Rabarbern får omvårdnad

I dag har vår pallkrage med rabarberplantor fått lite omvårdnad. Det var hög tid eftersom rabarbern redan börjat växa. I takt med att bladen blir större blir det såklart allt svårare att komma åt jorden runt plantorna.

Jag började med att lyfta bort allt gammalt fjolårsmôs som täcker jorden (och i viss mån även plantorna). Det är gräsklipp och rabarberblad som jag räckt odlingen med för att ge näring och även för att skydda plantorna över vintern.
Fjolårsbjäfset flyttade jag över till en annan pallkrage som kanske kommer stå tom i år. Den fylldes i fjol, med grästuvorna som blev över där jag gjorde min nya Katalinrabatt.

Sedan började jag gräva ur lite jord från ena hörnet av pallkragen. Ungefär så mycket att halva min plastkorg fylldes. Jag fortsatte sen att gräva i jorden runt plantorna, ungefär ett planteringsspadetag djupt. Jorden närmast hörnet där jag börjat, flyttade jag till hålet, och sedan fortsatte jag på samma sätt, runt ytterkanterna på hela pallkragen.
Jag skrapade också lite på ytan, men väldigt försiktigt, precis intill och emellan plantorna.

I jorden bor feta, vita larver. Du kanske minns att jag skrev om dem redan förra året. Min förhoppning är att det är de snälla larverna av grönskimrande guldbagge, men det kan också vara trädgårds- eller ollonborrelarver. De sistnämnda äter rötter medan guldbaggelarverna fungerar som daggmaskar och bara äter döda växtdelar och hjälper till med förmultningen.

I dag fick jag upp 72 larver i varierande storlek. Jag flyttade dem till komposten. Jag vet att det finns flera kvar men hinner inte gräva om jorden fler gånger nu.

När hela pallkragen var genomgrävd blandade jag jorden i min plastkorg med en fjärdedels påse pelleterad hönsgödsel och spred ut det runt rabarberplantorna.

Nu är det bara att vänta på att gräset ska komma igång så jag kan täcka jorden med färskt gräsklipp.

Lyckat kaffeexperiment

Experimentet med överblivet kaffe i vattnet till pelargonerna har fungerat över förväntan.

Mina vita Mårbackapelagoner mår väldigt bra i uterummet just nu.

Kaffe som gödning?

Vad gör man när fikagästerna inte dricker så mycket kaffe som beräknat?

Experimenterar så klart!

Att kaffesump är fin gödning för diverse växter och dessutom gör maskarna glada i komposten är ett välbeprövat faktum. Nu testar jag att vattna växterna i uterummet (en fikonplanta och två pelargoner) med utspätt kaffe. Om de dör eller blir glada återstår att se.

Näringsbrist

När det översta bladet på en pelargonstickling ser ut så här misstänker jag näringsbrist.

Det är i och för sig inte så konstigt. Sticklingen har stått i ett glas vatten sedan oktober och har inte fått någon annan näring än när ett och annat blad trillat av och fallit ner i glaset.

Nu har jag gett sticklingen en skvätt Blomstra och på allvar börjat fundera på att faktiskt plantera den i en kruka.
Det skulle såklart ha varit gjort för länge sen.

Färgfattiga blad med ljusa fläckar - förmodligen ett tecken på näringsbrist.

Samma blad, men i ett annat ljus. Det blev så vackert med ådringarnas skugga att jag inte ville undanhålla er bilden.

Guldvatten

Det här med människokiss i trädgården! Vad ska man tycka om det egentligen? Är det inte bara vansinnigt äckligt och illaluktande? Ska man verkligen hälla sitt eget urin på växter man ämnar äta?

 

Det råder naturligtvis delade meningar om användandet att kiss i odlingarna. Många tycker nog att det känns väldigt ofräscht att hålla på och spilla med sitt kiss. Själv tycker jag att det är ungefär lika äckligt som att röra till gödselvatten av höns- eller kogödsel. Det vill säga - inget äckligt alls!

 

Jag kissar i en liten burk. Urinen häller jag sen över i en flaska som står mörkt i ett skåp i tvättstugan. Visst luktar det lite när jag skruvar av locket men ska jag vara helt ärlig tycker jag att det mest luktar nybakat bröd med en anstrykning av ammoniak. Hör man till dem som besväras av lukten är rådet att bara använda sig av färskt kiss. Det luktar mycket mindre.

 

För att göra guldvatten (utspätt kiss kallas oftast för guldvatten eftersom det drar åt gult och är rena guldet för många av trädgårdens växter) späder man en del urin med nio till tio delar vatten.

Jag har mätt upp hur mycket en tiondel är på ett antal icke pantbara flaskor (saftflaskan på bilden sparade jag på mig innan det blev pant även på saftflaskor) och brukar blanda till guldvatten i ett antal flaskor åt gången. Flaskorna förvarar jag i en korg i garaget eller i uterummet.

 

Jag använder mitt guldvatten lite då och då, och uteslutande till växter i kruka eller hink. Jag ser inget konstigt i att hälla guldvatten även på andra växter, men jag orkar oftast inte samla på mig tillräckligt mycket urin för att slippa prioritera.

 

Kan man då vattna med guldvatten på sådant som är ätbart?
Jadå. Så länge jag häller "guldet" på jorden under plantorna så är det inte konstigare än hönsgödsel, kogödsel eller annan gödning. Plantorna tar åt sig de näringsämnen de behöver, inte smaken eller lukten av det medium som levererar näringen.

 

Jag har upptäckt att guldvatten är pelargonernas älsklingsgödning. Jag brukar börja göda efter vintervilan och fortsätter sedan under hela sommaren. Pelargonerna har blommat oavbrutet sen i mars och kommer fortsätta en bra bit in på hösten. 

Pelargonerna på bilden nedan är tre somrar gamla. Jag har övervintrat dem frostfritt i vårt uterum. Jag äger inte fler än två vita Mårbackapelagoner men med tanke på att de ska samsas med ett fikon i uterummet under stor del av året, så jag vill inte samla på mig fler.

 

Guldvatten är näringsrikt och fungerar som ett allsidigt medel för nästan alla typer av växter. Om jag minns rätt så är det ganska kväverikt men inte lika mycket som nässel- eller vallörtsvatten.
Jag försöker samla på mig det "rena guldet" så ofta jag hinner och orkar. Jag tycker att trädgårderande ska vara lustfyllt och fritt från måsten och därför går allt i perioder, men just nu är jag så inne i samlarivern att jag tycker det är rena rama slöseriet när jag kissar på jobbet.

En saftflaska med uppmärkt tiondel är utmärkt att förvara guldvatten i.

Mårbackapelargoner blommar villigt när de får guldvatten som näring.

Äggskal

Som odlingsvän är det lätt hänt att man snöar in på vissa saker, lägger sig till med vanor (och ovanor) och blir allmänt nördig helt enkelt.

 

Jag har snöat in på äggskal.

Naturligtvis hamnar alla skal av kokta ägg i komposten, inget konstigt med det, men dessutom diskar jag ur skalen från råa ägg, lägger dem på tork och krossar skalen för att strö ut i trädgården. En dag som denna, när maken steker pannkakor, väntar tio fina äggskalshalvor på mig.

 

Det här har jag hållit på med länge.
De senaste åren har ju trenderna pekat mot allt mer självhushåll, återvinning och klimatsmarta val men redan innan det skrevs receptböcker om mat på rester och DIY-tipsen upptog inredningstidningarna sparade jag äggskal, krossade dem i morteln och ringde närmaste trädgårdsmästare för att fråga efter användningsområden.
Han skrattade gott en lång stund och frågade om han kunde få berätta om min naiva fråga för kollegorna på fikarasten.
Jag var nog bara lite före min tid för numera går det fint att googla och få massor av tips på hur äggskal berikar ditt liv.

 

Om du också vill spara äggskal för att använda i trädgården (eller till en massa andra områden, som nagelförstärkning, rengöring av vask eller bottenbrända grytor, godare kaffe, sårvård och peeling) kan det vara bra att veta att skalen blir bra mycket trevligare om du torkar dem utan den där hinnan som finns på insidan av skalet.
Dra bort hinnan, antingen direkt efter att ägget knäckts, eller lägg skalet i vatten tills du har tid att ta hand om det. Hinnan komposteras med fördel och skalet bör sköljas under kallt vatten, så slipper du att det luktar illa.
Lägg sen skalen på tork en dag innan du bryter isär dem och sparar dem i en burk.

 

Jag har två "skalburkar" i vår tvättstuga.
I den ena ligger skal som jag bara krossat med handen till lite större bitar. Jag har inget lock på den burken. Ifall något skal skulle vara för dåligt torrt innan det läggs ner vill jag att det torkar i burken utan det möglar eller blir otrevligt.
I den andra ligger skal som mortlats till riktigt små bitar. De skalen har varit torra länge så den burken har lock.

 

Äggskal runt plantorna i trädgården sägs avskräcka sniglar som inte ska kunna slemma sig fram över de vassa bitarna. Jag ställer mig tveksam till att det skulle fungera. Lika tveksam är jag till att det ska skrämma bort rådjur.

Däremot innehåller äggskal kalcium; 750-800 mg i ett normalstort ägg. Det finns också andra mineraler som växterna kan dra nytta av men det är framförallt kalciumet jag vill bjuda på när jag strör skal i trädgården.

 

I vår trädgård får fruktträden (vi har bigarrå, plommon och äpple), lavendel, julrosor, ros och pioner en näve skal var på våren. Dessutom kan jag serva både tomat- och paprikaplantor med äggskal när jag planterar ut dem, och igen om de drar på sig pistillröta. Pistillröta kan ha flera orsaker, men kalciumbrist är en av dem.
Andra växter som lär gilla äggskal är sparris, kaktus, syren, gurka och chili.
Däremot ska man inte slänga ägg på surjordsväxter, hallon eller staketdruvor.

 

Det går fint både att strö skalen direkt på jorden och ännu hellre mylla ner dem i översta jordlagret, och att lägga finfördelade skal i en kanna vatten och låta det dra över natten eller längre, innan man vattnar ut lösningen.

 

I morgon ska jag ut i trädgården och skaka ut lite mer skal på mina tomat- och paprikaplantor.

I en plastburk ligger hjälpligt krossade äggskal och väntar på våren.

Här förvarar jag de skal som mortlats så pass fint att de kan göra nytta i en kanna vatten som får stå och dra över natten.