Examensblommor

Examensbuketten jag fick av mamma i förrgår står sig än!

 

 

Försommarbukett

Min mamma kom med en hel bukett försommar till Irma när hon konfirmerades i går. Nu på morgonen kan jag avnjuta frukosten i sällskap med akleja, penséer, tovsippa, olika gräs, unga skott av mjölkört, blygt ljusblå förgätmigej och den ljuvligt doftande liljekonvaljen.

Ännu mer tulpaner

Titta vad jag hittat!
Ännu mer tulpaner.

Orange hos svärmor och rosa i kyrkan.
Svärmor var så glad för sin bukett och hävdade att det var första gången hon fått blommor av maken utan någon som helst anledning. Det var bara kvinnodagen.

Själv fick jag en puss av min man.

Energiskapande färg på svärmors köksbänk.

Jag drunknar lätt i en blomsterkalks djup.

På altarbordet i kyrkan står ett fång välutslagna tulpaner.
Ljusteknikern har den goda smaken att matcha nyansen på
draperiet bakom trummorna.

Blandad tulpanbukett

Så här gör jag två lagom snygga gå-bort-buketter nu i tulpantider:

 

Jag köper två buntar fräscha tulpaner. En i rött och en i vitt. Vilka färger som helst går naturligtvis bra. Det finns ju även färdigblandad buntar att köpa men jag tycker det blir lite snyggt om det inte är en allt för vild blandning.

 

När jag kommer hem sätter jag genast tulpanerna i vatten med cellofanpappret kvar. Såvida jag inte har tid att ta hand om dem direkt förstås.

 

Sedan traskar jag ut i skogen och klipper mej några lagom spretiga grenar. Det är perfekt läge nu, när kommunens röjpatrull har "städat" i skogen och efterlämnat rishögar att fynda bland. Jag hoppas du vet att man inte ska klippa grenar från levande träd, såvida man inte själv är skogsägare.

 

När det är dags att kreera buketterna klipper jag försiktigt upp cellofanpappret i vecket/skarven för att kunna återanvända det. Jag tar även försiktigt av resårsnoddarna runt bukettskaftet för det kommer också till användning igen. Båda tulpanbuntarna får samma behandling.

 

Nu när jag har tulpaner och grenar liggandes framför mig på köksbänken är det bara att varva vita och röda tulpaner med grenar och skapa en hyfsad bukett.
Grenarna behöver man förmodligen klippa av med sekatör och därför låter jag dem inte hamna på samma höjd som tulpanskaften i botten av buketten.

 

När buketterna är klara drar jag en resårsnodd runt skaften. Sedan lindar jag in dem i cellofanpappret och sätter ytterligare en resårsnodd på. Tack vare den flexibla resåren behöver jag inte böka med att tejpa ihop cellofanpappret. Buketterna ser nästan köpta ut.

 

Just de här två tulpanbuketterna fick stå till sig i en hink med vatten innan de blev till glädje för några födelsedagsvuxna.

 

 

Så här ska buketten se ut när den är inslagen och klar.

 

Det är bra att hålla till på en rejäl arbetsyta. Och det är bra att ta fram allt
man behöver använda innan man börjar. I alla fall om man inte har
tillgängliga familjemedlemmar att terrorisera. Jag använder en sekatör för
att klippa grenar och en sax för att klippa cellofanpapper.

 

 



Jag försöker lägga tulpanstjälkarna så att de hamnar
en bit nedanför kvistarna. Då blir det lättare för
mottagaren att klippa av stjälkarna när buketten ska
sättas i vatten.

 

 

Resårsnoddarna som suttit kring tulpanbultarna ser jag till att spara.
De går lätt att lirka av om man bara är lite försiktig. De kommer
till användning när det är dags att vira in buketten i cellofanpapper.

 

En resårsnodd om buketten innan jag virar in den i cellofan
och sätter om ytterligare en snodd.

 

Ska buketterna ut och åka en sväng innan de hamnar i
mottagarhänder, är det bäst att ställa dem i en hink
med lite vatten i botten, så överlever de transporten bra. 

En tulpanbuketts liv

Vi svenskar föredrar generellt våra tulpaner som raka spjut i vasen. Det ska vara knutna blomsterhuvuden och ordning och reda.

Fransmännen däremot, ser helst fullt utslagna blommor som hänger flödande över kanten. Lite dekadens och lite vällevt tänker jag.

Själv älskar jag tulpaner i alla stadier!

Jag älskar nyinköpta, krispigt härliga tulpaner, med ljuva färger. Jag blir extra förtjust i sorter med annorlunda skiftningar och överraskande nyanser. Som limegröna fält mot rosa botten till exempel.

Jag älskar solkyssta tulpaner som börjar veckla ut kronbladen och blir sådär fantastiskt fylliga, med nästan genomskinliga kronblad och ljuvt pastelliga färger.

Jag älskar fullt utslagna buketter där man kan ana blomkalkens bottenfärg i vitt och gult. De känns som läckert lockande godisbitar. Visste ni förresten att man kan äta tulpanernas kronblad!

Jag älskar det franskt dekadenta som svämmar över av ymnighet åt alla håll och kanter.

Jag älskar en tulpan som börjar närma sig slutet av sin levnad. Se hur kronbladens karaktär blir tydligare och färgerna övergår från pastellrosa till laxrosa, från limegrönt till gult. Nu börjar också ståndarna markera sin svärta djupt inne i blomkupans sköte.

Jag älskar tulpaner som skiftar nyans med ljuset. Från mjukt dimrosa...

...till skarpt lilarosa.

Jag älskar tulpaner som vissnar, som fläker ut sig och tappar all vett och sans, som strör sina kronblad likt kristaller på den svarta granitskivan.

Jag älskar tulpaner som återgår till kretsloppet, som låter sig klippas ner och sakta förvandlas till jord i kompostens fuktiga mörker.

Tulpantider

En av fördelarna (kanske den enda) med att julen är över, är att det äntligen är dags att frossa i tulpaner!

En av fördelarna (och absolut inte den enda) med att ha gäster, är att de eventuellt tar med sig en vacker gå-bort-bukett.

Nu har jag förresten kommit på ytterligare en fördel med januari:
Det är okej att äta semlor.

Snittblomma

När man är en gänglig typ med sina stora huvuden på skaft kan det hända att man inte står pall i regn och blåst.

Men då blir man avklippt och placerad i vas till allmän beskådan.

Det känns väldigt lyxigt att plocka in en ståtlig gladiolus att sätta i vas i köket. Jag får erkänna att jag inte gjort det om inte vädrets makter slagit den till marken.