Alunroten blommar

De flesta planterar nog alunrot för dess bladverk. Men de har otroligt söta blommor också.

Så här sött blommar det i Katalinrabatten nu.

Mörklila alunrot skickar upp sina skira blomsterstänglar i strutbräkenets grönskande omslutning.

 

 

Den limegröna alunroten har ljust, ljust gröna knoppar.

 

Den grönbladiga alunroten med sina vältecknade blad levererar riktigt intensivt rosa blommor. Plantorna är en gåva från mina föräldrar och hade egentligen inte riktigt den färg på bladen som jag tänkt mig, men jag planterade dem ändå eftersom jag inte kom på någon bättre plats för dem. Nu är jag jätteglad att de finns i rabatten för de växer på stadigt och fint och fyller ut längst fram mot kanten. Dessutom tycker jag att blommornas rosa färg blir ett fint komplement mot den mörka blodflädern och den limegröna alunroten som skymtar i bakgrunden.

Bilder från Katalinrabatten

Så här ser Katalinrabatten ut, en kväll i juni.

 

 

 

En rostig liten sparv på en likaledes rostig pinne utgör prydnad i Katalinrabatten. Jag tror bestämt att jag, precis som så många andra trädgårdsälskare, gillar rost. Det står sig så snyggt mot det gröna, sköna. Den här lilla pippin har jag köpt i en kombinerad handelsträdgård, café, loppis på Kinne-Kulle. Jag bör nog spana vidare där någon dag och se om jag kan hitta en matchande kompis.

 

 

Strutbräkenets upp-och-ner-vända parasoll suger in min blick. Inte långt från botten av struten har en blommande vårlök kilat sig fast. Jag borde kolla upp vad den där fluffiga vårlöken heter. Den har blommat länge nu och långblommare ger mycket fägring för pengarna.

 

 

Det här var utgångspunkten för Katalinrabatten. Jag ville ha en rabatt med höstsilverax för jag älskar deras söta spiror som doftar så underbart på hösten, och som visar upp dramatiskt mörka blad under resten av säsongen. Och jag ville kombinera dem med limegrönt. Kontrasten är slående!

 

 

Alla höstsilveraxets blad blir inte mörka direkt från "födseln". Det krävs lite ohejdad vana vid solen innan de antar den efterlängtade purpurfärgen. Katalinrabatten ligger på husets norrsida och det är lite av ett experiment att plantera solälskande växer i trädgårdens skuggigaste läge.

 

Allium är livsfarligt. Jag har blivit akut förälskad i de lila bollarna. I Katalinrabatten har det dessutom dykt upp en lite mer stjärnögd variant som trollbinder mig så fort jag kommer nära...

 

...och en vit! Märkligt. Jag köpte en påse lila i höstas.

Grönsaker till maten

I dag kompletterar vi laxen med lite färgglada grönsaker. (Jag har tänkt till ordentligt och fotar dem innan de tappar kulörerna i stekpannan.)

 

Blommor från gräslök och grönkål står på menyn.

 

 

Sköna försommarfärger blir tillbehör till den stekta laxen. Jag har även klippt ner lite vitlöksblast i bunken innan jag steker "grönsakerna" hastigt i rapsolja, ringlar över lite balsamvinäger och kryddar med flingsalt.

Bildgalen

Har ni hört uttrycket "bindgalen"?
Det betecknar någon, kanske främst ett djur, som är bortom vett och sans. Någon som är galen nog att behöva bindas för att inte ge sig på oskyldiga varelser.

 

Jag är inte bindgalen.

Men jag tror minsann jag är bildgalen.

 

På vägen hem från jobbet i går, och även sedan jag kommit hem till vår egen trädgård, gav jag mig på oskyldiga växter.
Jag kunde jag inte hålla fingret borta från avtryckaren. Det finns ju så mycket ljuvligt att dokumentera den första sommardagen.

 

 

Gullregn, som kaskader av solsken!

 

Kastanjens ståndaktiga pelare av blommor är på väg att möta förgängelsen men under upplösningsfasen antar ståndare och pistiller köttigt djuriska skepnader. Som tentaklerna på en bläckfisk tänker jag, och kan inte för mitt liv förstå hur de där rosa blommorna kan förvandlas till hårda kastanjer i taggiga skal.

 

 

Jag kan ju bara inte uppmuntra till spridning av detta fruktansvärda ogräs som är så svårt att utrota.
Ändå finns det djupt inom mej någonstans, en barnslig förtjusning över att få blåsa till och se de små glada fjunen fara ut över landskapet i en virvlande dans
för att sedan landa någon annans stans.
(Med medveten stavning. Jag skulle aldrig komma på tanken att blåsa maskrosbollar i vår egen trädgård...)

 

 

Kan det här vara syrenen 'Beauty of Moscow'? I så fall är det precis den jag vill ha i vår trädgård. Knopparna är rosa men ljusnar ju närmare blomning de kommer. När den slår ut ska blommorna vara vita, fast på det här fotot drar de väl mer åt någon obestämbar rosa-lila nyans.

 

Vackert så det förslår! Syren är en av de växter jag har drömt om i trädgården en längre tid. Jag tror jag är lite romantiskt lagd ändå...

 

 

 

Som sommarsorbé.

 

 

Rhododendron har aldrig varit någon favorit. Kanske för att det är så svårt att stava. Eller så beror det på dess ogracila växtsätt och nästan vulgärt bjärta färgglädje som skriker ut: -Se på mig! Låt mig vara centrum för ditt blickfång! Helst din trädgård också.

 

Du ser ju hur väl dess lockrop fungerar. Kameralinsen dras som en fluga till en sockerbit, trots att jag inte alls gillar den cerisa skrikigheten.

 

Hemma i vår egen trädgård konstaterar jag att plommonträdet struntade i att blomma, äppleträdet satsade allt på blommorna, som sedan förvandlades till rost och föll av, men bigarråträdet ger hopp om en söt sommar.

 

Lupinernas knoppar är så läckra. Jag tror jag gillar det mesta som spirar med spiror.

 

En liten hjärtehängskvist lyckades löjtnantshjärtat producera i år. Löjtnantshjärtana i entrérabatterna har annars blivit fördrivna av pioner och tovsippor. Jag vill ha dem tillbaka, men vet inte riktigt var rätta platsen är.

 

 

'Queen of Night' är sist ut bland tulpanerna i Katalinrabatten. I det varma vädret går blomningen snabbt över, allt för snabbt.

 

 

Som en riktig raritet med sin mörkt djuplila färg, står 'Queen of Night' i rabatten och kontrasterar effektfullt mot sin ljusare släktingar i rosa och vitt.

 

'Queen of Night' är dock inte alls svår att få tag på utan finns nog i alla trädgårdsbutiker och även på nätet. De här lökarna köpte jag på Lidl i höstas.

 

 

Ljuvlig matchning av slumpen och moder natur.
Mörklila och softrosa.
Som gjort för ett foto.

Allium och tulpaner

I slutet av maj tog jag en kvällsrunda i trädgården och njöt av alliumbollar och tulpaner.

Tulpantider

En av fördelarna (kanske den enda) med att julen är över, är att det äntligen är dags att frossa i tulpaner!

En av fördelarna (och absolut inte den enda) med att ha gäster, är att de eventuellt tar med sig en vacker gå-bort-bukett.

Nu har jag förresten kommit på ytterligare en fördel med januari:
Det är okej att äta semlor.

Lökplan

Att kunna passa på att njuta av alunrotens blommor under tiden man gräver ner lökar i rabatten är ett plus i kanten.

Sista söndagseftermiddagen i september fick jag tid att gå ut och gräva ner de första 241 vårlökarna jag köpte på Lidl för ett antal veckor sen. Det var krokusar och några slags hyacintliknande saker och så ett gäng allium av olika sorter.

Tulpanlökar kan man i princip plantera så länge det går att spetta i backen, men de där tidiga små lökarna, som krokus och  snödroppar till exempel, bör man gärna sätta så fort de börjar säljas i affärerna.

Lidl brukar sälja riktigt billiga vårlökar och jag far gärna dit och botaniserar under deras lökvecka. Kvalitén är det sällan fel på. Däremot kan det vara bra att ha lite koll på vilka växter som funkar i just din zon. Lidl säljer lökar från Tyskland och kanske Holland som har ett mycket mer tillåtande klimat än vi har.

När jag sätter vårlökar brukar jag göra upp en enkel lökplan innan jag skrider till verket.
Jag ser till att försöka få tag i växter som blommar under olika tidpunkter för att få möjlighet att njuta vårblommor så länge som möjligt.
Dessutom håller jag koll på hur höga de olika blommorna ska bli och sätter såklart de högsta längst bak i rabatten.

En vacker liten iris vid namn Katharine Hodgkin planterades allra närmast entrédörren så att dessa små skönheter ska kunna beskådas av eventuella gäster.

Krokusarna 'Barr´s Purple' hamnade i rabatten.

De läckra 'Vanguard' hoppas jag mycket på inför våren.

'King of the Striped' är den tredje sortens krokus som planterats i entrérabatten. Alla är lila på ett eller annat, och ibland flera sätt.

Det här är en sorts allium som jag tror kallas "Drumstick". Den är lite som de där stora, nästan bomullsvirade trumstockarna batteristen i mitt band använder när han ska slå lite mjukt på cymbalerna.

Tre andra sorters allium har jag också planterat. Den enda sorten är visst en mix av flera sorter.
Allium 'Gladiator' har jag sedan tidigare bakom vinbärsbuskarna. De är ståtliga när de blommar och humlorna är förtjusta vårbesökare.

Muscari 'Fantasy Creation' heter de här märkliga blommorna som jag aldrig sett tidigare. Om beskrivningen stämmer ska de börja sina blomsterliv som purpurlila skapelser för att sedan blekna och till sist övergå i grönt. Jag skulle inte bli förvånad om det inte blir någonting av dem alls, men lovar såklart att fota om de dyker upp i rabatten i vår.

Lökpåsar utplacerade på prov i rabatten.

Jag lägger ut lökpåsarna på jorden där jag ämnar plantera dem och fotar av placeringen som minnesstöd. Inne på kontoret har jag ett block där jag senare ritar in positionerna.

När våren kommer och jag tycker det verkar tomt någonstans i trädgården tar jag grillpinnar och sticker ner där jag vill sätta nya lökar till våren.
Jag vet att jag aldrig kommer komma ihåg det annars och grillpinnarna har också den fördelen att eventuella rådjur som vill köra ner mulen för att knapra på tulpaner och allium får en otrevlig överraskning som förhoppningsvis håller dem borta i fortsättningen.

Här ligger lökar och väntar på att jag ska gräva ner dem mellan alunrot, strutbräken och treklöver.

När jag måttat ut var lökarna ska placeras gräver jag en lagom djup grop och lägger lite benmjöl i botten. Gropen ska vara tre gånger lökens storlek i djup. Är det en lök på 3-4 cm ska den alltså ner 9-12 cm i jorden. Oftast står planteringsdjupet angivet på påsen så du behöver inte ta med dig skjutmåttet ut i trädgården.
Benmjölet blandar jag lite grann med den befintliga jorden genom att bara röra runt med planteringsspaden. Jag har fått för mig att lökarna inte blir överförtjusta om de måste ligga direkt på benmjölet.
Jag placerar lökarna i gropen med toppen upp. Är det några lökar som vill lägga sig på sidan gör det ingenting, de hittar också upp till ytan när det blir vårväder.
Till sist fyller jag hålet med jord igen. Är det känsliga lökar skadar det inte att ge dem ett lager täckmaterial som till exempel nedblåsta löv som skydd under vintern.

---------

Nu har det plötsligt gått en månad och tulpanlökarna har legat uppradade i sina påsar på golvet i uterummet och blängt uppfordrande på mig med en blick som betyder: -Var det inte du som hade en plan!?

Fördelen med egenhändigt utformade planer är att man är fri att förkasta dem om till exempel skolarbete kommer emellan.

Så i går samlade jag helt sonika ihop de 126 tulpanlökarna, hällde alla i en lövkorg och planterade dem i den nya kontorsrabatten.

Lövkorgen har blivit en lökkorg. Genom att hälla ner lökarna i en korg eller hink eller liknande, och sedan bland om dem med lätt hand, hoppas jag uppnå en plantering som inte är så strukturerad och välordnad som jag normalt sett inbillar mig att jag vill vara.

Det var dock omöjligt för mig att inte bli åtminstone lite strukturerad när det var dags att gräva ner tulpanlökarna.
Jag hade först tänkt att låta dem växa tillsammans med en nyplanterad magnolia, men i så fall skulle de få bo precis i utkanten av en pallkrage och jag är inte helt säker på att de skulle överleva vintern där.

Nu har de i stället hamnat där mina dahlior stått ända tills jag grävde upp dem under den gångna helgen. Det blir ett provisoriskt boende. Till sommaren tänker jag nog plantera kärleksört här. Men då har lökarna blommat över och kan grävas upp igen.

Nedan följer de tulpaner jag hoppas på till våren.

24 lökar av sorten 'Super Parrot', en vit papegojtulpan med gröna inslag.

30 lökar av sorten 'Queen of Night'. Det är en riktigt mörkt vinröd-lila enkelblommande tulpan som tidigare i vår trädgård haft den goda egenskapen att kunna blomma om. Tyvärr glömde jag fota den.

10 st 'Purissima' som är en vit, enkel tulpan som går från gulvit till äggskalsvit under sin blomning.

10 st 'Elegant Lady'. En vit och rosa liljetulpan. Jag är förtjust i liljeblommande tulpaners kurviga skönhet. De påminner om en kär vän i Stockholmstrakten som också älskar blommor av olika slag.

10 st 'Mount Tacoma'. En välfylld vit tulpan där de yttersta kronbladen är grönstrimmiga.

10 st 'Shirley'. Enkla vita tulpaner med lila teckning som också ändrar färg allt eftersom. De får mer och mer lila inslag ju längre de blommat.

10 st 'Playgirl'. Ljust rosa triumftulpaner med cerica ytterkanter på kronbladen. Triumftulpaner har lite större blomsterkalkar än andra tulpaner. 

12 st vanliga rosa Darwinhybrider av sorten 'Van Eijk' som jag måste köpt mot bättre vetande eftersom jag grävde ner en massa sådana 2014 i övertygelsen att just Darwinhybrider är de tulpaner som lättast blommar om år efter år. De visade sig alls i trädgården i våras så några trogna återkommare vill jag absolut inte beskylla dem för att vara!

Slutligen blandade jag också med 10 lökar av läckerheten 'Virichic' som verkar vara en liljeblommande tulpan i kralligt rosa med breda gröna stråk i mitten av de yttersta blombladen.

Hur resultatet blir måste jag tyvärr vänta med att avgöra till våren.
Och här har det inte ens snöat än!