Vitlök i såsen

När maken står i köket och lagar mat och plötsligt utbrister:
-Nämen vad synd att vi inte har vitlök! Det ska va vitlök i såsen.

 

...känns det rätt bra att kunna komma insmygandes med två små vitlökar från trädgården.

 

Och jag måste passa på att tipsa om att smaka på vitlöksblasten. Det är jättegott! Nästan lika gott som blasten till gul lök.

 

 

 

P-paus

Solen skiner -
men jag sitter inne och skriver tenta i blankettkunskap.
Barnen tjoar och skrattar medan de filmar en ice bucket challange på verandan -
men jag sitter inne och är frustrerad över platsbrist i tentan.
Maken är ute och går i det vackra vädret -
men jag sitter inne...

 

Äh, nu tar jag en planteringspaus och gräver ner vitlöksklyftor i en pallkrage med jordgubbsplantor.

 

Sedan fortsätter jag plugga tills Niclas ropar att det är dags för en pannkakspaus i trädgården.

 

I kanterna av pallkragen har jorden tinat så pass att det går att peta ner några vitlöksklyftor. I mitten är det fortfarande fruset och jag får lägga vitlöksklyftorna ovanpå jorden och sedan hälla på lite lös jord. Det här är en ren chansning.

 

Pannkakor på muurikkan en lördag i mars. Gräsmattan är fortfarande fjolårsgrå så det är viktigt att se till att inga glödloppor hoppar i väg och antänder trädgården.

Advent är mörker...

"Advent är mörker och kyla". Så börjar en finstämd sång.

Just nu stämmer det till hälften.

Mörker har vi gott om i Lidköping. Även om solen skiner just i dag (och i går också om jag tänker efter) så är det ändå mörkt större delen av dygnet. Det är knappt två veckor kvar till vintersolståndet, så än är det inte hopp om ljusning. I början av veckan har det dessutom regnat och det gör mörkret ännu mörkare.

Kylan är det dock sämre med. Eftersom jag planterade vitlök för ett tag sen så vill jag att inte att temperaturen sticker iväg för högt upp bland plusgraderna. Vitlöken ska inte stimuleras att börja växa innan den verkliga vårvärme är här. Om blasten sticker upp och sedan fryser ner igen så finns risk att den drar med sig frosten ner i den lilla klyftan, som ruttnar i stället för att bida sin tid i jorden inför kommande överdådiga skördar.

Nio plusgrader klockan fem på morgonen, som vi hade här hemma i tisdags till exempel - är inte själva definitionen av kyla.

Det är inte svårt att längta efter vårljuset, silat genom kronbladen på en gracil narciss.

Vitlök

Lördag förmiddag. Inget regn. Ingen snö. Plusgrader. Tillgång till hjälpsamma barn, tid och utsäde.
Med andra ord: perfekt läge att sätta vitlök.

Jag har en bra pallkrage, två på höjden, där det i somras växte rödbetor, sockerärtor, rosenskära och salladslök.
Salladslöken blev det i princip inget av. Den gillade inte att leva i skuggan av de väldiga rosenskärorna och vi åt bara några få, i omelett.
Sockerärtorna led av ojämn bevattning och fick utfällningar men gick ändå att skörda och frysa in efter förvällning.
Rödbetorna blev små men goda och har gett lite diverse mat som rosa kitch och grönkålssmoothie.
Det blev egentligen rosenskärornas pallkrage på det stora hela. De levde livet och gav mig långvarig njutning med sina vackra blommor högt upp mot himlavalvet.

Nästa säsong siktar jag dock på plats för vitlök och morötter. Jag vet att lök och morötter är en bra kombination att samodla eftersom lökflugan förvirras av morötter och vice versa. Om man uppnår samma goda effekt med vitlök vet jag inte, men det är ju värt att prova.

Tillsammans med min tjänstvilliga avkomma röjde jag pallkragen från det som växt under sommaren. Den starke sonen fick gräva ur all jord för tillfällig förvaring i stora skottkärran (vi har en liten också) och sedan klippte vi sönder alla rosenskärsstammar och la dem tillsammans med annat växtmaterial (till exempel nerklippta hösthallonpinnar) i botten av pallkragen. Ja, helt i botten blev det egentligen inte för där låg annat halvt om halvt nedbrutet material som jag bottnade pallkragen med när jag ställde upp den i början av sommaren.

Ovanpå klippet hällde vi en halv 40-literspåse med "trädgårdsgödsel" och spred ut den. Jag skulle lätt kunnat lägga på mer gödning egentligen men eftersom jag hade en öppnad påse fick det räcka med den. När lökarna börjar växa till våren kommer jag ge ytterligare gödning, kanske i form av pelleterad hönsgödsel och helt klart i form av gräsklipp.

Jorden som legat på vänt i skottkärran lades tillbaka och jag plattade till den lite med baksidan av en kratta.
Sedan var det dags för vitlöksklyftorna. Jag köpte en liten påse med tre vitlökar för 30 kr när det var rea på Lidens för ett tag sedan. Jag tänkte mig att tre lökar borde bli lagom till tre pallkragslånga (120 cm) rader.
Jag hade fel och fick drygt en lök över. De kvarvarande klyftorna borde jag egentligen sätta så fort som möjligt, men tiden rann ut så jag får spara dem tills jag hinner göra i ordning någon ny växtplats.

Det är bra att sätta sin vitlök så sent som möjligt på hösten. Den ska helst inte hinna börja spira av för många plusgrader utan snällt ligga i jorden och vänta på att vårvärmen kommer och väcker den till liv. Man trycker ner klyftorna i välgödslad jord ca 5 cm djupt och med 10-15 cm mellan klyftorna. Bor man i de högre växtzonerna kan de vara bra att täcka jorden med löv, halm eller vad man nu har till hands men jag bor i zon 2-3 och tror att de ska överleva vintern utan täckning. Får jag inspiration kanske jag går ut och krattar ihop lite löv att lägga över, men annars får de klara sig ändå.

Önskas primörlök kan man skörda på försommaren. Vill man ha vitlök att förvara inomhus över vintern är det bättre att vänta till slutet av juli eller augusti när löken hunnit bilda klyftor och ett skyddande skal. Väntar man längre finns risk att klyftorna faller isär och lagringsdugligheten försvinner men då kan man göra vitlökssalt att torka eller frysa in skörden i stället. Förvara i så fall vitlöken väl inpacketerad i frysen, om du inte är så förtjust i vitlök att du vill att bullar och andra bakverk ska ta smak.

Minns ni den där mystiska växten som plötsligt bara dök upp i smultrontornet? Jag vet fortfarande inte vad det var för någonting, men det blev i alla fall en kortvarig gäst. Vintern har gjort slut på livet för det lilla livet.

I den här delen av smultrontornet har jag tidigare odlat vitlök. Jag har fuskat och stoppat ner klyftor från lök jag köpt i livsmedelsbutiken. Det är ingen bra idé. Vitlöken kan bära på virussjukdomar som överlever i jorden i många år efter det att man skördat sin lök. Dessutom är lökarna som är ämnat som mat ofta preparerade för att inte börja gro innan de hunnit hamna i magen (inte efter heller i och för sig...) vilket gör att de inte ger någon skörd. Om vår trädgård drabbats av vitlöksvirus vet jag inte men någon skörd blev det i alla fall knappast. Bara några ynkliga miniklyftor som föll isär.

Här har vi dragit upp allt som växt i pallkragen under sommaren och sonen ska strax till att börja gräva ur jorden. Helst hade jag velat klippa ner rosenskärorna medan de ännu var gröna, för att ge tillbaka mer näring till jorden. Men det är ju det där med prioriteringar... Nu finns det nog inte så mycket näring i de bruna kvistarna, men de tillför ändå luft och struktur till jorden, och det är också värdefullt.

Kan man va annat än gla´ när himlen är blå och det finns tillfälle att få sticka fingrarna i jorden?

Dags att plantera. Tre rader vitlök ska få samsas med två rader morötter. Morötterna går också bra att vinterså har jag för mig. "Jag ska bara" läsa på lite först, och göra såband av fröna. Hinner jag så innan jorden fryser gör jag det, annars väntar jag till våren.

Det blev Topadrome som hamnade i kundkorgen på Lidens. Jag vet ingenting om sorten. Men ger den rejäl skörd och sköter sig för övrigt kan jag kanske spara några klyftor till utsäde inför nästa år. Det enda jag behöver tänka på är att byta växtplats för att minska risken för sjukdomar.