Silar sol

Lönnlöven silar solens strålar.
Ljuset i klara nyanser målar
allt som var regngrått, dystert och trist.
Vårvindar kalla, sin udd har mist.

Välkommen sommar, till nordliga nejder.
Adjö med er; tövä'r och frostens fejder.
Ljusets högtid är ej bara advent,
försommar'n långa dagar har tänt.

Dagens höstbilder

I dag har jag varit ute och rest i bôjda (västgötska för bygden).

Hösten är sen i år, och otroligt färgrik och vacker. Det är nästan svårt att inte njuta trots att det hunnit bli ganska kallt och ibland, som i dag, lite regnigt.

Hoppas du också har tid och ork att njuta!

Björkarnas gula löv fladdrar när vi passerar.

I allén fram till Hönsäters kapell har träden redan börjat klä av sig inför vinterkylan. Är det inte lite märkligt att de gör tvärtemot vad vi människor gör när höstvindar viner?

Hemma i den Trulsegårdska trädgården står blodlönnarna fortfarande i flammande brandslågor trots att många löv nu fallit till marken.

Vissa löv är som infärgat läder. Så blanka och fina med sina bladnerver och fem flikiga fingrar.

Jag har inte kunnat låta bli utan att leka lite med ett av filtren i Instagram och förstärkt det gula i fotot. Det är för övrigt samma foto som bild nummer 2 i det här inlägget. 

Begravningsceremoni i Stenums kyrka

Utanför Stenums kyrka
går årstiderna sin gilla gång.
Innanför kyrkans murar
klingar en vacker sång.
Rösten är bruten av tårar
men himmelshoppet finns där:
Vi ses bland eviga vårar
men jag saknar min vän så kär.

Höstens klaraste gula
bildar allé för var gäst.
På trappan de vilar en smula,
här trivs de nog allra bäst.
I kyrkan är sorgen ett faktum
man tvekar ta klivet in,
vill dröja ett tag i det livsrum
som naturen målar i sinn.

Utanför Stenums kyrka
finns cykeln av liv och död
men i ljuset av levande lågor
samlas mänskor i nöd.
En älskad har slutat sin resa,
gått före till himmelen.
En låga har slocknat på jorden
men brinner i evigheten.

Och utanför Stenums kyrka
väntar höstens mest lysande färg.
Den tröstar ett sörjande hjärta
och reser i minnet ett berg
av klargula, glänsande höstlöv,
eller kanske är det ett hav
som mjukt sköljer mot stenen
som rests över en älskads grav.

I dag har jag varit i Stenums kyrka på begravningsceremoni över en varmhjärtad, god människa som lämnat mjuka fotspår efter sig på den bördiga slätten. Det spirar kärlek, hopp och tro där hon gått fram.

Lönnlöv

Sommaren brinner ut.
Den exploderar i rött till slut.
Lönnen ruskar sina grenar
och löven från kronan skenar.
I drivor de ligger på jorden
och frammanar människans borden.
Dags att räfsa och plocka ihop
medan kanadagässens rop
ekar av sorg över nejden.
Hösten har nu vunnit fejden.

I helgen som gick var maken och jag på slottsvisit på Bjertorps slott. Där fanns gott om imponerade lönnar som släppte sina löv till marken under inverkan av den ganska kraftiga vinden.