Pesto

Odla basilica och göra egen krämig pesto är ett måste i pastans land!

Frölöst

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Har man tur kan man ändå passa på att lära sig någonting.

På bilden nedan finns ett lysande exempel på just detta.

Det är en planta basilika, Giant Leaf.

När de bästa bladen skördats lät jag basilikan gå i blom för att kunna samla frön att spara till nästa år. Så gjorde jag ju för två år sen, med gott resultat.

I år blev det dock inga frön. Jag hade missat den där lilla detaljen med pollinering. Basilikaplantor vill uppenbarligen ha själsfränder att frottera sig med för att producera avkomma.
En ensam planta ger inga frön.

Giant Leaf

Våren 2014 sådde jag en påse basilika. Det var egentligen inte meningen, men Granngården hade en drive. Om man köpte massa fröpåsar behövde man bara betala halva priset. Det är lätt hänt att man slinter med plånboken vid sådana tillfällen.

Sommaren 2014 njöt jag av stora, fina plantor salladsbasilika. Sorten heter 'Giant Leaf' och lever verkligen upp till namnet med riktigt maffiga blad.

I november 2014 skördade jag frön från plantorna samtidigt som jag gjorde pesto av de kvarvarande bladen. Peston frös jag in i istärningsfack och la sen över i en påse. Den är inte slut än. Jag är för snål för att ta till mina mödosamt insamlade godsaker i tid och otid och har hela frysen full av sparade trädgårdsskatter. Jag måste bli bättre på det där med att faktiskt njuta av skörden, och inte bara samla i ladorna.

Den frusna peston är inte riktigt lika god som färsk men betydligt trevligare än den vi kan köpa i livsmedelsbutiken.

 

Våren 2016 sådde jag några av de sparade fröna. Jag hade egentligen tänkt att så redan förra året men eftersom maken var lite ilsk över att jag ockuperat uterummet med så mycket växter sommaren innan så blev det inte av. Basilika är väldigt värmeälskande och de plantor jag satte ut på prov liksom bara försvann, medan de jag sparade i uterummet trivdes som fisken. De trivdes så bra att uterummet förvandlades till ett växthus och eftersom det inte är byggt för detta ändamål och saknar tillräcklig ventilation så hyser jag viss förståelse för min man.

Årets sådd tog sig rätt så dåligt men jag fick i alla fall en överlevare.

Den står nu i uterummet och som ensam växt immar den inte ner rutorna även om temperaturen hinner stiga till långt över 30 grader solstinna dagar.

 

'Giant Leaf' är en salladsbasilika och inte lika stark i smaken som till exempel den vanliga Genovese. Den saknar det där sista lilla stinget vilket gör den väldigt god till exempel på en smörgås eller som fullvärdig medlem i en sallad.

Det är rätt så häftigt med de stora bladen och jag tycker att plantan är dekorativ så länge den får ha sina stora blad kvar. Jag skattar den dock rätt snabbt på de där största bladen och fortsätter sen att skörda från sidoskotten och efter ett tag är den inte alls samma prydnad längre.
Men vem odlar basilika som prydnad? När man kan äta den.

 

När väl fröet grott är det bara att vattna, plantera om till större kruka några gånger och ge gödning. Efter att plantan planterats i sin slutkruka brukar jag inte ge gödning utan bara vatten. Jag vill inte riskera att smaken skulle kunna påverkas. Det vet jag visserligen inte om den gör, men med bara en värdefull planta i år, skippar jag nog experimenten.

 



När plantan börjar blomma knipsar jag bort blomstängeln. Jag vill att allt fokus ska ligga på bladen så att jag får fler och fler goda gröna blad till smörgåsarna.

 

 

Blommorna är vita och små och står sig fint mot det gröna bladverket och uterummets grå vägg. Ändå klipper jag bort dem. I alla fall tills den dag jag får för mig att jag tröttnat på basilika för i år och vill samla frön till nästa år.

Ett riktigt stort basilikablad.

Min knäckemacka gömmer sig under basilikabladet.

Trädgården lever och levererar

Det är alltid lite spännande att komma hem till trädgården efter en semesterresa.
Hur kommer det se ut? Har tomaterna överlevt? Har gladiolusen vissnat? Har mördarsniglarna invaderat trädgården? Har kålmalen ätit upp all grönkål? Har något blåst sönder?

 

Natten till i går kom vi hem efter en veckas husbilssemester norröver.
Jag har faktiskt inte oroat mig nämnvärt för trädgården medan vi varit borta. Jag visste att det skulle komma lite regn i slutet av veckan och jag visste framförallt att min mamma lovat vattna en omgång.

 

Vi var hemma vid ettiden på natten och det första jag gjorde var att ta med den starkaste ficklampa vi har och springa ut för att se hur trädgården mådde.

Trädgården både lever och levererar!
Jag är jätteglad!

 

Några tomatplantor var lite ledsna men inte värre än att de sträckte på sig så fort de fått vatten. Nu när det gått en dag och vi hunnit packa ur och städa husbilen, har jag kikat lite närmare på växterna och blivit ännu gladare.

 

Det är härligt att vara iväg på semesterresa med familjen, men det är bra härligt att komma hem också. Särskilt när man har lyckan att mötas av en väntande trädgård.

Hortensian som jag köpte billigt på torget har växlat över från vitt till rosaspräcklig. Det klär den.

 Klematisen Dr. Ruppel som planterades för tre veckor har börjat blomma.

Tomaterna skiftar i rött och jag har smakat på några. Vilken smakexplosion!
Egenodlade tomater smakar så mycket mer än köpta. I alla fall om de får tillräckligt med sol.

Basilikaplantan i uterummet har slängt upp sin första blomstängel. Den har jag klippt bort för att plantan ska lägga energi på bladen och inte få för sig att producera frön.

Fjärilsbusken, eller syrenbuddlejan som den egentligen heter, har slagit ut sin första blomsterklase och bjuder in humlorna runtomkring till fest.

Blåbärsbusken Putte har fått ännu mer mogna bär. Jag plockade av en ask innan vi for och nu är det dags att plocka fler att lägga i frysen. Putte är inte ett amerikanskt blåbär utan en korsning eller hybrid. Den behöver ingen pollinerande kompis för att få bär och har troget gett mig ganska bra skördar ända sedan jag köpte den för ett antal år sen.

Syrenhortensian hade börjat blomma med limegröna blommor redan innan vi for, men nu övergår blommorna till sin gräddvita fas. Så småningom kommer de att växla över till rosa.