Frostnupen alunrot

I kontorsrabatten ligger den limegröna alunroten utfläkt över den frusna jorden. Jag kan inte riktigt förstå att den varken blivit höstbrun och vissnat ner, eller förvandlats till slime och regnat bort.

Jag har ingen erfarenhet av annat än barrväxter som är städsegröna. Det är både förvånande och lite coolt att se så klart gröna tuvor i rabatten.

Frostmossa

Som mjuk, bullig mossa ligger frosten över gräsklippet i pallkragarna. Jag hade hellre sett att det var ett isolerande täcke av snö, men visst är det vackert.

Julkänsla

En aning julkänsla har infunnit sig den här helgen! Italien är inte som Sverige... men städer och byar är upplysta av ljusdekorationer, det är kallt och frostigt, barnen har haft sina respektive julspel och julfester och... jag har lyckats göra en järnekskrans, min första, av tvåfärgade järneksgrenar från trädet i min nya trädgård! Nu börjar nedräkningen!

Åkerdikt

Nyplöjd ligger åkern och väntar
tills hösten på vinterdörren gläntar.
Fåra vid fåra av brunaste mull,
rispor av plogen i jordskorpans hull.

Snart ska var jordkoka sprängas
men maskarna slipper att trängas
för vatten blir is i en långsam explosion.
Ljudlöst arbetar vintern, utan pardon.
Blottlagd jord i rad efter rad
där kylans makter går i parad.

För bonden vet vad han gör
när han traktorn över gärdena kör.
Han jobbar tillsammans med årstiders gång,
för blodet sjunger naturens sång.
När flyttfåglars streck fyller rymden med vingar
vänder bonden sin plog och jorden betvingar
till välväxt och skörd av vete och råg
som bonden i spåkulan redan såg.

Han tänker ej bara på arbetets möda,
han längtar till sommarens svajande gröda.
För honom är plogfårans linje en pil
som pekar på skördefests glädjerus-il.

Och när plogbillan vänt den sista tuvan
får bonden släppa loss frihetsduvan
för då är han fri från marken ett tag
medan frostsprängarisen slår sitt slag
och tar jobbet från bonden som äntligen kan rasta
och bördorna från ryggen får kasta.

Ett Tack! till naturen
för att jag är buren
i årstiders famnar
närhelst jag hamnar
på nyplöjda åkrar, i näringsrik mull
som ger sina skördar för människans skull.

Skälvumsåker.

Taggtrådsfrost

Frosten kopplar sitt strupgrepp på världen
med händer som river likt taggtråd av is.
Vattenspegeln stillar sin rörelse på fjärden
och bortglömda dahlior drabbas av kris.

När vintern är nära darrar naturen
för ingen har hört att det väntar en vår.
Tankarna svingar som fågeln ur buren
men vinden river i bladverket sår.

Snart är allt borta av eldröd kulör
och rött byts till vitt och bäddas i snö.
Att blommorna dör rår ej blommorna för
men längtan och hopp får aldrig dö

för djupt under snön, under täcket av löv
vilar en rot, väntar ett frö.
Vintern är stum, blind och döv
men våren väcker med röster av tö.

Den droppar och porlar och kluckar av skratt.
Den hoppar och skuttar och leker.
Den lockar och drar och viskar att
kinderna vårvindar smeker.

Som taggtrådsfrost river ditt hjärta itu
ska vårbäckar läka och hela.
När vinterdräkt andas på det som är du
vill vårvärmen dansande spela.

Taggtrådsfrost. Bilden är tagen förra hösten.

Farbror Frost är inte välkommen

Det glittrar oroväckande i asfalten utanför huset när jag kliver ut från stugvärmen för att gå de få metrarna till busshållplatsen.
Än så länge är det bara glimmerstenar i ytbeläggningen som återkastar gatlyktornas sken men Farbror Frost är i antågande.

Rapporter har inkommit från Varaslätten och så nära som Vinninga, och jag är lite orolig att tiodygnsprognosen inte stämmer.
Tänk om han är här innan jag hunnit rädda in tomater, kapkrusbär och dahlior. klart.se skvallrar inte om lägre nattemperaturer än fyra plusgrader men man kan ju aldrig veta riktigt säkert.

Stjärnorna lyser klart utan att beslöjas av värmande moln. Precis ovanför busshållplatsen ståtar Orion med sitt svärd och sitt bälte. Jag drar på mig mössa och vantar och bara hoppas att hösten ska fortsätta bjuda på sol och värme.