Måste det göra ont när knoppar brister...

De tidigaste jordgubbarna har börjat blomma.

 

Alliumen som står bakom svartavinbärsbusken är på väg att slå ut.

 

Det finns inte en enda blomsterknopp på plommonträdet men äpplet är översållat av rosa knoppar som håller på att slå ut i skiraste vitt.

 

 

Kontraster

Nu är glada julen slut, slut, slut...

I går kväll hjälptes hela familjen åt att städa undan julen. Det var inte på långa håll så idylliskt som det kan låta.

När vi äntligen var klara belönade vi oss (i alla fall den tredjedel av familjen som inte tycker det är godare med vanligt kranvatten) genom att dela på en flaska äppelmust som stått till sig sen början av oktober.

En trädgårdstidning (tack syster Hanna) och ett glas hemmagjord äppelmust, som bara tycks bli godare ju längre den står, är en bra belöning efter en kväll med städning.

Palla äpplen

När jag och barnen var hemma hos deras mormor och morfar i höstas så passade vi på att få med en hink äpplen hem.

Vårt eget nyplanterade träd gav ETT äpple. Bättre lycka nästa år, då kanske vi får två!

Jag har gjort en omgång mos på äpplena från mormor. Blandade i ingefära och kanel, väldigt gott för vuxna men ratades tvärt av barnen.

Nu har jag skalat, klyftat och fryst in resten så att vi kan baka äppelpaj i vinter. Det gillar ALLA!

Äpplen

I dag har jag gjort lite nödvändiga höst- och vintersysslor i trädgården.
Bland annat har jag plockat in de fem sista äpplena från vårt Aroma äppelträd. Alla var inte perfekta men de var vansinnigt goda. Jag tror nästan att de blivit ännu mer smakrika efter en dust med Kung Bore under veckan.

"Fem om dan" lyder livsmedelsverkets gamla slogan. Det syftar på mer än bara äpplen men har man bara äpplen så räcker det gott. Särskilt när de är så goda som Aroma.

Titta, så perfekt! Runt, saftigt, rödrosigt äppelkindad ligger frukten och lockar.

En skål klyftor att avnjutas som mellanmål. Väldigt gott!

Höstsysslor

Jag är så otroligt tacksam för mina barn. De ställer upp och hjälper mig i trädgården trots att de inte vill, och trots att det är jättekallt och trots att det blåser halv storm och trots att det regnar.
Just trots - är ingenting de uppvisar.

I dag har vi fått massor av viktiga höstsysslor avklarade. De allra viktigaste var att plocka in tomater och kapkrusbär för eftermognad i uterummet. 

De flesta av de italienska busktomaterna på toppen av smultrontornet hann mögla innan jag tog hand om den. Det är synd, för de var utmärkta till grytor och puré, men inte så goda i smaken.

Vårt lilla Aroma äppleträd har inte gett så många äpplen i år heller, men jag är glad att det lever efter angrepp av rådjur, myror och löss.
Och visst är det vackert med läckert röda äpplen mot det gulnande lövverket!

Hösthallonen är fortfarande ätbara.

Grönkålsplantorna är frodigt gröna i sin pallkrage och liknar små palmer. Det känns väldigt svenskt med kål men storleken och utseendet ger ett annat intryck.

I slutet av oktober har varken kart eller blommor på jordgubbsplantorna någon chans att ge skörd, men det bekymrar inte den här plantan som glatt viftar i den hårda vinden.

Tomatgaveln har gjort sitt för i år. Tack och lov att jag har arbetsvilliga barn som hjälper mig att klippa ner plantorna för återbruk i komposten när jag skördat de tomater som finns kvar.

Ett förbrukat getingbo i tomathinken! Varifrån kommer det? Jag är livrädd för getingar men det är inte riktigt lönt att vara rädd i efterskott.

Inte många av spetspaprikorna hann mogna i år, men de gröna är också goda och håller sig många veckor i kylen om jag lägger dem i Tupperwareburkar med räfflad botten.

Årets godaste tomater fick jag på buskarna som växt från frön av en köpt plommonkörsbärstomat inköpt på Willys. Tomaterna i hinkarna blev inte exakt som sin mamma men väldigt goda och ganska skörderika.

En liten, liten dahliaknöl som köpts för en billig peng på Jem&Fix har tillslut blommat men en liten, liten blomma. Det är dags att gräva upp den tillsammans med andra dahliaknölar och hoppas att de ska överleva vinterförvaringen.

 

Höstsilveraxet blommar med gracila, rosa blommor som doftar helt ljuvligt.

En rosa miniros blommar enträget precis bredvid entrén.

En nejlika av något slag envisas med att fortsätta blomma.

Heben som jag köpte för en billig peng på torghandeln inne i stan har fortfarande en blomma kvar. Jag ställer in krukan i ett garagefönster över vintern, så får vi se om den vill överleva.

Det är omöjligt att inte imponeras av den obändiga levnadsviljan i tomater och...

...paprika. De fortsätter att blomma trots att chanserna till frukt är över sedan länge.

Här är årets paprikaskörd. Jag har nog norpat någon fullstor paprika som nästan blivit helt röd, redan tidigare.

Röda och gröna tomater hängs upp i uterummet för en chans att eftermogna.

Syrénhortensian har snart tappat alla blad men blomkolvarna vippar fortfarande romantiskt rosa i vinden.

  

Mina två vita Mårbackapelargoner levererar blommor i en aldrig sinande ström.

 

Surjordsrabattens rosa ros.

Barnen har hjälpt mig att klippa ner monsterkapkrusbäret, avlöva grenarna och sätta de längsta i vas. Kapkrusbär är släkt med tomater och paprika och lika envisa i sin blomning.

Som en ojämn gardin hänger tomaterna från en rundstav i taket i uterummet. Nu återstår att se om de vill eftermogna så som jag hoppas.

Hjälpsamma barn i farten!

De kortare kapkrusbärsgrenarna lägger vi på golvet i uterummet. Kanske eftermognar en del av bären. Kanske inte.

Äppelmust

När den egna trädgården inte producerar tillräckliga skördar är det tur att man har vänner med överflöd.

I eftermiddag har hela familjen Zettervall varit ute på pallartur (vännerna var dock förvarnade om att vi skulle komma) och plockat med oss två papperskassar med fina äpplen. Av cirka 20 kg äpplen har kvällens familjeevent i köket (den allergiske sonen fick dock dispens och avvek när det började klia för mycket) resulterat i en äppelpaj och 10 liter äpplemust. 

En stor del av musten pastöriserade vi och hällde på steriliserade flaskor och det ska bli spännande att se om de står sig i garaget ett tag.För att sterilisera glasflaskorna la vi dem i 100-gradig ugnsvärme en stund och korkarna kokades. Att pastörisera must innebär helt enkelt att man värmer upp den till 75-80 grader och ser till att hålla den temperaturen i tio minuter innan musten skummas av ordentlig och hälls upp på de rena flaskorna.

Musten gjorde vi med hjälp av råsaftcentrifugen. Jag tvättade av äpplena, skar bort allt som var stött och brunt och sedan delade dottern på dem och maken slängde ner dem i centrifugen.
När man centrifugerar must blir det mycket skum så vi hällde även musten genom en silduk innan den fick sin stund på spisen.

Har man ingen råsaftcentrifug kan man istället testa att mixa äpplena med en skvätt vatten innan man silar.

Musten blev fantastiskt god.
Jag drack girigt upp även det varma skummet som tagits från grytan och nu fantiserar jag om att kunna göra egen äppelglögg till jul.Det återstår dock att se om den pastöriserade drycken står sig så länge.

Äpplena tvättades innan jag skar bort eventuella skavanker.

Råsaftcentrifugen gick varm under kvällen. Här är det maken som fyller på matarröret.

Råsaften fick rinna genom en silduk för att få bort skum.

Den guldgula drycken hälls upp på steriliserade flaskor efter pastörisering.

Dottern passade på att göra äppelpaj också. Det blev en väldigt god kvällsmat.

Kommunens äpplen

I vårt bostadsområde finns ett äppelträd som kommunen planterat på en gräsplätt utmed gatan.
Trädet ger massor av små knallröda äpplen varje år.

Jag har alltid tänkt att de där äpplena nog inte är till för förtäring utan bara ögonfröjd. Men nu är jag nyfiken.

Tycker du jag ska smaka på ett äpple eller ska jag låta kommunen behålla alla för sig själv?

Små julrödsröda äpplen väntar på att någon ska våga smaka. Jag känner mig manad...

Roligt, tråkigt och oväntat - en statusrapport

Jag kommer nog beklaga mig i flera inlägg på raken.
Jag har alldeles för små möjligheter att prioritera trädgårdstiden så som jag skulle önska.

Är man som jag en 45-årig tant som både läser på heltid och jobbar nästan 40% så räcker tiden helt enkelt inte till.

 

I dag fick vi emellertid sluta skolan lite tidigare vilket innebar att jag hann hem före aftonrodnaden, och innan läxläsningen tar vid har jag gått en liten, liten runda i trädgården för att föreviga det som just nu händer.

Jag har hittat både roliga, tråkiga och helt oväntade saker.

Det här är märkligt! I fjol köpte jag en påse laxrosa gladiolus på Lidl. När de sent omsider blommade på hösten var det bara just laxrosa blommor jag blev bjuden på. Ingen större överraskning med det såklart. (Du ser färgen i bakgrunden.) Jag sparade lökarna över vintern och planterade dem på nytt i en kruka tidigt i somras. Och nu kommer överraskningarna! Plötsligt blir det inte bara laxrosa blommor utan även lila, och som här, läckert målade i vitt och rosa.

Hurra! Hurra! Hurra! Äntligen har den första doftliljan slagit ut. Den gör verkligen skäl för sitt namn och det är svårt att inte gå dit och sticka ner näsan lite titt som tätt.

Att de italienska busktomaterna mognar en efter en är verkligen bra. De är kompakta, med mycket fruktkött och lite frön och passar väldigt bra att skiva på smörgåsen. Kanske kan det bli en liten nattmacka senare i kväll.

Här har vi avdelningen "tråkigt". Våra små Aromaäpplen ruttnar i värmen. Någon har varit och pickat lite på skalet och sedan tar de hatade svartmyrorna vid och fortsätter att jobba sig in i fruktköttet och släpper in förruttnelsen.

Det här var oväntat! Någon (för mig) okänd växt har frösått sig i smultrontornet. I den här trekanten ämnade jag plantera ner de vita smultronen så att de skulle få lite mer levnadsutrymme. Det blev bortprioriterat i somras (som så mycket annat) men jag ser att smultronen visst skött om sin plantering själva. Som ett litet vattenfall har de fortsatt även ut på gräsmattan.
Persiljan i bakgrunden är också frösådd på eget bevåg, men den känner jag åtminstone igen.
Lavendeln har fått tillfällig plats i väntan på att flyttas till en rabatt som just nu upptas av dahlior.
Men vem är det som så fräckt pinkat in ett eget revir i smultrontornet? Kan det vara en balsamin? I så fall har fröet legat i jorden i många år och väntat på att få lite plats att breda ut sig.