Hos kusinen

Det är roligt att besöka andras trädgårdar.
Även om det är 50-årskalas kan man smyga runt i trädgården och inspireras av andras idéer, lösningar och växtval.

Så här fint bor kusin vitamin med sin familj.

Finlands Vita Ros i överdådig blomning.

 

Parkslide, eller om det kan vara en annan slideart, är otroligt invasiv och ingenting jag skulle kunna plantera i vår lilla villaträdgård. Men det är en häftig växt men stora, saftigt gröna blad på smala vidjor som ofta blir två meter höga. Bor man på landet och dessutom har en rejält stor tomt, behöver man inte bekymra sig över några parkslidesruggar här och där. Så länge de står långt från närmaste byggnad och avgränsas av en gräsmatta som robotgräsklipparen tar hand om med jämna mellanrum, så kan man unna sig att få njuta av den spännande växten.

 

Humlorna tar tacksamt emot nektar från blommande gräslök.

Nästa gång jag kommer hit står det kanske ett växthus på den här platsen. Kusin Vitamin har både kunskap, redskap och energi för ett sådant projekt.

Översikt av en del av baksidan av tomten. Kusin Vitamin har grävt ut två dammar och anlagt ett litet vattenfall emellan så att vattnen inte blir stillastående.

Vem har sagt att rött och rosa inte passar i hop? 

Vill man ha en klätterväxt som klär in fasaden är det smart att plantera den en bit från grunden och sedan leda upp den längst snören, eller som här, armeringsnät.

 

Nära boningshuset finns flera krukplanteringar i zinkkärl.

En härligt stor iris blommar intill husväggen, ackompanjerad av...

...ljusgula lupiner. Vilket gav mig en idé! Det finns ju fröpåsar att köpa, med lupiner i en enda färg. Jag skulle faktiskt kunna köpa på mig några sådana påsar i de färger jag gillar, och göra egna kombinationer i de pallkragar jag vill odla gröngödning i.

Små låga blomsterarrangemang på festborden, av det trädgården erbjuder, är festligare än vilka köpeblommor som helst.

 

I kanten av dammen sitter grodprinsarna och väntar. I det varma vattnet precis över stenen till vänster om den bortre prinsen, har en hel flock grodyngel samlats. Kanske är det blivande grodprinsar?

Svårfotat

Har ni någon gång försökt fota alliumbollar,
i kvällsljus,
med en surrande humla som ska utgöra medelpunkten?

 

I så fall kan ni ana hur många kort jag var tvungen att ta för att få till de här två någorlunda.

 

 

Solig söndag

Söndag eftermiddag.
Slösade sol.
Vårtecken var man ser.

Fjärilsbusken

Vi har en riktigt humlemagnet i vår trädgård. Egentligen borde det vara fjärilarna som lockas till syrenbuddlejan men här är det humlorna som är de mest välfrekventerande gästerna.

 

Jag hade gått och kikat på en stor och ståtlig syrenbuddleja i kvarteret och känt mig sugen på en egen ett tag, när jag fick syn på en nyframtagen sort med orange och lila blommor på den närbelägna handelsträdgården.
'Flower Power' hette den och eftersom priset var nedsatt och jag visste precis var den skulle placeras (framför ett fönster i vardagsrummet) slog jag till.

 

Busken planterades i början av juni 2013 och har växt bra. Jag grävde en rätt så djup grop efter att ha måttat ut en snygg cirkel med hjälp av dotterns rockring. I botten hällde jag grovt grus för dräneringens skull, la i en bit fiberväv för att separera gruset från jorden och fyllde på med planteringsjord som jag hjälpligt blandat upp med kogödsel och förmodligen benmjöl (det var ju så länge sen nu, så jag minns inte riktigt).

 

Syrenbuddlejan blommar på hösten och den ska beskäras tidigt på våren. Det råder lite delade meningar om beskärningen. Somliga menar att det räcker om man klipper bort det som dött under vintern medan andra hävdar att man bör ta bort två tredjedelar på höjden för att busken ska orka blomma.

Eftersom jag gillar att experimentera har jag provat både och. Jag har inte märkt särskilt stor skillnad men det lutar nog åt att det blir något fler blommor om man inte är allt för försiktig med sekatören.

Dessutom är det bra att klippa bort de överblommade blomkolvarna för att stimulera sidoskotten att också vilja blomma.

 

Syrenbuddlejan är lite känslig för kyla och rekommenderas bara i zon 1-2. I ett skyddat läge och med ordentlig täckning under vintern kan den klara även zon 3. Och vill man zonknäcka (och plantera växter som egentligen behöver ett varmare klimat än man själv kan erbjuda) kan man prova att plantera buddlejan 10-20 cm djupare än den stod i sin köpekruka.
Jag bor i zon 2 enligt zonkartan, men på gränsen till 3 och brukar därför slänga på lite diverse bôs runt stammen inför vintern. Det kan bli klipp från tujahäcken och överblommade blomkolvar från syrenbuddleja själv.
Har jag fått tag i granris tar jag det och ett år har jag täckt både buddlejan och det mesta annat i trädgården med halm. Växterna tackade mej genom att överleva vintern, men grannarna var nog måttligt glada eftersom det flög omkring gula strån över halva kvarteret.

 

Jag brukar ge busken någon typ av näring när den har vaknat till liv på våren. Syrenbuddlejan är lite allmänt sen av sig, men i vår trädgård kommer den igång ännu senare eftersom den växer ovanför jordvärmeslingan som suger ut så mycket värme den behöver för uppvärmingen av vårt hus.
Näringen utgörs av hönsgödsel, kogödsel eller benmjöl, eller lite av varje.
Jag har märkt att busken mår bättre om den får rejält med vatten också, så jag trycker ner rotvattnaren när det inte regnat på ett tag.

Någon övrig skötsel tycks den inte behöva, om man inte vill pilla lite extra med den och spola bort löss förståss. Men det tycker jag går under terapikontot så det gör jag bara i mån av tid.

 

Nu blommar syrenbuddlejan, eller fjärilsbusken som den brukar kallas, och några fjärilar har visst också vågat sig fram för kalas mellan allt humlesurr.

Påhälsning av påfågelöga.

Humlesurr i fjärilsbusken.