Pelargonieväckning

I lördags var det riktigt gott väder och jag passade på att ta ut mina två övervintrande pelargoner på planteringsbordet och gav dem en omgång med sekatören.

 

Först och främst klippte jag ner allt dött och avlägsnande torra blad. Sedan tänkte jag att jag skulle frisera det som var kvar också, men det blev inte så mycket så jag hade inte hjärta att gå så hårt fram.

 

Jag vattnade krukorna efter väl förrättat värv och nu ska jag fortsätta vattna plantorna vid behov under några veckor. Sedan tar jag fram guldvattnet och då blir det förhoppningsvis fart på både blommor och blad.

 

 

Det är ju fantastiskt skönt att kunna stå vid planteringsbordet
när det läar och solen ligger på. En trasig korg samlar upp
allt skrôfs för vidare transport till komposten.

 

Pelargoner är ena riktiga tuffingar. Trots att jag bara gett den stora plantan
cirka en deciliter vatten vid två tillfällen under vintern, och trots att den
stått kallt med bara några få plusgrader, så framhärdar den
med att blomma.

 

Det är lite stökigt i vårt uterum, det kan jag hålla med om.
Men tro´t eller ej, det såg faktiskt ännu värre ut innan jag
tog mig tid att klippa ner pelargonierna.

 

 

Jag vet att det är dumt, men jag har bara inte hjärta att
klippa bort de längsta grenarna om det är
blommor på dem.

Beskära vindruvor

Jag har två inte särskilt gamla vindruvsplantor av sorten Zilga. Tydligen är det dags att beskära dessa nu i november/december och jag har försökt att läsa mig till hur jag skulle göra. Man skulle kunna säga att det här är rena experimentet!

Hur som, jag har låtit två huvudrankor vara kvar på varje planta. Till våren utvisar det sig om plantan tyckte om behandlingen.

Dr. Ruppel

Säg hej till vår nya klematis!

 

Dr Ruppel är vår första, och än så länge enda klematis.
Jag är klematisnovis och vet nästan ingenting om dessa vackra blommor. Mer än att de vill ha en näve benmjöl i planteringsgropen, och sen en ny näve varje vår.

 

Jag har också lärt mig att plantorna helst ska sättas 10 cm djupare än de stått i köpekrukan för att överleva vintern bättre. Och ska de klättra på något så är det finurligt om man lutar växten mot klätterstödet vid planteringen. Så smart var inte jag när jag planterade Dr. Ruppel i början av juni. Det var min perenntokiga minstasyster som påpekade detta vid ett besök. Men då orkade jag inte gräva upp och sätta om den.

 

Beskärningen av klematis är passande nog en riktigt djungel. Lianerna ska beskäras vid olika tid och på olika sätt beroende på vilken grupp de tillhör, och det finns undantag från grupptillhörigheterna och grupperna ser olika ut beroende på vem man frågar. Jag har googlat mig fram till vad som gäller Dr. Ruppel och upptäckt att jag gjort fel redan från början. Förhoppningsvis är vår klematis en förlåtande typ, men det visar sig nog först nästa år.

Har du en klematis och funderar på när den bör beskäras hittar du någorlunda lättfattlig information här.

 

Klematis vill helst stå med huvudet i solen och fötterna i skuggan. Jag har satt vår på norrsidan av huset så den får bara sol morgon och kväll. Som fotskugga har jag grävt ner en kruka hasselört som fyndades vid en Öppna Trädgårdar-runda i mitten av juli. Senare i höst ska jag också komplettera med lite Skälvumsk taklök.

 

Jag blev positivt överraskad när jag kom hem från semestern och fick se att nyförvärvet faktiskt blommade. Det var över förväntan. Däremot hade jag förväntat mej en tvåfärgad blomma med rosa och vitt. Men ganska ofta tycker jag naturen, även den trädgårdstuktade, gör lite som den vill.

Och kanske var det bara en protest mot att jag inte planteringsbeskurit plantan så som jag borde.

 

Nu återstår bara den stora frågan:
Heter det klématis eller klemátis?

 

Dr. Ruppels första blommor.

JAS

JAS är inte bara ett stridsflygplan utan också en lämplig period för beskärning.

I vår trädgård finns bara tre små fruktträd; äpple, plommon och bigarrå.
Beskärningen är alltså inte någon ansträngande historia.
Bigarråträdet har jag överhuvudtaget inte gett mig på att klippa i och plommonträdet har jag bara behövt ansa lite, lite grann de senaste åren.
Kvar är då vårt äppelträd Aroma.

Jag har varit ganska noga med att beskära äppelträdet ända sedan vi planterade det. Någon gång i juli-augusti-september(JAS) tar jag fram min vassaste sekatör och klipper bort eventuella vattenskott, grenar som växer inåt trädet, rakt uppåt eller som korsar en annan gren.

Jag försöker passa på att göra beskärningen när det vankas fint väder. Risken att trädet drabbas av svamp eller någon annan sjuke minskar om snittytorna får torka upp ordentligt. Jag tänker mig att det blir som en skyddande sårskorpa, till skillnad från ett varande, vätskande sår.

Om man inte beskär sitt träd under JAS-perioden kan man göra det på vårvintern, innan saven stiger. Fördelarna med att JAS-beskära är dock flera.

1. Du ser var frukten sitter och riskerar inte att klippa bort den.

2. Du behöver inte lära dig att se skillnad på de spetsiga bladknopparna och de rundare fruktknopparna.

3. Det är trevligare trädgårdsväder så här års.

4. Du får bortklippt bladmassa att mata komposten med.

5. Trädet sätter inte lika mycket vattenskott som vid vinterbeskärning.

Den som beskär sitt träd varje år möter fördelen att inte behöva klippa så mycket varje år.
Kvällens framfart med sekatören resulterade bara i en näve små korta grenar som går raka vägen i komposten.

En näve korta grenar är resultatet efter årets beskärning av vårt Aroma.

Fjärilsbusken

Vi har en riktigt humlemagnet i vår trädgård. Egentligen borde det vara fjärilarna som lockas till syrenbuddlejan men här är det humlorna som är de mest välfrekventerande gästerna.

 

Jag hade gått och kikat på en stor och ståtlig syrenbuddleja i kvarteret och känt mig sugen på en egen ett tag, när jag fick syn på en nyframtagen sort med orange och lila blommor på den närbelägna handelsträdgården.
'Flower Power' hette den och eftersom priset var nedsatt och jag visste precis var den skulle placeras (framför ett fönster i vardagsrummet) slog jag till.

 

Busken planterades i början av juni 2013 och har växt bra. Jag grävde en rätt så djup grop efter att ha måttat ut en snygg cirkel med hjälp av dotterns rockring. I botten hällde jag grovt grus för dräneringens skull, la i en bit fiberväv för att separera gruset från jorden och fyllde på med planteringsjord som jag hjälpligt blandat upp med kogödsel och förmodligen benmjöl (det var ju så länge sen nu, så jag minns inte riktigt).

 

Syrenbuddlejan blommar på hösten och den ska beskäras tidigt på våren. Det råder lite delade meningar om beskärningen. Somliga menar att det räcker om man klipper bort det som dött under vintern medan andra hävdar att man bör ta bort två tredjedelar på höjden för att busken ska orka blomma.

Eftersom jag gillar att experimentera har jag provat både och. Jag har inte märkt särskilt stor skillnad men det lutar nog åt att det blir något fler blommor om man inte är allt för försiktig med sekatören.

Dessutom är det bra att klippa bort de överblommade blomkolvarna för att stimulera sidoskotten att också vilja blomma.

 

Syrenbuddlejan är lite känslig för kyla och rekommenderas bara i zon 1-2. I ett skyddat läge och med ordentlig täckning under vintern kan den klara även zon 3. Och vill man zonknäcka (och plantera växter som egentligen behöver ett varmare klimat än man själv kan erbjuda) kan man prova att plantera buddlejan 10-20 cm djupare än den stod i sin köpekruka.
Jag bor i zon 2 enligt zonkartan, men på gränsen till 3 och brukar därför slänga på lite diverse bôs runt stammen inför vintern. Det kan bli klipp från tujahäcken och överblommade blomkolvar från syrenbuddleja själv.
Har jag fått tag i granris tar jag det och ett år har jag täckt både buddlejan och det mesta annat i trädgården med halm. Växterna tackade mej genom att överleva vintern, men grannarna var nog måttligt glada eftersom det flög omkring gula strån över halva kvarteret.

 

Jag brukar ge busken någon typ av näring när den har vaknat till liv på våren. Syrenbuddlejan är lite allmänt sen av sig, men i vår trädgård kommer den igång ännu senare eftersom den växer ovanför jordvärmeslingan som suger ut så mycket värme den behöver för uppvärmingen av vårt hus.
Näringen utgörs av hönsgödsel, kogödsel eller benmjöl, eller lite av varje.
Jag har märkt att busken mår bättre om den får rejält med vatten också, så jag trycker ner rotvattnaren när det inte regnat på ett tag.

Någon övrig skötsel tycks den inte behöva, om man inte vill pilla lite extra med den och spola bort löss förståss. Men det tycker jag går under terapikontot så det gör jag bara i mån av tid.

 

Nu blommar syrenbuddlejan, eller fjärilsbusken som den brukar kallas, och några fjärilar har visst också vågat sig fram för kalas mellan allt humlesurr.

Påhälsning av påfågelöga.

Humlesurr i fjärilsbusken.