Hallonte

Har ni provat att torka bladen från hallonplantor? Jag läste tipset i en Facebookgrupp häromdagen och eftersom våra hallonplantor, precis som de flestas gissar jag, sprider sig hej vilt över halva trädgården, passade jag på att ta tillvara en plåt blad när jag ändå rensade bort de plantor som hamnat på fel plats.

 

50 grader i varmluftsugnen gav ganska raskt en burk vältorkade blad som jag nu blandar ner i silen när jag gör te. Jag har läst någonstans att de ska ha en vätskedrivande effekt, men vill ta reda på mer.

 

På sighten Familjeliv hittar jag en grupp som håller på att dricka hallonte. Gruppen heter till och med "Vi som dricker hallonbladste". Anhängarna menar att téet snabbar på förlossningen, gör värkarna effektivare och underlättar amningen.

 

Det verksamma ämnet i téet är oxytocin. Enligt en te-butik på nätet är oxytocin ett "lugn och ro"-hormon som ger en känsla av välmående. Oxytocin finns naturligt i kroppen och utsöndras vid kroppslig närhet. I te-butiken säljer man 50 gram (en halv påse te om jag jämför med vad jag brukar köpa i "min" löstebutik) för 39 kr. Det lönar sig alltså att torka själv om jag blir förtjust i téet. Hallonblad massproduceras dessutom i min trädgård varje sommar så någon råvarubrist lär jag inte lida.

 

I Carola Ekmans blogg läser jag att hallonblad innehåller fler gósaker än oxytocin.

Mycket C-vitamin och dessutom E-vitamin, kalcium och järn, mangan och magnesium, vitamin A och B-komplex (vad nu det betyder), samt lite diverse mineraler som fosfor och kalium.

Efter den genomgången låter det som hallonblad är för bra för min trädgård för att jag ska slösa dem på te. Kanske bör jag göra gödselvatten av det jag rensar bort i stället!

 

 

En burk skröfsiga blad att blanda ner i mitt vanliga löste.

Habegär

På väg hem från jobbet stannade jag till vid en väldigt mysig liten tygaffär några kvarter från vårt hus i jakt på en snygg spets att fylla ut en V-ringning med (tack svärmor för en bra idé).

Förrutom snygga spetsar och tyger fick jag chans att bekanta mig med något annat, en anblick som mötte mig redan vid parkeringen.

Mitt habegär har flammat upp på nytt. Jag bara måste ha en japansk lönn någonstans i trädgården!

Näringsbrist

När det översta bladet på en pelargonstickling ser ut så här misstänker jag näringsbrist.

Det är i och för sig inte så konstigt. Sticklingen har stått i ett glas vatten sedan oktober och har inte fått någon annan näring än när ett och annat blad trillat av och fallit ner i glaset.

Nu har jag gett sticklingen en skvätt Blomstra och på allvar börjat fundera på att faktiskt plantera den i en kruka.
Det skulle såklart ha varit gjort för länge sen.

Färgfattiga blad med ljusa fläckar - förmodligen ett tecken på näringsbrist.

Samma blad, men i ett annat ljus. Det blev så vackert med ådringarnas skugga att jag inte ville undanhålla er bilden.