Himlen är...

...INTE oskyldigt blå.

I alla fall inte alla dagar.

Blå nyanser

Gladiolus i förvandling.

Medan gladiolusen försöker flirta in sig hos mig där hemma, genom att överge laxrosa och skifta till en varmorange nyans, insuper jag istället alla versioner av blått som septemberkvällen lockar fram ur himmel och innanhav.

Barnen är på kickoff med kyrkan och maken passar på att ta med mig ut på Vänerns blå vatten.

 

Maken förbereder båten på eftermiddagen. Han tar ner kapellet så att vi är redo att fånga sommarens sista solstrålar.

 

Vid kvällningen rullar ett tungt molntäcke in från väster och samtidigt dör vinden ut.
Allt blir magiskt stilla.

 

 

En reva i molnen släpper igenom solens sista strålar.

Den här stunden vill jag bevara i mitt minne och njuta av när decembermörkret lägger sitt eget täcke över vårt land.

Vi åker hem när solen gått ner och mångatan visar vägen till hemmahamn.