Begravningsblommor

Jag praktiserar just nu på en begravningsbyrå.
Är man som jag, både intresserad av yrket som sådant, av sång och musik och av blommor! så har man hamnat rätt.

Se bara vilka fantastiska blommor jag fått uppleva under de första veckorna.

En glascylinder med lökväxter står välkomnande på ett bord i entrén.

Kungsängsliljor är så otroligt häftigt mönstrade.

Det är en konst att kombinera så många olika sorters blommor till en sammanhållen bukett, men med hjälp av kontrastfärger blir det effektfullt.

Spana in den här vita ranunkeln. Den är minst lika stor som en ros!

Handbuketter med ljuvt rosa rosor och kompletterande grönt ligger och väntar i entrén till kapellet.

Kan det här vara vädd av något slag - kanske praktvädd? Jag har aldrig sett den här sorten tidigare.

Med syrener i kistdekorationen fylls kapellet med en ljuvlig doft av vår. Blommor bidrar inte bara till ett vackert synintryck.
 

Rosor, tulpaner och lejongap. Vem hade anat att det skulle bli en så fin kombination? Floristen som bundit buketten såklart, men jag hade nog inte kommit på tanken.

Jag tycker att de här rosorna är speciellt vackra.

Det är självklart mycket tulpaner så här års. Till och med de maffigt stora, orangea blommorna i mitten av binderiet är tulpaner.

På byrån där jag gör min praktik ser man till att alltid fylla rummen med färska snittblommor.

Vid en borgerlig begravningsakt lägger man inte jord på kistan. I stället placeras en enda vacker blomma som symbol. Officiantblomma kallas den oftast. Här vilar den på stenbordet i väntan på att ceremonin ska starta.
 

Vitt är en färg som går att kombinera med alla andra. Men också med sig själv. Här är det vit gerbera med vit syren.

Riktigt maffiga liljor är inte så ovanligt i sorgbuketter. Är floristen noggrann har hen klippt eller skurit bort ståndare och pistill så att ingen behöver färga kläderna med pollen.

Pingstliljor i skön kombination med tulpaner.

Tänk att det går att skapa en så maffig kistdekoration av bara tulpaner och lite grönt.
De tre gula, lite större tulpanerna som sträcker ut sina kalkar i kyrkorummet, gör dekorationen lite mer spännande.
 

Den här sköningen vet jag inte namnet på, men den finns i olika färger och är perfekt när man vill fylla ut buketterna lite, eller bygga på höjden.

Färgstarka anemoner och fresia.
Fresia är den ultimata snittblomman. Den finns i massa olika färger och storlekar och står sig väldigt länge.

Advent är mörker...

"Advent är mörker och kyla". Så börjar en finstämd sång.

Just nu stämmer det till hälften.

Mörker har vi gott om i Lidköping. Även om solen skiner just i dag (och i går också om jag tänker efter) så är det ändå mörkt större delen av dygnet. Det är knappt två veckor kvar till vintersolståndet, så än är det inte hopp om ljusning. I början av veckan har det dessutom regnat och det gör mörkret ännu mörkare.

Kylan är det dock sämre med. Eftersom jag planterade vitlök för ett tag sen så vill jag att inte att temperaturen sticker iväg för högt upp bland plusgraderna. Vitlöken ska inte stimuleras att börja växa innan den verkliga vårvärme är här. Om blasten sticker upp och sedan fryser ner igen så finns risk att den drar med sig frosten ner i den lilla klyftan, som ruttnar i stället för att bida sin tid i jorden inför kommande överdådiga skördar.

Nio plusgrader klockan fem på morgonen, som vi hade här hemma i tisdags till exempel - är inte själva definitionen av kyla.

Det är inte svårt att längta efter vårljuset, silat genom kronbladen på en gracil narciss.