Bildgalen

Har ni hört uttrycket "bindgalen"?
Det betecknar någon, kanske främst ett djur, som är bortom vett och sans. Någon som är galen nog att behöva bindas för att inte ge sig på oskyldiga varelser.

 

Jag är inte bindgalen.

Men jag tror minsann jag är bildgalen.

 

På vägen hem från jobbet i går, och även sedan jag kommit hem till vår egen trädgård, gav jag mig på oskyldiga växter.
Jag kunde jag inte hålla fingret borta från avtryckaren. Det finns ju så mycket ljuvligt att dokumentera den första sommardagen.

 

 

Gullregn, som kaskader av solsken!

 

Kastanjens ståndaktiga pelare av blommor är på väg att möta förgängelsen men under upplösningsfasen antar ståndare och pistiller köttigt djuriska skepnader. Som tentaklerna på en bläckfisk tänker jag, och kan inte för mitt liv förstå hur de där rosa blommorna kan förvandlas till hårda kastanjer i taggiga skal.

 

 

Jag kan ju bara inte uppmuntra till spridning av detta fruktansvärda ogräs som är så svårt att utrota.
Ändå finns det djupt inom mej någonstans, en barnslig förtjusning över att få blåsa till och se de små glada fjunen fara ut över landskapet i en virvlande dans
för att sedan landa någon annans stans.
(Med medveten stavning. Jag skulle aldrig komma på tanken att blåsa maskrosbollar i vår egen trädgård...)

 

 

Kan det här vara syrenen 'Beauty of Moscow'? I så fall är det precis den jag vill ha i vår trädgård. Knopparna är rosa men ljusnar ju närmare blomning de kommer. När den slår ut ska blommorna vara vita, fast på det här fotot drar de väl mer åt någon obestämbar rosa-lila nyans.

 

Vackert så det förslår! Syren är en av de växter jag har drömt om i trädgården en längre tid. Jag tror jag är lite romantiskt lagd ändå...

 

 

 

Som sommarsorbé.

 

 

Rhododendron har aldrig varit någon favorit. Kanske för att det är så svårt att stava. Eller så beror det på dess ogracila växtsätt och nästan vulgärt bjärta färgglädje som skriker ut: -Se på mig! Låt mig vara centrum för ditt blickfång! Helst din trädgård också.

 

Du ser ju hur väl dess lockrop fungerar. Kameralinsen dras som en fluga till en sockerbit, trots att jag inte alls gillar den cerisa skrikigheten.

 

Hemma i vår egen trädgård konstaterar jag att plommonträdet struntade i att blomma, äppleträdet satsade allt på blommorna, som sedan förvandlades till rost och föll av, men bigarråträdet ger hopp om en söt sommar.

 

Lupinernas knoppar är så läckra. Jag tror jag gillar det mesta som spirar med spiror.

 

En liten hjärtehängskvist lyckades löjtnantshjärtat producera i år. Löjtnantshjärtana i entrérabatterna har annars blivit fördrivna av pioner och tovsippor. Jag vill ha dem tillbaka, men vet inte riktigt var rätta platsen är.

 

 

'Queen of Night' är sist ut bland tulpanerna i Katalinrabatten. I det varma vädret går blomningen snabbt över, allt för snabbt.

 

 

Som en riktig raritet med sin mörkt djuplila färg, står 'Queen of Night' i rabatten och kontrasterar effektfullt mot sin ljusare släktingar i rosa och vitt.

 

'Queen of Night' är dock inte alls svår att få tag på utan finns nog i alla trädgårdsbutiker och även på nätet. De här lökarna köpte jag på Lidl i höstas.

 

 

Ljuvlig matchning av slumpen och moder natur.
Mörklila och softrosa.
Som gjort för ett foto.

Allium och tulpaner

I slutet av maj tog jag en kvällsrunda i trädgården och njöt av alliumbollar och tulpaner.

Tulpaner, tulpaner

Jag är så glad att jag grävde ner en hel hoper tulpanlökar i Katalinrabatten i höstas. Nu blommar de för fullt och gör mig så glad när jag kommer hem på kvällen, eller ger mig av på morgonen.

Regn och bevattning

Äntligen regnar det. Sååå välbehövligt. Det är redan bevattningsförbud på flera håll i landet, dock inte här.

Jag vattnar. Det är inte så dumt att passa på att vattna när det regnar. Då är jorden redan blöt och mer beredd att ta emot vattnet. Mindre mängd rinner iväg åt andra håll än jag tänkt mig.

Rotvattnaren är en av mina favoriter i redskapsförrådet. När jag får ner vattnet till rötterna och inte bara de översta centimetrarna av jorden, får jag rötterna att fortsätta växa neråt, där det finns än mer vatten att hämta. Vattnar jag bara på ytan växer istället rötterna mot ytan för att fånga upp det lilla vatten som kommer den vägen. Växten blir inte stabil och ytliga rötter skadas lättare när jag gödslar, rensar ogräs, luckrar jorden eller när solen gassar hårt.

Såklart passar jag på att lukta på den underbart orkidédoftande narcissen Thalia när jag ändå rör mig runt surjordsrabatten. Och så förundras jag över området med tulpaner som jag grävde ner i nya Katalinrabatten i höstas. Och gläds över de gammelrosa Darwintulpanerna som hunnit få några år på nacken men ännu inte gett tapt.

I trädgården just nu

Nu kan jag nog snart sluta leta vårtecken. Det känns som om våren är här på riktigt, för att stanna ända till sommaren.

De tidigaste tulpanerna har slagit ut ordentligt och narcisserna blommar. Av krokus och snödroppar är det bara bladen kvar. Bigarråträdet och den röda vinbärsbusken samlar till sig bin och maskrosornas ovälkomna solar hånar mig fräckt från gräsmatta och stengångar.

Och glädjande nog verkar det finnas liv i den största av de tre ormbunkarna jag fick av en kollega i fjol och planterade i Katalinrabatten.

Några tjoho och vafalls

Så här ser det ut i min trädgård just nu. Den efterlängtade vårvärmen väcker växter av olika slag.