagars mellanrum kan jag gå dit och skörda mig en näve gula kapkrusbär.

Nu ämnar jag hälla ut vattnet ur vasen och se om jag kan hitta en plats för den inomhus för att prova om rumstemperatur kan påskynda mogningsprocessen.

Grannt granatäpple

Det är tydligen så här års man ska köpa granatäpple om man är nordbo och inte har förmånen att kunna ha ett eget träd på tomten.

Nu är de jättefina och söta.
Och stora!

Novemberkaktus

I fönstret står några stjälkar av en novemberkaktus och producerar rötter. De har stått här länge nu, i väntan på att jag ska flytta dem till en kruka. Eftersom de råkat hamna i ett glas med tomtemotiv har jag ställt dem bakom gardinen. Det är ju ändå inte jul året om.

Nu kikade jag lite bakom gardinen för att se om de behövde mer vatten, och då fick jag se det här:

Vitlök

Lördag förmiddag. Inget regn. Ingen snö. Plusgrader. Tillgång till hjälpsamma barn, tid och utsäde.
Med andra ord: perfekt läge att sätta vitlök.

Jag har en bra pallkrage, två på höjden, där det i somras växte rödbetor, sockerärtor, rosenskära och salladslök.
Salladslöken blev det i princip inget av. Den gillade inte att leva i skuggan av de väldiga rosenskärorna och vi åt bara några få, i omelett.
Sockerärtorna led av ojämn bevattning och fick utfällningar men gick ändå att skörda och frysa in efter förvällning.
Rödbetorna blev små men goda och har gett lite diverse mat som rosa kitch och grönkålssmoothie.
Det blev egentligen rosenskärornas pallkrage på det stora hela. De levde livet och gav mig långvarig njutning med sina vackra blommor högt upp mot himlavalvet.

Nästa säsong siktar jag dock på plats för vitlök och morötter. Jag vet att lök och morötter är en bra kombination att samodla eftersom lökflugan förvirras av morötter och vice versa. Om man uppnår samma goda effekt med vitlök vet jag inte, men det är ju värt att prova.

Tillsammans med min tjänstvilliga avkomma röjde jag pallkragen från det som växt under sommaren. Den starke sonen fick gräva ur all jord för tillfällig förvaring i stora skottkärran (vi har en liten också) och sedan klippte vi sönder alla rosenskärsstammar och la dem tillsammans med annat växtmaterial (till exempel nerklippta hösthallonpinnar) i botten av pallkragen. Ja, helt i botten blev det egentligen inte för där låg annat halvt om halvt nedbrutet material som jag bottnade pallkragen med när jag ställde upp den i början av sommaren.

Ovanpå klippet hällde vi en halv 40-literspåse med "trädgårdsgödsel" och spred ut den. Jag skulle lätt kunnat lägga på mer gödning egentligen men eftersom jag hade en öppnad påse fick det räcka med den. När lökarna börjar växa till våren kommer jag ge ytterligare gödning, kanske i form av pelleterad hönsgödsel och helt klart i form av gräsklipp.

Jorden som legat på vänt i skottkärran lades tillbaka och jag plattade till den lite med baksidan av en kratta.
Sedan var det dags för vitlöksklyftorna. Jag köpte en liten påse med tre vitlökar för 30 kr när det var rea på Lidens för ett tag sedan. Jag tänkte mig att tre lökar borde bli lagom till tre pallkragslånga (120 cm) rader.
Jag hade fel och fick drygt en lök över. De kvarvarande klyftorna borde jag egentligen sätta så fort som möjligt, men tiden rann ut så jag får spara dem tills jag hinner göra i ordning någon ny växtplats.

Det är bra att sätta sin vitlök så sent som möjligt på hösten. Den ska helst inte hinna börja spira av för många plusgrader utan snällt ligga i jorden och vänta på att vårvärmen kommer och väcker den till liv. Man trycker ner klyftorna i välgödslad jord ca 5 cm djupt och med 10-15 cm mellan klyftorna. Bor man i de högre växtzonerna kan de vara bra att täcka jorden med löv, halm eller vad man nu har till hands men jag bor i zon 2-3 och tror att de ska överleva vintern utan täckning. Får jag inspiration kanske jag går ut och krattar ihop lite löv att lägga över, men annars får de klara sig ändå.

Önskas primörlök kan man skörda på försommaren. Vill man ha vitlök att förvara inomhus över vintern är det bättre att vänta till slutet av juli eller augusti när löken hunnit bilda klyftor och ett skyddande skal. Väntar man längre finns risk att klyftorna faller isär och lagringsdugligheten försvinner men då kan man göra vitlökssalt att torka eller frysa in skörden i stället. Förvara i så fall vitlöken väl inpacketerad i frysen, om du inte är så förtjust i vitlök att du vill att bullar och andra bakverk ska ta smak.

Minns ni den där mystiska växten som plötsligt bara dök upp i smultrontornet? Jag vet fortfarande inte vad det var för någonting, men det blev i alla fall en kortvarig gäst. Vintern har gjort slut på livet för det lilla livet.

I den här delen av smultrontornet har jag tidigare odlat vitlök. Jag har fuskat och stoppat ner klyftor från lök jag köpt i livsmedelsbutiken. Det är ingen bra idé. Vitlöken kan bära på virussjukdomar som överlever i jorden i många år efter det att man skördat sin lök. Dessutom är lökarna som är ämnat som mat ofta preparerade för att inte börja gro innan de hunnit hamna i magen (inte efter heller i och för sig...) vilket gör att de inte ger någon skörd. Om vår trädgård drabbats av vitlöksvirus vet jag inte men någon skörd blev det i alla fall knappast. Bara några ynkliga miniklyftor som föll isär.

Här har vi dragit upp allt som växt i pallkragen under sommaren och sonen ska strax till att börja gräva ur jorden. Helst hade jag velat klippa ner rosenskärorna medan de ännu var gröna, för att ge tillbaka mer näring till jorden. Men det är ju det där med prioriteringar... Nu finns det nog inte så mycket näring i de bruna kvistarna, men de tillför ändå luft och struktur till jorden, och det är också värdefullt.

Kan man va annat än gla´ när himlen är blå och det finns tillfälle att få sticka fingrarna i jorden?

Dags att plantera. Tre rader vitlök ska få samsas med två rader morötter. Morötterna går också bra att vinterså har jag för mig. "Jag ska bara" läsa på lite först, och göra såband av fröna. Hinner jag så innan jorden fryser gör jag det, annars väntar jag till våren.

Det blev Topadrome som hamnade i kundkorgen på Lidens. Jag vet ingenting om sorten. Men ger den rejäl skörd och sköter sig för övrigt kan jag kanske spara några klyftor till utsäde inför nästa år. Det enda jag behöver tänka på är att byta växtplats för att minska risken för sjukdomar.

Experiment

Det här är min tanke: bästa sättet att öka sitt odlingsintresse och sina trädgårdskunskaper är att skaffa en större och mer krävande trädgård. Få tillfälle och utrymme att pröva, experimentera, våga göra fel och sen se sina ansträngningar växa. Nu har jag äntligen fått möjligheten så idag satte jag spaden i jorden och började gräva ner mina första tulpanlökar! Vita Maureen. Maureen är en klassisk, sen, enkelbladig tulpan som blir ganska hög. Inga instruktioner ingick i köpet av lökarna och jag hade varken tid att informera mig djupare i tulipanodlingens konst eller att preparera jorden ordentligt så det blir verkligen ett spännande experiment! Visst har jag hört talas om benmjöl och lökkorgar men det får bli till nästa projekt. I Sverige är det måhända försent att sätta vårlökar men här i Italien är jorden fortfarande mjuk och medgörlig. Jag valde ut en strategisk plats, räfsade bort det värsta ogräset, grävde ner lökarna på ett djup av drygt dess dubbla storlek, blandade ut den befintliga jorden med nyköpt och vattnade. Nu inväntar jag otåligt vårens och tulpanernas ankomst!

Rosa smoothie

Fyra veckors praktik på hemmaplan är över. I morgon fortsätter studierna i Göteborg och jag försöker återskapa mina skolrutiner.

Det blir frukostmacka på tåget på väg dit och grönkålssmoothie på tåget på väg hem.

Och så lite experiment med en rödbeta från pallkragen bredvid rabarbern i mixern tillsammans med apelsin, ingefära, grönkål och tropisk juice.

Tänk att en enda liten rödbeta kan ge så mycket färg!

Och tänk att det fortfarande går att skörda grönkål från plantorna i trädgården trots att det varit snö och minusgrader ett bra tag. De är visserligen inte lika spänstiga och smaken har mildrats av kölden, men de är fullt ätbara i alla fall.

Mixern går varm. Smoothien blir godast om den inte innehåller allt för stora bitar av grönkål.
Här mixas tre grönkålsblad med en skalad apelsin, två dl tropisk juice, ca 1 cm färsk ingefära och en liten rödbeta. Resultatet blev överraskande gott.

Kastanjer

Igår plockade vi kastanjer! En massa kastanjer samsades med bruna löv som fallit ner från det stora trädet i trädgården. Det finns två typer av kastanjer, hästkastanj (Castanea sativa, tillhör bokfamiljen) som inte kan ätas men passar bra till lek och matematik (vem har väl inte som barn gjort spindlar och andra djur med kastanjer, kottar och tandpetare?!) och äkta kastanj (Aesculus hippocastanum, tillhör familjen Sapindaceae) som har ätbara kastanjenötter goda att rosta eller koka. Man kan också glasera dem så de blir söta eller torka och mala till mjöl att baka mjuka kakor av. I Italien organiseras det ofta naturvandringar "castagnata" på hösten då man går i skogen och plockar kastanjer eller höstfester då man rostar kastanjer utomhus. Det säljs ätbara kastanjer både i frukt och grönsaksaffärerna och i de större mataffärerna samt rostade och varma i små stånd längs gatan i städerna. I Sverige är hästkastanjen vanligast eftersom den är tåligare och kan växa även i kallare zoner.

Första julgruppen

Sol i Lisch

Hyacinterna jag fick av söstra mi har slagit ut.

Solen skiner på snön.

Det är lördag och snart väntar födelsedagskalas.

Ibland är det helt enkelt extra härligt att leva.

Morgonljus i Dalarna

Det är kallt, minus 10 och sol. Fantastiskt väder! När jag ändå byltat på mig för att ge kaninerna frukost, passar jag på dra fram mobilkameran. Drömmer om "öppen trädgård 2018...

Snöros

Kontrast!

Älgspår?

Ser ni spåren i snön?

Jag står på övervåningen i vårt hus och tittar ut över trädgården. Det måste vara en älg som passerat i natt. Så långa steg kan nog inte ens maken ta.

Uppdatering: Det var ingen älg.
Jag blev så nyfiken på vart den där älgen tagit vägen efter att den passerat baksidan av vår trädgård, att jag gick ut för att ägna mig åt lite hederlig spårning.
Och det var inga älgspår jag hittade runt knuten.

Den skyldige är... (trumvirvel) grannens katt!
De "långa kliven" har åstadkommits genom att katteländet hoppat från den ena nedslagsplatsen till den andra för att slippa pulsa i snön.

Jag är inte så förtjust i grannens katt. Jag vill inte ha den i vår trädgård. Den har faktiskt inte lämnat några ovälkomna spår efter sig - än - men den har jagat fåglar och ekorrar och det tycker jag nästan är ännu värre.

Vitt!

Tre nyanser av grönt har i Lidköping förvandlats till vitt, vitt, vitt.

Visst, man kan tycka att det är vackert.
Men sist jag kollade var det bara början av november. November är en höstmånad! Då ska man fortfarande få beklaga sig över regn, rusk och mörker, och inte behöva skotta snö en timma för att få ut bilen ur garaget.

Snöskoveln har fått gå varm på morgonen. Och då menar jag bokstavligen. Visste du att en varm snöskottarattiralj inte är lika trivsam att jobba med som en kall? Snön fastnar i skoveln och man blir tvungen att skotta samma snö flera gånger om eftersom den inte vill lossna från bladet.

Min erfarenhet av istappar är att de bildas när det varit snö och kallt, tinar lite så att snön smälter, och sedan fryser på igen.
Det väderfenomenet tycker jag inte att vi haft i Lidköping ännu. Här blev det kallt och snö direkt och därefter har det bara varit kallt.
Så hur den här rejäla stuprörstappen bildats undrar jag allt.

En bil med taggigt grin.

Eftermognade tomater

Små busktomater av sorten Tiny Tim ligger på eftermognad på en tidning i vardagsrummet. De mognar snällt, men smakar nästan som rönnbär.
Surt, sa räven.

De är alltså inget roliga att gå och småäta.
Men det finns andra sätt att använda sura tomater.

I kväll har jag fräst ett gäng halverade tomater i lite olja, kryddat med smaksatt tomatpuré, vitlökspulver och persillade och serverat till pasta.

Ingen i familjen ville smaka mer än jag. Men jag åt gladeligen upp alltihop. 

Hyacint

För ett tag sen fick jag tre hyacinter och en vacker glasburk att plantera dem i.

Jag har inte orkat/hunnit/prioriterat att göra planteringen.

Förrän nu.
Och i dag har jag inte tillgång till annat än snö när jag kliver utanför dörren, så därför spar jag den vackra glasburken till något annat och har sköljt bort jorden från lökarnas rötter och ställt dem i hyacintglas i stället.

Det är ganska smart att ställa en väldoftande hyacint i badrumsfönstret. Den här blomman bär en liten knopp som nog snart slår ut.

Amaryllisen lever - trots allt

Från förra vintern har jag kvar två amaryllislökar. De råkade visst hamna i uterummet över sommaren. Råkade, som i "ska slängas". Nu blev det uppenbarligen inte så, för där stod de kvar. Inget vatten har de fått, rätt mycket sol och ja, helt övergivna.

Döm om min förvåning och djupa respekt när jag fick se att den röda löken har skickat upp ett blygt skott. Den vita löken har faktiskt också antydan till grönt. Jag drog mig till minnes att förra året stod den röda löken bortglömd i en garderob i tvättstugan. Och blommade sen till vintern. Makalöst!

Båda lökarna har fått en liten slurk vatten och så får vi hur de tar sig nu när de fått komma in.

Övervintra pelargoner

Ungefär runt 30 års strecket blev jag förtjust i pelargoner. Det måste ju bara ha med åldern att göra.

Nu när vi har fått minusgrader här i Dalarna har mina ute blommor fått flytta till uterummet. Där har jag svält dem på både näring och vatten för att de ska vara redo för vintervila.

Idag tog jag tag i nedklippningen och passade på att ta sticklingar. 18 stycken sticklingar. Nåväl, det gäller att gardera sig, alla kommer säkert inte överleva. I annat fall får jag ha dem som gå-bort-present. 

Att ta sticklingar är väldigt enkelt. Knipsa av lagom lång stjälk, dra av några blad nedtill och spara 2-3 blad upptill. Sätt stickningen i fuktig såjord, håll fuktigt men inte blött under 3-6 veckor tills den har rotat sig. Plantera sen om den i pelargonjord och toppa till 15 cm.

De stora plantorna som jag skurit ner får övervintra mörkt i garaget med ca 5 plusgrader. Vi får se om de klarar det. Helst ska de ha ett ljust och svalt ställe men det har jag tyvärr inte. Mina små plantor får agera krukväxt under vintern och står på fönsterbrädan.

Nedklippningen genererade även i några fina buketter.

Äpplen

I dag har jag gjort lite nödvändiga höst- och vintersysslor i trädgården.
Bland annat har jag plockat in de fem sista äpplena från vårt Aroma äppelträd. Alla var inte perfekta men de var vansinnigt goda. Jag tror nästan att de blivit ännu mer smakrika efter en dust med Kung Bore under veckan.

"Fem om dan" lyder livsmedelsverkets gamla slogan. Det syftar på mer än bara äpplen men har man bara äpplen så räcker det gott. Särskilt när de är så goda som Aroma.

Titta, så perfekt! Runt, saftigt, rödrosigt äppelkindad ligger frukten och lockar.

En skål klyftor att avnjutas som mellanmål. Väldigt gott!

Kålfält i oktober

Kanske är jag inte som alla andra. Tvärstannar bilen för att springa ut och ta kort på ett vackert kålfält i slutet av oktober. Kilar tillbaka till bilen där min mor konstaterar att det dessutom växer broccoli lite längre fram. Rullar ytterligare några meter och ger mig ut på fältet igen. 

Det är helt enkelt sånt jag går igång på.

Min kamera har visst smygfotat mig, med skärpa och allt.