Bildgalen

Har ni hört uttrycket "bindgalen"?
Det betecknar någon, kanske främst ett djur, som är bortom vett och sans. Någon som är galen nog att behöva bindas för att inte ge sig på oskyldiga varelser.

 

Jag är inte bindgalen.

Men jag tror minsann jag är bildgalen.

 

På vägen hem från jobbet i går, och även sedan jag kommit hem till vår egen trädgård, gav jag mig på oskyldiga växter.
Jag kunde jag inte hålla fingret borta från avtryckaren. Det finns ju så mycket ljuvligt att dokumentera den första sommardagen.

 

 

Gullregn, som kaskader av solsken!

 

Kastanjens ståndaktiga pelare av blommor är på väg att möta förgängelsen men under upplösningsfasen antar ståndare och pistiller köttigt djuriska skepnader. Som tentaklerna på en bläckfisk tänker jag, och kan inte för mitt liv förstå hur de där rosa blommorna kan förvandlas till hårda kastanjer i taggiga skal.

 

 

Jag kan ju bara inte uppmuntra till spridning av detta fruktansvärda ogräs som är så svårt att utrota.
Ändå finns det djupt inom mej någonstans, en barnslig förtjusning över att få blåsa till och se de små glada fjunen fara ut över landskapet i en virvlande dans
för att sedan landa någon annans stans.
(Med medveten stavning. Jag skulle aldrig komma på tanken att blåsa maskrosbollar i vår egen trädgård...)

 

 

Kan det här vara syrenen 'Beauty of Moscow'? I så fall är det precis den jag vill ha i vår trädgård. Knopparna är rosa men ljusnar ju närmare blomning de kommer. När den slår ut ska blommorna vara vita, fast på det här fotot drar de väl mer åt någon obestämbar rosa-lila nyans.

 

Vackert så det förslår! Syren är en av de växter jag har drömt om i trädgården en längre tid. Jag tror jag är lite romantiskt lagd ändå...

 

 

 

Som sommarsorbé.

 

 

Rhododendron har aldrig varit någon favorit. Kanske för att det är så svårt att stava. Eller så beror det på dess ogracila växtsätt och nästan vulgärt bjärta färgglädje som skriker ut: -Se på mig! Låt mig vara centrum för ditt blickfång! Helst din trädgård också.

 

Du ser ju hur väl dess lockrop fungerar. Kameralinsen dras som en fluga till en sockerbit, trots att jag inte alls gillar den cerisa skrikigheten.

 

Hemma i vår egen trädgård konstaterar jag att plommonträdet struntade i att blomma, äppleträdet satsade allt på blommorna, som sedan förvandlades till rost och föll av, men bigarråträdet ger hopp om en söt sommar.

 

Lupinernas knoppar är så läckra. Jag tror jag gillar det mesta som spirar med spiror.

 

En liten hjärtehängskvist lyckades löjtnantshjärtat producera i år. Löjtnantshjärtana i entrérabatterna har annars blivit fördrivna av pioner och tovsippor. Jag vill ha dem tillbaka, men vet inte riktigt var rätta platsen är.

 

 

'Queen of Night' är sist ut bland tulpanerna i Katalinrabatten. I det varma vädret går blomningen snabbt över, allt för snabbt.

 

 

Som en riktig raritet med sin mörkt djuplila färg, står 'Queen of Night' i rabatten och kontrasterar effektfullt mot sin ljusare släktingar i rosa och vitt.

 

'Queen of Night' är dock inte alls svår att få tag på utan finns nog i alla trädgårdsbutiker och även på nätet. De här lökarna köpte jag på Lidl i höstas.

 

 

Ljuvlig matchning av slumpen och moder natur.
Mörklila och softrosa.
Som gjort för ett foto.

Kristi Himmelsfärdsdag

Kristi Himmelsfärdsdag är en trevlig uppfinning. Tack Jesus för att Du valde att fara tillbaka till himlen mitt under de finaste vårdagarna!

Kristi Himmelsfärdsdag innebär inte bara ledigt från skola och eventuellt jobb. Det innebär också gökotta.

Familjen Zettervall firade gökotta ute på Udden på Kållandsö tillsammans med 120 andra personer. Efter själva ottan invigningsvandrade vi en kilometerlång vandringsled på Uddens marker.
Jag hittade både violer, granskott och gökärt, men någon gök fick vi inte höra.
Violerna lockade såpass att jag gärna tagit ett varv till om jag haft en burk att plocka blommor i. Jag är inte själv så förtjust i violsmak men jag har sett ett recept på violsocker och det låter ju som en kul grej att prova.
Nåväl, det kanske kan bli ett annat år.

Efter promenaden åt vi medhavda smörgåsar och lussekatter (med en svag bismak av dill, så jag ska alltid frysa in dill i dubbla plastpåsar i fortsättningen) innan vi for till fiskeläget Spiken som också ligger på Kållandsö. Där åt vi mjukglass innan vi for hem till Niclas föräldrar för grillunch och en skön eftermiddag i solen.

När vi kom hem tog jag det lite lugnt men sen ropade trädgården på mig så i kväll har jag målat en andra strykning på de tre pallkragarna, rensat fjolårsbjäfset och ogräs från smultrontornet, planterat om några jordgubbsplantor och flyttat på självsådd vallmo och sen har jag vattnat ända tills myggorna jagade in mig.

Det är otroligt torrt i marken och jag önskar mig en vattentunna att ställa under stupröret vid garaget.

Invasiv överlevare

Vissa växter kan man gott vara utan!

Maskrosor till exempel.
Även om de ger ett näringsrikt gödselvatten som dessutom ska göra växterna mer resistenta mot bladlöss (har ni någonsin sett bladlöss käka maskrosor?) så är jag inte särskilt förtjust i de gula solarna i gräsmattan.

Till på köpet är de ena riktigt rabiata överlevare. Varken ogräsmedel eller rotuppdragare lyckas ta kål på dem.

Här är en liten rackare som uppenbarligen blommat och skickat ut sina frön mitt i vintern.