Fikar efter fikon

I år har jag fått betydligt fler fikon på min missbildade lilla buske. Det är inga mängder, men fler än en handfull i alla fall.
Och så är de ju så goda.

Två treo och tre fikon kan kanske inte sägas vara en ultimat start på dagen, men den är inte dålig heller.

Spetspaprika på mackan

Egenodlad spetspaprika på morgonmackan, det är kvalitet.

Ingen besprutning, jag vet precis vad paprikan gjort från litet frö tills mogen grönsak. Såhär borde alla ha det.

Blåst

Jag hade glömt att det blåser på hösten.

När jag kom hem från skolan häromdagen hade en av tomathinkarna blåst omkull, trots att sonen hjälpt mig att stapla betongsten runt hinkarna för att de ska stå stadigt.
Jag reste upp den kullblåsta plantan och vattnade alla tomater.
Blöt jord är tyngre än torr jord.
Annars vattnar jag inte tomaterna särskilt flitigt längre. Jag vill bara att de gröna frukterna ska skifta färg till rött och det behöver de inte vatten, utan sol för att klara av.

Jag glömde däremot att vattna kapkrusbäret. Min monsterplanta, som jag kallar den.
Den har mycket bladmassa för vindens långa fingrar att leka med.

När jag kom hem från jobbet i går kväll rapporterade maken att kapkrusbäret blåst omkull två gånger redan. Maken hade varit snäll och rest upp det en gång men eftersom vinden inte lagt sig än, och familjen var på väg att göra det, så överlät han med varm hand monstret i min vård.

Nu på morgonen har jag tagit hjälp av sonen att resa upp kapkrusbäret igen. Det blåser fortfarande men inte lika balit (västgötskt ord för "illa") och jag har försett plantan med massor av vatten.

Jag funderar på ett sätt att binda upp plantan mot väggen men jag vet inte om det är mödan värt. Vädret kanske inte klarar av att mogna fram fler bär.

Medan kapkrusbäret fortfarande låg på backen passade jag på att plocka av några mogna bär som jag inte sett tidigare.

Inget ont som inte har något gott med sig!

Och borde jag inte binda upp plantan i alla fall?

Återuppstånden, inte på tredje dagen men för andra gången. 

Lykkefund

Maken och jag var hemma hos mina föräldrar i fredags kväll och hämtade en båtkärra och tittade på deras utbyggnad. Och fick nybakad sockerkaka!

Vid lyktstolpen invid parkering växer en underbar klätterros. Lykkefund heter den. Det är en honungsros med snittblomsvackra blommorna och mörkgrönt, glänsande bladverk.
Den verkar ha längre blomningsperiod än den "vanliga" honungsrosen (Vilken den nu är? Det är ju Hanna som är okrönt rosdrottning bland oss syskon.) och är på det stora hela en verkligt trevlig bekantskap.

Vackra Ställdalen

På besök i Ställdalen. Kanske inte första stället som man förknippar med skönhet. Men skönhet finns som bekant överallt omkring oss.

Snittblomma

När man är en gänglig typ med sina stora huvuden på skaft kan det hända att man inte står pall i regn och blåst.

Men då blir man avklippt och placerad i vas till allmän beskådan.

Det känns väldigt lyxigt att plocka in en ståtlig gladiolus att sätta i vas i köket. Jag får erkänna att jag inte gjort det om inte vädrets makter slagit den till marken.

Björnbär

På en halvskuggig plats i slänten grävde jag för två år sedan ner en taggfri björnbärsbuske. För säkerhetsskull fick roten bo i en hink, då jag hört att rötterna kan vara väldigt....aggressiva.

För vart år har de blivit ytterligare några bär på busken och de som hinner mogna innan  vintern är så goda!

Höstkreation

Till en 60årings födelsedag satte jag och Solveig på Wextverk ihop denna fina grupp.

Snabb klättrare

På tegelväggen utanför vårt jobb har en klätterväxt fått klä in stenarna under många år.
Senare på hösten blir bladen lysande röda och jag blir alltid glad när jag kommer till jobbet och får se den fina väggen.

Följaktligen blev jag ganska förtretad när jag i våras fick se att fastighetsägaren låtit såga av den grova grundstammen och riva ner varenda reva av den vackra klättraren.
Visst kan jag ha förståelse för att väggen inte mår så bra med en tät växtmatta överallt, men ändå.

Så här ser väggen ut nu.
Snacka om revansch!

Än är det sommar kvar säger mor...

Medan dottern står i köket och förbereder en äpplepaj tar jag ett strög i trädgården och försöker hitta lite sommar.

De där yviga blåklintsplantorna som jag påstod att jag skulle dra upp står fortfarande kvar. Och några enstaka små tilltufsade blommor lyser fortfarande upp som minnen av en skön sommar mitt i allt det höstvissna gråbruna.
Rosenskärorna blommar överdådigt i en pallkrage bredvid och i hallonraden hittar jag utan problem en hel näve sommarsmaker.

Rosenskäran är nog årets blomstervinnare bland de få ettåringarna jag sått. Den blommar och blommar och blommar och är så ljuvligt gracil med sina enkla kronblad över de dillika bladen.

Årets sista blåklint, i alla fall i vår trädgård. När jag fotat klart rev jag äntligen upp de yviga blommorna. Nu är det bara sommarmorötter kvar i pallkragen som hunnit husera både blåklint, morötter, lök och spenat.

Rött och grönt. Jag borde haft något gult också. Men det är ju inte riktigt min favoritfärg i trädgårdssammanhang. Här är i alla fall en näve hösthallon med den frodiga grönkålen som bakgrund.

Nästan oktober

...och på framsidan av vårt hus bjuder Louise Bugnet fortfarande på doftande rosor.

Regn här också

Hanna skev att det regnade i Ludvika i går.
Det gjorde det minsann i Lidköping också.

Här är en bild från min cykeltur hem från jobbet, precis innan det började regna.

Jag kan meddela att jag blev väldigt blöt men regn är bra för både hår och växter och dessutom har jag ju förmånen att bo i ett hus med värme och varm dusch och har torra kläder i garderoben så jag klagade inte.

När jag gick ut i trädgården i dag såg den nyfräsch ut. Ungefär som jag efter en rejäl dusch.

Jag har inte hunnit längre än till Framnäsrondellen innan de första försiktiga dropparna faller.

I höjd med campingen dundrar åskan och strax därefter kommer vinden som förlöpare till regnvädret. När det väl brakade loss så var det inte fråga om några försiktiga droppar längre.

Både jag och trädgården därhemma fick oss en rejäl rotblöta.

Jordskola

Hittade nyss en länk via FB om Glivarp Gardens Jordskola. För er som vill veta lite mer. För det vill man ju!

Höstblomning och höstbär

Om du funderar på att tillföra något nytt i trädgården, så se till att du har något som blommar på hösten.

 

Jag är på något vis ännu gladare över blomningen i vår trädgård under hösten.
På våren och sommaren är det självklart att se blomsterfägring överallt och jag tenderar nästan att bli lite blasé.
Men på hösten är alla färger (som inte är gula, orange eller röda) så oväntade och drar blickarna till sig.

 

Ätbart man kan skörda på hösten gör mig ännu gladare än blommor.
Hittar jag en mogen jordgubbe eller äter en näve hösthallon så är det ännu godare när temperaturen ligger under tio grader än när sommarvärmen sätter sötma till bären.

 

Så satsa på hösten - Det får bli dagens tips!

Alunrotens blommor står sig länge, länge och blir söta små vippor över en falnande rabatt.

Vilken läckerknopp!
En krukros som den omtänksamma dottern förärat sin mor med i födelsedagspresent (eller var det månne på namnsdagen?) blommar en bra bit in på hösten.

Jag känner att jag kanske bildbombat lite väl mycket med syrenhortensiafoton, men så här ljuvlig är den i alla fall just nu, när blomsterklasarna är nedtyngda av fullmatade gammelrosa små papperslika blommor.

Ett hösthallon, fotat i mörkret häromkvällen, ger varken skärpa eller något hissnande konstnärligt intryck, men i min mun gav det desto större utdelning!

En mogen jordgubbe i slutet av september!
Satsa på att köpa plantor med olika blomningstid. Det brukar oftast stå "tidig", "extra tidig", "sen", "medelsen" eller "extra sen" på plantorna. Eller så googlar du dig fram till att hitta olika plantor.
Jag tycker att jordgubbar smakar bäst när de plockas och äts direkt på fyndplatsen och därför är det trevligt att få så lång skördeperiod som möjligt.

Regn

Det regnar idag, precis vad min trädgård behövde!

Kommunens äpplen

I vårt bostadsområde finns ett äppelträd som kommunen planterat på en gräsplätt utmed gatan.
Trädet ger massor av små knallröda äpplen varje år.

Jag har alltid tänkt att de där äpplena nog inte är till för förtäring utan bara ögonfröjd. Men nu är jag nyfiken.

Tycker du jag ska smaka på ett äpple eller ska jag låta kommunen behålla alla för sig själv?

Små julrödsröda äpplen väntar på att någon ska våga smaka. Jag känner mig manad...

På väg till affären

Idag blir en lång jobbdag, muntrar upp mig med en promenad till affären på lunchen. Frisk luft.

Ser en vacker syrenhortensia, hoppas att min blir lika vacker.

Röda rönnbär mot stålblå silvergran, läckert.

Roligt, tråkigt och oväntat - en statusrapport

Jag kommer nog beklaga mig i flera inlägg på raken.
Jag har alldeles för små möjligheter att prioritera trädgårdstiden så som jag skulle önska.

Är man som jag en 45-årig tant som både läser på heltid och jobbar nästan 40% så räcker tiden helt enkelt inte till.

 

I dag fick vi emellertid sluta skolan lite tidigare vilket innebar att jag hann hem före aftonrodnaden, och innan läxläsningen tar vid har jag gått en liten, liten runda i trädgården för att föreviga det som just nu händer.

Jag har hittat både roliga, tråkiga och helt oväntade saker.

Det här är märkligt! I fjol köpte jag en påse laxrosa gladiolus på Lidl. När de sent omsider blommade på hösten var det bara just laxrosa blommor jag blev bjuden på. Ingen större överraskning med det såklart. (Du ser färgen i bakgrunden.) Jag sparade lökarna över vintern och planterade dem på nytt i en kruka tidigt i somras. Och nu kommer överraskningarna! Plötsligt blir det inte bara laxrosa blommor utan även lila, och som här, läckert målade i vitt och rosa.

Hurra! Hurra! Hurra! Äntligen har den första doftliljan slagit ut. Den gör verkligen skäl för sitt namn och det är svårt att inte gå dit och sticka ner näsan lite titt som tätt.

Att de italienska busktomaterna mognar en efter en är verkligen bra. De är kompakta, med mycket fruktkött och lite frön och passar väldigt bra att skiva på smörgåsen. Kanske kan det bli en liten nattmacka senare i kväll.

Här har vi avdelningen "tråkigt". Våra små Aromaäpplen ruttnar i värmen. Någon har varit och pickat lite på skalet och sedan tar de hatade svartmyrorna vid och fortsätter att jobba sig in i fruktköttet och släpper in förruttnelsen.

Det här var oväntat! Någon (för mig) okänd växt har frösått sig i smultrontornet. I den här trekanten ämnade jag plantera ner de vita smultronen så att de skulle få lite mer levnadsutrymme. Det blev bortprioriterat i somras (som så mycket annat) men jag ser att smultronen visst skött om sin plantering själva. Som ett litet vattenfall har de fortsatt även ut på gräsmattan.
Persiljan i bakgrunden är också frösådd på eget bevåg, men den känner jag åtminstone igen.
Lavendeln har fått tillfällig plats i väntan på att flyttas till en rabatt som just nu upptas av dahlior.
Men vem är det som så fräckt pinkat in ett eget revir i smultrontornet? Kan det vara en balsamin? I så fall har fröet legat i jorden i många år och väntat på att få lite plats att breda ut sig.

Höstkänning

I morse satt jag på tåget till Göteborg och skrev:

 

Luften över åkrarna innehåller fortfarande ett stråk av värme
som molntäcket bevarar
trots att hösten annonserat sin ankomst
med trumpetande kanadagäss, gula björklöv
och böndernas strävsamma slit
med plog och harv.

Tåget gnisslar sig fram över skenorna,
en stor rovfågel kastar sig upp i luften på starka vingar,
blommorna utmed banvallen sprider sina torra fröställningar
med hjälp av vinddraget
när tåget passerar.

Det är en vacker
och vänlig höstdag
i mitt lilla hörn av världen.

Ny färg

Maken och jag har varit en vecka i Italien och hälsat på Maria och vandrat tillsammans med goda vänner.

När vi kom hem i går var det redan mörkt och ingen idé att springa ut i trädgården och se vad som hunnit ändras.

Dottern har varit ställföreträdande trädgårdsmästare och vattnat växterna medan vi varit borta.

Nu när jag trots tidig morgon och sen kväll, lyckats få se trädgården i dagsljus har jag:

• Ätit upp de fyra sista Putteblåbären.
• Plockat ett drygt dussin tomater och haft med mig som fika på skolan.
• Upptäckt att rosenskäran blommar ännu mer än tidigare.
• Fått se gladiolusen i en ny smakfull färgsättning.

 

Lila!

Mata djupbädden

I min nya odlingslåda har jag experimenterat med sättet att bygga upp jorden på. Många odlare säger att de odlar jorden, istället för att odla grönsaker. Det gillar jag.

I botten av min bädd lade jag i våras ett tjockt lager ris från buskar. Sen ett tjockt lager hö och halm från kaninburen. Därtill ett lager brunnen hästgödsel och till sist ett ganska tunt lager jord.

Inspirationen har jag hämtat från Sara Bäckmo och Skillnadens trädgård.  Hon är en av mina favoriter.

Nu när det är höst vill jag gödsla min odlingsbädd och dessutom höja jordnivån för ett större jorddjup. Jag började med att gräva upp ett dike i bädden med hjälp av grepen. Vill vara försiktig med maskarna, och ni må tro att det kryllade av mask!

I diket trampade jag ner solrosorna, både rötter och stjälkar. På med växtrester och i ena änden tömde jag en hink bokashi. Jag kommer fortsätta tömma bokashi sålänge det är plusgrader, allt för att få mycket mat till maskarna.

När allt material trampats ner kördes kärra på kärra med jord från komposten. Det känns i grävaraxeln, men nu är komposten tömd. En del odlare förordar att jorden ska sållas för att den ska bara bra att odla i. En del är inte lika noga utan menar att halvfärdigt material bara ger jorden struktur. Jag härfaller till den senare skaran, av ren lathet.

Jag kommer även tömma några mindre odlingslådor, tre ska bli barnkammare och tre andra ska fyllas med roddisjord för att bli hem till mina blåbär. Den trötta jorden, men med fin struktur, kommer dunderladdas när maskarna och mikroorganismerna tar hand om växtmaterialet.

Sånt här jobb älskar jag!

Dike

Solrosor

Växtmaterial

Bokashi

Spana in storleken på mina maskar!

Sandblandad kompostjord

Kompostgallret hindrar fåglarna från att gräva upp bokashin.

Växtkomposition

Tänk om det kunde vara trädgårdskurs varje kväll...då skulle jag vara en ännu lyckligare människa. Ikväll har jag gått första delen av Växtkomposition av Lilla Wextverk i Norrvik.

Kantskärning

Hör ni...kantskärning, vilket ord. Det låter väl oerhört tråkigt och till och med besvärligt!

Men det behöver det inte vara. Tag en liten grensåg och såga din kant och i ett nafs blir den sådär snygg som man vill ha den.

Ska ni städa i trädgården och vill göra ett gott intryck utan att slita ihjäl er. Satsa på kanterna och rensa ogräset närmast kanten i rabatten. Det där längst bak smälter liksom mest in i resten av grönskan.

Blå nyanser

Gladiolus i förvandling.

Medan gladiolusen försöker flirta in sig hos mig där hemma, genom att överge laxrosa och skifta till en varmorange nyans, insuper jag istället alla versioner av blått som septemberkvällen lockar fram ur himmel och innanhav.

Barnen är på kickoff med kyrkan och maken passar på att ta med mig ut på Vänerns blå vatten.

 

Maken förbereder båten på eftermiddagen. Han tar ner kapellet så att vi är redo att fånga sommarens sista solstrålar.

 

Vid kvällningen rullar ett tungt molntäcke in från väster och samtidigt dör vinden ut.
Allt blir magiskt stilla.

 

 

En reva i molnen släpper igenom solens sista strålar.

Den här stunden vill jag bevara i mitt minne och njuta av när decembermörkret lägger sitt eget täcke över vårt land.

Vi åker hem när solen gått ner och mångatan visar vägen till hemmahamn.