Ohyra på vinbären

Vän eller fiende?

Sådana här skalbaggar har jag många i trädgården. Jag tycker de verkar vara illvilliga och försöker komma åt att klämma dem men de är bra på att falla handlöst och kastar sig oftast undan.
Jag har googlat för att försöka komma på vad de heter och vad de vill ha ut av mina vinbärsbuskar och andra växter i trädgården, men än så länge har jag gått bet.
Har du något förslag på vad det är för ett litet kritter?

 

 

Bladlöss sätter sig helst längst ut på topparna av vinbärs- och fläderbuskar, äppelträd, rosor och så vidare. Där är det lättare för dem att trycka in sina små snablar och låta växtens eget vätskesystem fylla dem med godsaker.

Etablerade plantor far oftast inte illa men jag vill ändå inte ha några löss i min trädgård. Effektivaste sättet att utrota dem är att klämma dem mellan fingrarna, gärna med handskar på händerna om man är kräkmagad.

Det är lätt att se var lössen håller hus på en vinbärsbuske. Bladen krusar ihop sig och böjs in mot sitt fäste.

 

Bleknande blad på svarta vinbärsbusken kan man kanske inte skylla någon skadegörare för. Det ser mer ut som näringsbrist. Eller syrebrist. Eller vattenbrist. Eller... ?

 

Här är det helt klart någon liten sugare eller äggläggare som varit i farten på röda vinbärsbusken. Kanske samma kräk som på översta bilden?

När jag inte vet vad det är som drabbat mina växter har jag en utarbetad taktik. Jag plockar bort så många av de ankomna bladen som möjligt och jag sprutar hela växten med en så hård vattenstråle jag kan. Eventuella skadegörare ska få det så svårt som möjligt att sköta sig i lugn och ro och smittade blad ska inte falla till marken för att fortsätta smitta till nästa år.

Så tänker jag.

Vad har du för knep för att hålla ovälkomna besökare stången?

Snigelgömma

Vi har inte jättestora problem med mördarsniglar i vår trädgård. Jag plockar några hundra varje år.

 

Det är värre med åkersniglarna. De är överallt, kan tränga sig igenom varenda springa, är ibland så små att man knappt ser dem, och de äter som hästar. Jag känner tydlig aversion mot de slemmiga små odjuren.

 

Nu har jag återupptäckt ett sätt att fånga in åtminstone några av de otäcka klumparna. De gömmer sig gärna under något som ger solskydd. Alltså kan det vara smart att lägga något i pallkragarna, som går att vitja då och då.

 

En pinne till exempel.

 

 

Varning ⚠ för stötande bild

Jakten är igång.

I går morse var jag ute och plockade 48 sniglar varv hälften var mördarsniglar.

Nu på morgonen har jag tillbringat en kvart i trädgården och framförallt på ängen utanför vår trädgård. Jag har plockat 57 sniglar, varav 32 mördarsniglar.

Jag plockar dem med en stekpincett som alltid ligger tillreds på ett fönsterbleck. Sedan tar jag in dem och häller kokande vatten över dem.
Ja, det är rätt äckligt.

Än så länge är de flesta mördarsniglar små, så det gäller att gå med huvudet nere vid backen för att se dem.
Nu är en bra tid att beställa hematoder för att få bort så många sniglar som möjligt.
Kanske ska jag göra det i år?

Årets första mördare

I kväll har jag hittat årets första mördarsnigel i trädgården. Den slemmade runt mitt emellan pallkragen med vitlök och spenat och en pallkrage som bara innehåller grästuvor från fjolårets rabattanläggning.
Den var väldigt liten, i samma storlek som de två åkersniglarna som snabbt fick göra den sällskap i min handflata. Men medan åkersniglarna är som grå små snorkråkor var den här mördarsnigel vackert brun med en tydlig fartrand på ryggen.

Varmt väder och regn har alltså satt fart på sniglarna. Jag mosade förresten en hussnigel vid entrérabatterna i morse, men dem har jag sett fler av redan tidigare på säsongen.

Men nu har det alltså börjat.
Ser ni någon människa spankulera på ängen bakom vårt hus tidig morgon och sen kväll, med blicken stadigt fäst vid marken, eller skymtar ett skarpt fickljusesken om natten, så är det bara jag som är ute på jakt.

Sorgmyggor

Jag testar syster Hannas knep och lägger lagerblad på jorden hos fikonplantan. Det ska hålla sorgmyggorna borta.

Min fula fikonplanta brukar härbärgera sorgmyggor. Kan några lagerblad ta kål på dem vore det bra. Fikonet står i uterummet tillsammans med två pelargoner. Ofta får de sällskap av några sådder frampå vårkanten.

Sorgmyggorna gör ingen skada som vuxna. Det är deras glupska larver jag skyr. Och vuxna individer ger som bekant upphov till ägg som förvandlas till larver.

Larverna lever i jorden och livnär sig på rötter. Allra helst rötterna till späda plantor som inte har så gott om rötter.

Fikonplantan är etablerad och har gott om rötter. Om några sorgmyggelarver vill knapra lite gör inte så mycket. Men får de vuxna sorgmyggorna nys om att det vankas späda plantor flyger de genast iväg och lägger sina ägg där i stället. De vill så klart ge sin avkomma bästa möjliga förutsättningar.

Så nu har jag lagt lagerblad i fikonkrukan så fort jag upptäckt den första lilla sorgmyggan.

Det är dock inget fungerande knep. När jag tittar till den fula fikonplantan sitter en sorgmygga på lagerbladet och flinar åt mig.

 

Det är nästan omöjligt att se den, den lilla, lilla sorgmyggan som sitter på lagerbladet och skrattar åt mina fruktlösa försök att utrota, eller åtminstone jaga bort den.