Miniväxthus

Ibland har man tur! Just nu säljs det miniväxthus för endast tio kronor på min ICA-butik. Päron får man dessutom på köpet.

Judit

Klockan är sex en mörk tisdagsmorgon i slutet av januari. Jag kliver ur bilen i närheten av resecentrum i Lidköping och huttrar till i den nollgradiga kylan.

Men livet är inte enbart kallt, mörkt och vintrigt. Någonstans bland träd och takåsar sitter en ensam fågel och förkunnar att våren är nära. Med kraftfullt klar stämma upprepar den sitt "Judit, Judit, Judit".

Tre nyanser av grått

I den dimmiga vintervärlden förvandlas all klarhet och skärpa till nyanser av grått.
Tallarna bjuder dock på tallbarrsgrönt för att ytterligare mjuka upp kanterna på världen.

Julros

Det ligger ett litet vitt sudd i surjordsrabatten. Det är vår julros som blommar. Blomman har inte orkat ta sig över fjolårslöven för att öppna sina kronblad men för mig räcker det att se att det finns liv, något som blommar i januari.

Julrosen är en kalkälskande växt och ska egentligen inte alls trivas i surjordsrabatten men det var där den fick plats när den inhandlades på torget för ett antal år sen.
Jag ger den en näve äggskalskross när jag kommer ihåg det.

Plantan är egentligen två, men så tätt planterade att jag räknar dem som en enda.

Kursboken har kommit

Nu har kursboken till grundkursen i ekologisk odling kommit. Det är inte mindre än den 472 sidor långa Handbok för Köksträdgården av Lena Israelsson. Jag har en av Lenas andra böcker och har läst ett par till, gillar verkligen hennes rättframma sätt att skriva. Det kommer bli en rolig läsning här under året!

En liten, liten stjälkselleri

Minns ni den avhuggna stubben av stjälkselleri som jag ställde i ett glas vatten för att se om det skulle komma några nya, ätbara blad.

 

Så här ser den ut nu.

Men bladen verkar ha börjat gulna så det är nog bäst att de får bli smörgåspålägg någon av de närmaste dagarna.

Vår inne och vinter ute

Vi befinner oss på något vis i mellanlandet. Mellan vinter och vår. Februari är snart på intåg och för oss än närmre vårsolen. Naturen ger dock redan så många besked om tidig vår. Undrar hur det tänker bli.

Så kommer riktiga vinterdagar. Kylan biter och stämplar fast vårtecknen i dess rörelser. Inte än.

Min vår lever inomhus, lovande.

Tulpantider

En av fördelarna (kanske den enda) med att julen är över, är att det äntligen är dags att frossa i tulpaner!

En av fördelarna (och absolut inte den enda) med att ha gäster, är att de eventuellt tar med sig en vacker gå-bort-bukett.

Nu har jag förresten kommit på ytterligare en fördel med januari:
Det är okej att äta semlor.

Brunt och grönt

Utan snö är världen inte vit.
I Lidköping går färgerna i brunt och grönt.

 

Det är så vackert när solen lyser på träden. De bruna löven antar gyllene toner.

 

Torra boklöv faller inte till marken om hösten. De sitter kvar hela vintern och gör skogen lite fylligare.

 

Syrenhortensian, en av mina trädgårdsfavoriter. Om vintern inte är för blåsig kan några av de fluffiga blomställningarna sitta kvar på trädet.

 

Mitt minne är omfattande, men dimmigt som en höstmorgon.
Kanske var det 'Lime Marmalade' jag planterade här i somras.
Oavsett sort, så är alunrot en ny bekantskap för min trädgård.
Och en mycket trevlig sådan! Det är härligt med lite ljusgröna
färgklickar även på vintern.

Paradiset?

Jag tar en promenad i omgivningen under den tilltagande skymningen. Inte långt från oss finns ett kolonistugeområde.

Här har någon hittat sitt eget paradis med gul liten stuga, bruna förrådsdörrar och blå rödfärgstunna för regnvatten.
Påminn mig om att jag ska gå hit i sommar igen och se vad det är för slags ros som klättrar på portalen.

Nu är det jul igen...

Julstjärnor är rätt kinkiga växter.
Vi envisas med att bära hem dem från affären under kylig advent, trots att de kommer ursprungligen kommer från Mexiko och inte tål några lägre temperaturer.

Om de överlever och mot förmodan trivs i vårt torra inomhusklimat kan de dock bli ganska långlivade.

Jag har tre krukor med julstjärnor som stått i vardagsrumsfönstret sedan advent 2015.

Man kan lyckas få fram de där röda, vita eller rosa bladen som vi anser är blommorna (fast som egentligen bara är högblad) genom att ställa blommorna mörkt och svalt en sisådär 14 timmar per dygn under 8 veckor. Det har jag aldrig provat.

Men tydligen har det varit en ganska mörk december - januari för trots att blommorna står i söderfönster har en av dem plötsligt börjat bekänna färg...

Välkommen våren!

För all del, än är det inte vår, men solen lyser och fåglarna kvittrar vårmelodier. På matsalsbordet börjar vita pärlhyacinter spänna ut sina klockor och tulpanlökarna skjuter iväg på höjden.

Vårkänslorna är ändå ett faktum i min själ, jag har just blivit antagen till trädgårdsutbildningen Trädgård i Norr- odling i kärvare klimat!

Frostnupen alunrot

I kontorsrabatten ligger den limegröna alunroten utfläkt över den frusna jorden. Jag kan inte riktigt förstå att den varken blivit höstbrun och vissnat ner, eller förvandlats till slime och regnat bort.

Jag har ingen erfarenhet av annat än barrväxter som är städsegröna. Det är både förvånande och lite coolt att se så klart gröna tuvor i rabatten.

Frostmossa

Som mjuk, bullig mossa ligger frosten över gräsklippet i pallkragarna. Jag hade hellre sett att det var ett isolerande täcke av snö, men visst är det vackert.

Grönkålen i januari

Så här ser grönkålen ut i mitten av januari. Det finns plantor som till synes har dukat under för kölden, och andra som inte tycks förstå att det är vinter.

Att grönkål är bienn (tvåårig) märks på stammen av de två plantor som står närmast huset.

Jag har börjat gilla grönkål mer och mer.
"It grows on me".

Rådjur och vinterväder hjälps åt att ansa grönkålen. Plantorna i pallkragen lever ett tufft liv, men de lever.

Så här vacker är den kål som står i en stor murarbalja närmast huset. Men bara om man lyckas hindra kameran från att tippa ner och fota de vissnande bladen under den palmliknande toppen.

Utmed stammen kommer nya små blad. Ett tecken på att grönkålen egentligen är tvåårig, även om vi oftast låter slutskörda den redan år ett i vårt kalla klimat. Orkar jag ska jag låta plantorna stå kvar ända till våren. Det kan bli spännande att se om de fortsätter skicka ut nya blad hela året.

Nu är glada julen slut, slut, slut...

I går kväll hjälptes hela familjen åt att städa undan julen. Det var inte på långa håll så idylliskt som det kan låta.

När vi äntligen var klara belönade vi oss (i alla fall den tredjedel av familjen som inte tycker det är godare med vanligt kranvatten) genom att dela på en flaska äppelmust som stått till sig sen början av oktober.

En trädgårdstidning (tack syster Hanna) och ett glas hemmagjord äppelmust, som bara tycks bli godare ju längre den står, är en bra belöning efter en kväll med städning.

En ny upptäckt...

... så fint och effektfullt det är med snö på palmbladen i min nya trädgård!

Äntligen snö!

Äntligen har vi fått lite snö i norra Italien! Inte mycket men ett tunt isigt snölager täcker nu min trädgård efter gårdagskvällens snöfall. Det är fint att se de höga snötäckta bergen i fjärran. Barnen är överlyckliga! Gick en runda i trädgården innan jobbet imorses och försökte slå av snön som tyngde ner trädgrenar och buskar men det var svårt eftersom den frusit till is. Två plastkrukor med gamla tomatplantor som blivit kvar ute är helt fulla av is. Det har varit ovanligt kallt den här veckan. Minus nio såg vi en morgon, men på dagen ligger det mest runt nollan. En stor kontrast mot dagarna före nyår då vi hade vårväder med runt 15 grader varmt mitt på dagen!

Massor av vita hyacinter

För ett tag sen skrev jag om vita enkronorshyacinter som jag råkat fynda i jakten på tröst efter uteblivna klädinköp under mellandagsrean.

 

Nu blommar de, och det doftar ljuvligt i vardagsrummet (och på toaletten, i alla fall just när man kliver innanför dörren...).

 

 

Små solar om vintern

Det ligger fortfarande en hög torkade grenar på golvet i uterummet. Uterummet håller plusgrader med hjälp av ett litet elelement, inte mycket mer.

När jag kommer ihåg det går jag ditut och hämtar mig en näve kapkrusbär. Det känns väldigt lyxigt.

Det tar på löken

Jag går ut i garaget för att hämta en gul lök till middagen.
Nu är det bara två lökar kvar av den egna skörden. Sen får det bli köpelök igen.
Det gör inte så mycket. Ärligt talat är inte löken från vår trädgård godare än den från affären. Gul lök är dessutom billigt.

Men min egenodlade lök är finare än den köpta, och även om smaklökarna inte känner skillnad så gör sinnet det.
Eget är bäst för själen och hjärtat.

Vintervackert utan snö

Här i Italien är snön blott en dröm men lite kyla har letat sig ner från norden. Igår eftermiddag när jag hade lämnat barnen hos en kompis uppåt bergen passade jag på att gå en långpromenad runt en liten sjö. I en vik hade hör och häpna ett tunt lager is lagt sig på vattnet. Solen höll på att gå ner och spred ett närmast magiskt ljus över naturen. Den höga vassen skimrade och vajade sakta i den kyliga brisen. Det var en härlig atmosfär och ett riktigt vintervackert landskap!

Invasiv överlevare

Vissa växter kan man gott vara utan!

Maskrosor till exempel.
Även om de ger ett näringsrikt gödselvatten som dessutom ska göra växterna mer resistenta mot bladlöss (har ni någonsin sett bladlöss käka maskrosor?) så är jag inte särskilt förtjust i de gula solarna i gräsmattan.

Till på köpet är de ena riktigt rabiata överlevare. Varken ogräsmedel eller rotuppdragare lyckas ta kål på dem.

Här är en liten rackare som uppenbarligen blommat och skickat ut sina frön mitt i vintern.

Vintersådd av blommor

Att få st[ ute i garaget en seneftermiddag medan mörkret sänker sig över trädgården, sysslandes med vintersådd av sommarblommor och perenner, är på något vis så njutningsfullt. Jag känner mig så harmonisk och tillfreds, att vara i sitt rätta element är ett uttryck nära till hands.

Att vinterså blommor har jag lärt mig genom Skillnadens trädgård. Det är ju egentligen logiskt. Blommor som naturligt sprider sina frön på hösten, ligger i dvala under vintern för att när de känner sig redo till våren börjar gro. Man sparar plats inomhus, slipper så allt samtidigt på våren och plantorna behöver ingen avhärdning. 

Sjutton sådder blev det, blandad kompott av perenner och ettåringar. Lite för många för att räkna upp men jag kan nämna clematis, miscantus-gräs, solhatt, ringblomma, tobaksblomma, jätteverbena, liten tagetes och slingerkrasse. Jag väntar hem några grönsaksfröer som också ska vinterodlas, däribland grönkål. 

Gratis godislådor från affären är perfekt att så i, även små plastlådor efter vindruvor och dylikt. Jag bottnar med bra planteringsjord, fyller på med någon centimeter såjord. Olika frön vill ha olika täckning, läs på fröpåsen. Jag har tre varianter i lådorna, jord, vermiculite eller perlit, beroende på de frön som såtts. 

Godislådorna har förberetts med borrhål både i botten och på sidorna. Dessa ställs sedan i en större plastlåda utomhus med lock på. Det bildar ett litet miniväxthus. Det funkar även att ställa ut godislådorna som de är med ett eget lock. Förra året borrade jag hål även i locken men såg sen tipset att bara borra ventilationshål i sidorna. Risken är annars stor att snö och regn dränker sådden. På detta sätt är det lättare att själv moderera bevattningen. Jag lägger dock gärna på ett litet lager snö, om det finns, på sådden. Det isolerar och till våren vattnas sådden allteftersom värmen får snön att smälta. Fiffigt!

Två plankor agerar såbänk i ostädat garage.

Lådorna är färdiga att få ett snötäcke och lyftas ut med lock på.