Kristi Himmelsfärdsdag

Kristi Himmelsfärdsdag är en trevlig uppfinning. Tack Jesus för att Du valde att fara tillbaka till himlen mitt under de finaste vårdagarna!

Kristi Himmelsfärdsdag innebär inte bara ledigt från skola och eventuellt jobb. Det innebär också gökotta.

Familjen Zettervall firade gökotta ute på Udden på Kållandsö tillsammans med 120 andra personer. Efter själva ottan invigningsvandrade vi en kilometerlång vandringsled på Uddens marker.
Jag hittade både violer, granskott och gökärt, men någon gök fick vi inte höra.
Violerna lockade såpass att jag gärna tagit ett varv till om jag haft en burk att plocka blommor i. Jag är inte själv så förtjust i violsmak men jag har sett ett recept på violsocker och det låter ju som en kul grej att prova.
Nåväl, det kanske kan bli ett annat år.

Efter promenaden åt vi medhavda smörgåsar och lussekatter (med en svag bismak av dill, så jag ska alltid frysa in dill i dubbla plastpåsar i fortsättningen) innan vi for till fiskeläget Spiken som också ligger på Kållandsö. Där åt vi mjukglass innan vi for hem till Niclas föräldrar för grillunch och en skön eftermiddag i solen.

När vi kom hem tog jag det lite lugnt men sen ropade trädgården på mig så i kväll har jag målat en andra strykning på de tre pallkragarna, rensat fjolårsbjäfset och ogräs från smultrontornet, planterat om några jordgubbsplantor och flyttat på självsådd vallmo och sen har jag vattnat ända tills myggorna jagade in mig.

Det är otroligt torrt i marken och jag önskar mig en vattentunna att ställa under stupröret vid garaget.

Tre nyanser av grått

I den dimmiga vintervärlden förvandlas all klarhet och skärpa till nyanser av grått.
Tallarna bjuder dock på tallbarrsgrönt för att ytterligare mjuka upp kanterna på världen.

Blå nyanser

Gladiolus i förvandling.

Medan gladiolusen försöker flirta in sig hos mig där hemma, genom att överge laxrosa och skifta till en varmorange nyans, insuper jag istället alla versioner av blått som septemberkvällen lockar fram ur himmel och innanhav.

Barnen är på kickoff med kyrkan och maken passar på att ta med mig ut på Vänerns blå vatten.

 

Maken förbereder båten på eftermiddagen. Han tar ner kapellet så att vi är redo att fånga sommarens sista solstrålar.

 

Vid kvällningen rullar ett tungt molntäcke in från väster och samtidigt dör vinden ut.
Allt blir magiskt stilla.

 

 

En reva i molnen släpper igenom solens sista strålar.

Den här stunden vill jag bevara i mitt minne och njuta av när decembermörkret lägger sitt eget täcke över vårt land.

Vi åker hem när solen gått ner och mångatan visar vägen till hemmahamn.