Lyckat kaffeexperiment

Experimentet med överblivet kaffe i vattnet till pelargonerna har fungerat över förväntan.

Mina vita Mårbackapelagoner mår väldigt bra i uterummet just nu.

Kaffe som gödning?

Vad gör man när fikagästerna inte dricker så mycket kaffe som beräknat?

Experimenterar så klart!

Att kaffesump är fin gödning för diverse växter och dessutom gör maskarna glada i komposten är ett välbeprövat faktum. Nu testar jag att vattna växterna i uterummet (en fikonplanta och två pelargoner) med utspätt kaffe. Om de dör eller blir glada återstår att se.

Pelargonieväckning

I lördags var det riktigt gott väder och jag passade på att ta ut mina två övervintrande pelargoner på planteringsbordet och gav dem en omgång med sekatören.

 

Först och främst klippte jag ner allt dött och avlägsnande torra blad. Sedan tänkte jag att jag skulle frisera det som var kvar också, men det blev inte så mycket så jag hade inte hjärta att gå så hårt fram.

 

Jag vattnade krukorna efter väl förrättat värv och nu ska jag fortsätta vattna plantorna vid behov under några veckor. Sedan tar jag fram guldvattnet och då blir det förhoppningsvis fart på både blommor och blad.

 

 

Det är ju fantastiskt skönt att kunna stå vid planteringsbordet
när det läar och solen ligger på. En trasig korg samlar upp
allt skrôfs för vidare transport till komposten.

 

Pelargoner är ena riktiga tuffingar. Trots att jag bara gett den stora plantan
cirka en deciliter vatten vid två tillfällen under vintern, och trots att den
stått kallt med bara några få plusgrader, så framhärdar den
med att blomma.

 

Det är lite stökigt i vårt uterum, det kan jag hålla med om.
Men tro´t eller ej, det såg faktiskt ännu värre ut innan jag
tog mig tid att klippa ner pelargonierna.

 

 

Jag vet att det är dumt, men jag har bara inte hjärta att
klippa bort de längsta grenarna om det är
blommor på dem.

Näringsbrist

När det översta bladet på en pelargonstickling ser ut så här misstänker jag näringsbrist.

Det är i och för sig inte så konstigt. Sticklingen har stått i ett glas vatten sedan oktober och har inte fått någon annan näring än när ett och annat blad trillat av och fallit ner i glaset.

Nu har jag gett sticklingen en skvätt Blomstra och på allvar börjat fundera på att faktiskt plantera den i en kruka.
Det skulle såklart ha varit gjort för länge sen.

Färgfattiga blad med ljusa fläckar - förmodligen ett tecken på näringsbrist.

Samma blad, men i ett annat ljus. Det blev så vackert med ådringarnas skugga att jag inte ville undanhålla er bilden.

Pellisarnas tid

I år sitter jag på mina händer för att avstyra allt för tidiga sådder. Däremot har pelargonerna blivit omplanterade och förberedda för våren.

Jag klippte ned och tog skott förra året och i år ska därför blommorna endast få växa till sig. Dock fick de nog lite väl mycket vatten vid omplanteringen så plantorna står ovanför ett varmt element som hjälper dem att torka upp. För mycket väta gillar de inte alls!

Pellisarna har även fått ett lagerblad på jorden efter att jag läst att sorgmyggorna skyr doften. Man kan ju hoppas. Och guldvattnet är förberett för att börja sättas in om ca två veckor.

Nyligen lärde jag mig också att förkultivering och krukväxter inte är någon lyckad kombo då krukorna drar till sig skadedjur som sprids till sådden. Därför ska snart pelargonerna flytta till köket, på tryggt avstånd från mina blivande sådder.

Övervintra pelargoner

Ungefär runt 30 års strecket blev jag förtjust i pelargoner. Det måste ju bara ha med åldern att göra.

Nu när vi har fått minusgrader här i Dalarna har mina ute blommor fått flytta till uterummet. Där har jag svält dem på både näring och vatten för att de ska vara redo för vintervila.

Idag tog jag tag i nedklippningen och passade på att ta sticklingar. 18 stycken sticklingar. Nåväl, det gäller att gardera sig, alla kommer säkert inte överleva. I annat fall får jag ha dem som gå-bort-present. 

Att ta sticklingar är väldigt enkelt. Knipsa av lagom lång stjälk, dra av några blad nedtill och spara 2-3 blad upptill. Sätt stickningen i fuktig såjord, håll fuktigt men inte blött under 3-6 veckor tills den har rotat sig. Plantera sen om den i pelargonjord och toppa till 15 cm.

De stora plantorna som jag skurit ner får övervintra mörkt i garaget med ca 5 plusgrader. Vi får se om de klarar det. Helst ska de ha ett ljust och svalt ställe men det har jag tyvärr inte. Mina små plantor får agera krukväxt under vintern och står på fönsterbrädan.

Nedklippningen genererade även i några fina buketter.

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.

Ingen lus i mitt hus

Linda med bloggen Växthusliv, har just gett mig ett tips om hur jag kan förbereda mina två pelargoner innan de får flytta in i uterummet för vinterförvaring.

För att slippa eventuella löss som kan få för sig att vilja följa med in från kylan, ska jag spraya plantorna med en lösning av vatten, såpa, t-sprit och bikarbonat.
Det är inte dags riktigt än, men väderprognosen spår fallande temperaturer till nästa helg så innan dess borde jag gå loss med sprayflaskan och upplåta plats åt mina svällande pelargoner.

Vad som gör mig glad just nu

Just nu gläder jag mig över...

...alla vackra blommor som rosenskärorna bjuder på...

...och att även knopparna är så vackra.

Jag gläds över att jag blivit vän med grönkålen. Nu gillar jag mina gröna drinkar och är ganska stolt över att kålen växer, en aning naggad av larver och sniglar, men ändå ståtlig...

...och snygg!

Rabarbern växer också och visar upp nya knoppar. I våras tippade jag svarta hinkar över alla tre plantorna och drev upp så kallade glasrabarber. Därför har jag varit extra generös med gödningen. Nu är det dock färdigskördat för i år.

Skörden av tomater har bara börjat. Även om jag förstår att alla gröna tomater inte kommer hinna mogna innan frosten slår till, är jag glad över dem jag får äta. Och så är det ju så vackert med långa klasar i olika färg.

Jag är väldigt glad i mina två vita Mårbackapelargoner som troget blommat ända sen mars. Just nu är det nästan mer blommor än blad och jag fortsätter att göda dem med guldvatten för att förlänga blomningen ett tag till.

Det ser ut som gladioluslökarna kommer hinna blomma också. I fjol fick de flytta in i uterummet innan de började blomma och det blev bara två stänglar som blommade. Lökarna övervintrade frostfritt och planterades ut i krukor i juli.

Guldvatten

Det här med människokiss i trädgården! Vad ska man tycka om det egentligen? Är det inte bara vansinnigt äckligt och illaluktande? Ska man verkligen hälla sitt eget urin på växter man ämnar äta?

 

Det råder naturligtvis delade meningar om användandet att kiss i odlingarna. Många tycker nog att det känns väldigt ofräscht att hålla på och spilla med sitt kiss. Själv tycker jag att det är ungefär lika äckligt som att röra till gödselvatten av höns- eller kogödsel. Det vill säga - inget äckligt alls!

 

Jag kissar i en liten burk. Urinen häller jag sen över i en flaska som står mörkt i ett skåp i tvättstugan. Visst luktar det lite när jag skruvar av locket men ska jag vara helt ärlig tycker jag att det mest luktar nybakat bröd med en anstrykning av ammoniak. Hör man till dem som besväras av lukten är rådet att bara använda sig av färskt kiss. Det luktar mycket mindre.

 

För att göra guldvatten (utspätt kiss kallas oftast för guldvatten eftersom det drar åt gult och är rena guldet för många av trädgårdens växter) späder man en del urin med nio till tio delar vatten.

Jag har mätt upp hur mycket en tiondel är på ett antal icke pantbara flaskor (saftflaskan på bilden sparade jag på mig innan det blev pant även på saftflaskor) och brukar blanda till guldvatten i ett antal flaskor åt gången. Flaskorna förvarar jag i en korg i garaget eller i uterummet.

 

Jag använder mitt guldvatten lite då och då, och uteslutande till växter i kruka eller hink. Jag ser inget konstigt i att hälla guldvatten även på andra växter, men jag orkar oftast inte samla på mig tillräckligt mycket urin för att slippa prioritera.

 

Kan man då vattna med guldvatten på sådant som är ätbart?
Jadå. Så länge jag häller "guldet" på jorden under plantorna så är det inte konstigare än hönsgödsel, kogödsel eller annan gödning. Plantorna tar åt sig de näringsämnen de behöver, inte smaken eller lukten av det medium som levererar näringen.

 

Jag har upptäckt att guldvatten är pelargonernas älsklingsgödning. Jag brukar börja göda efter vintervilan och fortsätter sedan under hela sommaren. Pelargonerna har blommat oavbrutet sen i mars och kommer fortsätta en bra bit in på hösten. 

Pelargonerna på bilden nedan är tre somrar gamla. Jag har övervintrat dem frostfritt i vårt uterum. Jag äger inte fler än två vita Mårbackapelagoner men med tanke på att de ska samsas med ett fikon i uterummet under stor del av året, så jag vill inte samla på mig fler.

 

Guldvatten är näringsrikt och fungerar som ett allsidigt medel för nästan alla typer av växter. Om jag minns rätt så är det ganska kväverikt men inte lika mycket som nässel- eller vallörtsvatten.
Jag försöker samla på mig det "rena guldet" så ofta jag hinner och orkar. Jag tycker att trädgårderande ska vara lustfyllt och fritt från måsten och därför går allt i perioder, men just nu är jag så inne i samlarivern att jag tycker det är rena rama slöseriet när jag kissar på jobbet.

En saftflaska med uppmärkt tiondel är utmärkt att förvara guldvatten i.

Mårbackapelargoner blommar villigt när de får guldvatten som näring.