Visar inlägg med etikett höstsilverax. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett höstsilverax. Visa alla inlägg

fredag 23 juni 2017

Bilder från Katalinrabatten

Så här ser Katalinrabatten ut, en kväll i juni.
 
 
 
En rostig liten sparv på en likaledes rostig pinne utgör prydnad i Katalinrabatten. Jag tror bestämt att jag, precis som så många andra trädgårdsälskare, gillar rost. Det står sig så snyggt mot det gröna, sköna. Den här lilla pippin har jag köpt i en kombinerad handelsträdgård, café, loppis på Kinne-Kulle. Jag bör nog spana vidare där någon dag och se om jag kan hitta en matchande kompis.
 
 
Strutbräkenets upp-och-ner-vända parasoll suger in min blick. Inte långt från botten av struten har en blommande vårlök kilat sig fast. Jag borde kolla upp vad den där fluffiga vårlöken heter. Den har blommat länge nu och långblommare ger mycket fägring för pengarna.
 
 
Det här var utgångspunkten för Katalinrabatten. Jag ville ha en rabatt med höstsilverax för jag älskar deras söta spiror som doftar så underbart på hösten, och som visar upp dramatiskt mörka blad under resten av säsongen. Och jag ville kombinera dem med limegrönt. Kontrasten är slående!
 
 
Alla höstsilveraxets blad blir inte mörka direkt från "födseln". Det krävs lite ohejdad vana vid solen innan de antar den efterlängtade purpurfärgen. Katalinrabatten ligger på husets norrsida och det är lite av ett experiment att plantera solälskande växer i trädgårdens skuggigaste läge.

 
Allium är livsfarligt. Jag har blivit akut förälskad i de lila bollarna. I Katalinrabatten har det dessutom dykt upp en lite mer stjärnögd variant som trollbinder mig så fort jag kommer nära...

 
...och en vit! Märkligt. Jag köpte en påse lila i höstas.

lördag 22 oktober 2016

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 
De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.
Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!
Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.
Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 
Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...
...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  
Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 
Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.