Vitt!

Tre nyanser av grönt har i Lidköping förvandlats till vitt, vitt, vitt.

Visst, man kan tycka att det är vackert.
Men sist jag kollade var det bara början av november. November är en höstmånad! Då ska man fortfarande få beklaga sig över regn, rusk och mörker, och inte behöva skotta snö en timma för att få ut bilen ur garaget.

Snöskoveln har fått gå varm på morgonen. Och då menar jag bokstavligen. Visste du att en varm snöskottarattiralj inte är lika trivsam att jobba med som en kall? Snön fastnar i skoveln och man blir tvungen att skotta samma snö flera gånger om eftersom den inte vill lossna från bladet.

Min erfarenhet av istappar är att de bildas när det varit snö och kallt, tinar lite så att snön smälter, och sedan fryser på igen.
Det väderfenomenet tycker jag inte att vi haft i Lidköping ännu. Här blev det kallt och snö direkt och därefter har det bara varit kallt.
Så hur den här rejäla stuprörstappen bildats undrar jag allt.

En bil med taggigt grin.

Farbror Frost är inte välkommen

Det glittrar oroväckande i asfalten utanför huset när jag kliver ut från stugvärmen för att gå de få metrarna till busshållplatsen.
Än så länge är det bara glimmerstenar i ytbeläggningen som återkastar gatlyktornas sken men Farbror Frost är i antågande.

Rapporter har inkommit från Varaslätten och så nära som Vinninga, och jag är lite orolig att tiodygnsprognosen inte stämmer.
Tänk om han är här innan jag hunnit rädda in tomater, kapkrusbär och dahlior. klart.se skvallrar inte om lägre nattemperaturer än fyra plusgrader men man kan ju aldrig veta riktigt säkert.

Stjärnorna lyser klart utan att beslöjas av värmande moln. Precis ovanför busshållplatsen ståtar Orion med sitt svärd och sitt bälte. Jag drar på mig mössa och vantar och bara hoppas att hösten ska fortsätta bjuda på sol och värme.