Hyacintfrossa

I går var familjen en sväng till Jönköping. Vi var där för att lämna av dottern på ungdomskonferens.
När det uppdraget slutförts passade övriga familjen på att shoppa på köpcentrat A6. Det är ju mellandagsrea så det gäller att passa på.
Resultatet blev dock magert. Endast sonen kom ut med ett fynd.

Precis bredvid A6 ligger IKEA och det är ju dumt att inte gå in dit när julen precis är över och det kan finnas överblivna julsaker att köpa. På IKEA hittade jag hyacinter, för 1 krona styck. Jag köpte en hel kasse vita och har nu placerat ut dem i hyacintvaser runt om i huset. De som blev över har jag knött ner i en keramikbytta som jag fyndat billigt på Secondhand för några år sen.

Nu ska jag bara samla lite mossa att dölja jorden med så är min julgrupp klar.
Eller nyårsgrupp, rättare sagt.

God fortsättning på det gamla året.

Säsongens första sådd

Nu fick jag tummen ur och gjorde min första vintersådd. Eftersom jag inte riktigt tänkt till innan behövde lådan förberedas genom att en del jord grävdes ur. Annars kommer småplantorna slå i huvudet direkt i vår när de når plastlocket som ger extra skydd och värme.

Nu har det varit runt nollan och någon plus grad så det var inga större problem att hacka bort det översta frusna jordlagret. Bara 4-5 cm ner så var marken ofrusen. Härlig känsla att få smula jord mellan fingrarna. Jag råkade till och med på en levande liten mask som snabbt grävde sig nedåt igen.

För att ta vara på odlingsytan sådde jag sex rader, alltså rejält tätt mellan raderna. Det blev svartrot, en kulturarvssort, tidiga karottmorötter "Paris Market" och en väldigt god avlång rädisa, " French Breakfast 3". Morötterna och rädisorna bör kunna skördas i maj/ juni. Svartroten är jag osäker på då det är första försöket. Jag sådde den även tätare för att kunna gallra bort utifall att några plantor misslyckas.

Rädisorna är också ett test, tyckte att jag läste att man "bör" vänta till mars och då utvecklas de väldigt snabbt. Men nu kanske jag får supertidig skörd. Rädisan är en favorit att ha på frukostmackan!

Det känns skönt att redan ha några frön i jorden. Smidigt att slippa så allt direkt när jorden reder sig och sådden förväntas bli 2-4 veckor tidigare.

Mina nysådda frön täcktes med ca 1 cm jordlager och sen lade jag över kompostgaller så att inga fåglar, barn, katter bökar runt. I februari/mars lägger jag på ett plastlock och håller koll på fukten.

Översta jordlagret grävs bort.

Svartrotsfrön.

Morotsfrön.

Rädisfrön

Fröinköp

Nu börjar fröpåsarna trilla ner i postlådan. Helt fantastiskt! De där små påsarna lovar så mycket, både lycka och besvikelser. Knubbiga rejäla plantor eller om jag har otur, dränkta små långsträckta hjärtblad som möglar bort.

Vad har ni beställt? Vad har ni grundat era beställningar på?

Det är bara andra året i rad som jag beställer över nätet. Jag har handlat från Impecta, Rara växter och Runåbergs. Själv längtar jag efter att ha den där rutinen, veta vad som funkar i min odling, vad vår familj gillar och hur mycket fröer som går åt. Just dessa saker har styrt vad jag har beställt i år. Det och en del experimentlusta förstås!

I år är min plan att odla tätt, odla tidigt till sent på säsongen, samodla sådana växter som drar nytta  av varann, hitta det som funkar i mitt mikroklimat och framförallt odla det vår familj äter.

På fotot ser du beställningen från Impecta. Om någon dag dyker nog de andra påsarna också upp!

En riktig favorit från förra säsongen är spenaten Medania. Lättodlad och väldigt god. Tipset om sorten kom från Skillnadens trädgård. Spetspaprikan Lipari funkade också väldigt bra, jag fick många fina frukter och denna gången tänker jag täcka plantorna mer och ha dem i uterummet för tidigare mognad.

Svartroten träffade jag på i Rikkenstorps odlingar och det ska bli spännande att pröva den själv. 

Ni ska få se mer av sorterna när de väl hamnat i jord!

Årets sista morötter

Årets sista morötter har legat i en plastbalja i uterummet och väntat på att jag ska orka antingen ta mig an dem, eller äta upp dem.

I dag gjorde jag både och.

2 dl skrapade morötter och tre små rödbetor (även de från trädgården) blev tillsammans med en försvarlig bit färsk ingefära och en citron, en riktigt smakrik och mörkröd dryck.

Jag spädde ut den med bubbelvatten och njöt den sippvis.

Skrövset som blev kvar efter att råsaftcentrifugen gjort sitt jobb har jag sparat i kylen i fall jag får ett ryck och bakar bröd eller gör en morotskaka i morgon.

Nu finns det bara persilja och grönkål kvar av ätbart i trädgården.

Cirka 2 dl morötter, tre små rödbetor och en stor bit färsk ingefära.

Morötter, betor, ingefära och en välskalad, kärnlös citron har hamnat i råsaftcentrifugen.

Resultatet är inte så stort i volym, men väl i smak.

Efter att ha fyllt upp glaset med kolsyrat vatten har jag fått en riktigt vitaminberikad, skummande och välsmakande dryck som kommer hålla mig pigg hela eftermiddagen.

Ny växt av gammal stubbe?

När selleristjälkarna blivit smak och utfyllnad i köttfärssåsen (dottern tyckte det blev knaprigare med selleri...) satte jag ner stubben som blev kvar, i ett glas, fyllde en aning vatten i botten och inväntar nu eventuella mirakler.

Kommer det månne växa ut nya stjälkar?
En liten, liten grön kvist kan i alla fall redan anas.

Drivbänk och tunnel

När man bor lite norrut blir täckandet av odlingsbäddar allt viktigare. Växterna frodas betydligt bättre med vindskydd och den extravärme som plast eller väv skapar.

Idag tillverkades två plastlock till två lådor i slänten. Barnen hjälpte till efter bästa förmåga och jag ska erkänna att jag gjorde också efter bästa förmåga. Rätt och riktigt? Skulle inte tro det, men funktionsdugligt!

Stora odlingslådan fick även plast över elrören för att skapa en odlingstunnel. I våras hade jag odlingsväv vilket påskyndade skörden betydligt. Nu ska jag pröva plast och se hur det funkar. I och med att denna låda inte täckts eftersom jag vill börja odla tidigt här så sätter jag på plast redan nu för att stoppa näringsläckaget något. Otäckt jord utsätts annars för både regn och snö som sköljer bort en del av näringen som redan finns i bädden.

Skymningspromenad

Häromkvällen när jag körde hem från ett event var det är sånt där fantastiskt magiskt ljus ute över markerna där vi bor att jag bara var tvungen att ställa bilen och fota. Rosa, gult och blått... himlen såg nästan ut att stå i brand. När jag kom ända hem ropade jag på barnen och tog dem med på en härlig skymningspromenad runt åkarna nedanför vårt hus och vi hänfördes alla tre av den kontemplativa stämningen som sänkte sig över bygden under himlens märkliga skymningssken.

Grodd på väg

I söndags sådde jag micro leafs, idag tisdag tittar de allra första små små groddarna upp. Det är helt magiskt!

Dålig bild men den lilla gula pluppen är en grodd.

Julkänsla

En aning julkänsla har infunnit sig den här helgen! Italien är inte som Sverige... men städer och byar är upplysta av ljusdekorationer, det är kallt och frostigt, barnen har haft sina respektive julspel och julfester och... jag har lyckats göra en järnekskrans, min första, av tvåfärgade järneksgrenar från trädet i min nya trädgård! Nu börjar nedräkningen!

Vinterodla inomhus

Oj vad jag skulle så mycket idag! Föresatserna var goda och som vanligt får man väl helt enkelt vara nöjd med det man hann.

I handeln säljs fina små fröpåsar med Micro Leafs och jag tänkte faktiskt pröva. Jag har bredsått (strössla ut lagom många frön huller om buller) pak choi, bladsarepta och grönkål. Först ett lager jord, vattna, så fröna, på med ett tunt lager jord och täck sådden med plast eller lock. Låt stå varmt och ljus, min sådd ska få lite extra ljus under lysrör när jag kommer ihåg det.

Istället för att köpa dyra små specialpåsar funkar det med annat ätbart bladgrönt som blivit över i påsarna från sommarens sådder. I Lena Israelssons bok Odla året om finns många bra tips. Att googla funkar också som bekant.

När jag ändå var i farten lade jag ett gäng gul ärtor i blöt för att odla ärtskott. De brukar få ligga ett dygn innan jag häller av vattnet och ser om de gror. Sen ner ovanpå ett lager jord, täckt med lock tills de kommit upp en liten bit. Mums!

En försmak av sommaren

Jag kunde inte hjälpa det. Ur min mun smög sig ett spontant glädjetjut. Frökatalogen! I min brevlåda! Tänk vad jag ska odla, och det är redan dags. Vintersådden är på ingående.

Decemberskörd

Det känns oväntat lyxigt att kunna gå ut i trädgården en söndag två veckor innan jul och hämta in åtta fina grönkålsblad till kommande veckas eftermiddagssmoothies.

Jag har tagit för vana att ta med en liten flaska mina tre skoldagar och konsumera innehållet på tåget hem. Då stillar jag hungern bra tills jag kommer hem.

Nu delar jag skörden med harar och kanske även rådjur. Grönkålsplantorna i pallkragen är rejält ätna. Men det gör inte så mycket. Vintervädret hjälper också till att ta kål på dem och jag tror att årstiden hinner göra slut på maten långt innan jag kan göra det, så om skogens djur förser sig lite också gör ingenting.
Om de däremot får för sig att äta på fruktträden blir jag ilsk!

Grönkålen är fortfarande spänstig och fin, trots att det är december!

Frölöst

Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Har man tur kan man ändå passa på att lära sig någonting.

På bilden nedan finns ett lysande exempel på just detta.

Det är en planta basilika, Giant Leaf.

När de bästa bladen skördats lät jag basilikan gå i blom för att kunna samla frön att spara till nästa år. Så gjorde jag ju för två år sen, med gott resultat.

I år blev det dock inga frön. Jag hade missat den där lilla detaljen med pollinering. Basilikaplantor vill uppenbarligen ha själsfränder att frottera sig med för att producera avkomma.
En ensam planta ger inga frön.

Advent är mörker...

"Advent är mörker och kyla". Så börjar en finstämd sång.

Just nu stämmer det till hälften.

Mörker har vi gott om i Lidköping. Även om solen skiner just i dag (och i går också om jag tänker efter) så är det ändå mörkt större delen av dygnet. Det är knappt två veckor kvar till vintersolståndet, så än är det inte hopp om ljusning. I början av veckan har det dessutom regnat och det gör mörkret ännu mörkare.

Kylan är det dock sämre med. Eftersom jag planterade vitlök för ett tag sen så vill jag att inte att temperaturen sticker iväg för högt upp bland plusgraderna. Vitlöken ska inte stimuleras att börja växa innan den verkliga vårvärme är här. Om blasten sticker upp och sedan fryser ner igen så finns risk att den drar med sig frosten ner i den lilla klyftan, som ruttnar i stället för att bida sin tid i jorden inför kommande överdådiga skördar.

Nio plusgrader klockan fem på morgonen, som vi hade här hemma i tisdags till exempel - är inte själva definitionen av kyla.

Det är inte svårt att längta efter vårljuset, silat genom kronbladen på en gracil narciss.

Beskära vindruvor

Jag har två inte särskilt gamla vindruvsplantor av sorten Zilga. Tydligen är det dags att beskära dessa nu i november/december och jag har försökt att läsa mig till hur jag skulle göra. Man skulle kunna säga att det här är rena experimentet!

Hur som, jag har låtit två huvudrankor vara kvar på varje planta. Till våren utvisar det sig om plantan tyckte om behandlingen.

Palla äpplen

När jag och barnen var hemma hos deras mormor och morfar i höstas så passade vi på att få med en hink äpplen hem.

Vårt eget nyplanterade träd gav ETT äpple. Bättre lycka nästa år, då kanske vi får två!

Jag har gjort en omgång mos på äpplena från mormor. Blandade i ingefära och kanel, väldigt gott för vuxna men ratades tvärt av barnen.

Nu har jag skalat, klyftat och fryst in resten så att vi kan baka äppelpaj i vinter. Det gillar ALLA!

Mogningsexperiment

Innan första frosten klippte jag ner kapkrusbäret som växt i en stor murbruksbalja nedanför köksfönstret.

Jag ville försöka få så många bär som möjligt att eftermogna i uterummet. Och samtidigt passade jag på att göra ett litet experiment.

Jag la några höljen på en bricka, utan kvist kvar. Övriga bär lät jag sitta kvar på sina grenar och jag drog bort alla energislukande blad. Hälften av grenarna satte jag i en stor vas, fylld av vatten, och andra hälften la jag helt sonika på golvet.

Experimentet går ut på att se hur kapkrusbären eftermognar bäst.

Nu har det gått ett bra tag och jag tror jag är mogen (!) för en utvärdering.

De kapkrusbär som legat utan kvistar på en bricka har mognat sämst. På vissa av dem har höljet blivit blekt och fått mig att tro att bäret är moget, men när jag öppnat höljet har det ändå varit ett grönt bär inuti.

Grenarna som stått i en vas med vatten gav till en början bäst resultat. Bär mognade och trillade ner på golvet och var gula och fina innanför sitt prassliga hölje. Men det var inte så många bär som mognade. Nu står vasen med sina kvistar där mest som en prydnad.
Jag gissar att vattnet fick växten att tro att den fortfarande levde och skulle kunna fortsätta växa och utvecklas, men sen, när den inte fick någon näring, gav den upp och det hände inget mer.

Kapkrusbären som sitter på de grenar som ligger på golvet gav till en början inga mogna bär, men nu har det börjat hända en hel del och med ca fyra-fem dagars mellanrum kan jag gå dit och skörda mig en näve gula kapkrusbär.

Nu ämnar jag hälla ut vattnet ur vasen och se om jag kan hitta en plats för den inomhus för att prova om rumstemperatur kan påskynda mogningsprocessen.

Grannt granatäpple

Det är tydligen så här års man ska köpa granatäpple om man är nordbo och inte har förmånen att kunna ha ett eget träd på tomten.

Nu är de jättefina och söta.
Och stora!

Novemberkaktus

I fönstret står några stjälkar av en novemberkaktus och producerar rötter. De har stått här länge nu, i väntan på att jag ska flytta dem till en kruka. Eftersom de råkat hamna i ett glas med tomtemotiv har jag ställt dem bakom gardinen. Det är ju ändå inte jul året om.

Nu kikade jag lite bakom gardinen för att se om de behövde mer vatten, och då fick jag se det här:

Vitlök

Lördag förmiddag. Inget regn. Ingen snö. Plusgrader. Tillgång till hjälpsamma barn, tid och utsäde.
Med andra ord: perfekt läge att sätta vitlök.

Jag har en bra pallkrage, två på höjden, där det i somras växte rödbetor, sockerärtor, rosenskära och salladslök.
Salladslöken blev det i princip inget av. Den gillade inte att leva i skuggan av de väldiga rosenskärorna och vi åt bara några få, i omelett.
Sockerärtorna led av ojämn bevattning och fick utfällningar men gick ändå att skörda och frysa in efter förvällning.
Rödbetorna blev små men goda och har gett lite diverse mat som rosa kitch och grönkålssmoothie.
Det blev egentligen rosenskärornas pallkrage på det stora hela. De levde livet och gav mig långvarig njutning med sina vackra blommor högt upp mot himlavalvet.

Nästa säsong siktar jag dock på plats för vitlök och morötter. Jag vet att lök och morötter är en bra kombination att samodla eftersom lökflugan förvirras av morötter och vice versa. Om man uppnår samma goda effekt med vitlök vet jag inte, men det är ju värt att prova.

Tillsammans med min tjänstvilliga avkomma röjde jag pallkragen från det som växt under sommaren. Den starke sonen fick gräva ur all jord för tillfällig förvaring i stora skottkärran (vi har en liten också) och sedan klippte vi sönder alla rosenskärsstammar och la dem tillsammans med annat växtmaterial (till exempel nerklippta hösthallonpinnar) i botten av pallkragen. Ja, helt i botten blev det egentligen inte för där låg annat halvt om halvt nedbrutet material som jag bottnade pallkragen med när jag ställde upp den i början av sommaren.

Ovanpå klippet hällde vi en halv 40-literspåse med "trädgårdsgödsel" och spred ut den. Jag skulle lätt kunnat lägga på mer gödning egentligen men eftersom jag hade en öppnad påse fick det räcka med den. När lökarna börjar växa till våren kommer jag ge ytterligare gödning, kanske i form av pelleterad hönsgödsel och helt klart i form av gräsklipp.

Jorden som legat på vänt i skottkärran lades tillbaka och jag plattade till den lite med baksidan av en kratta.
Sedan var det dags för vitlöksklyftorna. Jag köpte en liten påse med tre vitlökar för 30 kr när det var rea på Lidens för ett tag sedan. Jag tänkte mig att tre lökar borde bli lagom till tre pallkragslånga (120 cm) rader.
Jag hade fel och fick drygt en lök över. De kvarvarande klyftorna borde jag egentligen sätta så fort som möjligt, men tiden rann ut så jag får spara dem tills jag hinner göra i ordning någon ny växtplats.

Det är bra att sätta sin vitlök så sent som möjligt på hösten. Den ska helst inte hinna börja spira av för många plusgrader utan snällt ligga i jorden och vänta på att vårvärmen kommer och väcker den till liv. Man trycker ner klyftorna i välgödslad jord ca 5 cm djupt och med 10-15 cm mellan klyftorna. Bor man i de högre växtzonerna kan de vara bra att täcka jorden med löv, halm eller vad man nu har till hands men jag bor i zon 2-3 och tror att de ska överleva vintern utan täckning. Får jag inspiration kanske jag går ut och krattar ihop lite löv att lägga över, men annars får de klara sig ändå.

Önskas primörlök kan man skörda på försommaren. Vill man ha vitlök att förvara inomhus över vintern är det bättre att vänta till slutet av juli eller augusti när löken hunnit bilda klyftor och ett skyddande skal. Väntar man längre finns risk att klyftorna faller isär och lagringsdugligheten försvinner men då kan man göra vitlökssalt att torka eller frysa in skörden i stället. Förvara i så fall vitlöken väl inpacketerad i frysen, om du inte är så förtjust i vitlök att du vill att bullar och andra bakverk ska ta smak.

Minns ni den där mystiska växten som plötsligt bara dök upp i smultrontornet? Jag vet fortfarande inte vad det var för någonting, men det blev i alla fall en kortvarig gäst. Vintern har gjort slut på livet för det lilla livet.

I den här delen av smultrontornet har jag tidigare odlat vitlök. Jag har fuskat och stoppat ner klyftor från lök jag köpt i livsmedelsbutiken. Det är ingen bra idé. Vitlöken kan bära på virussjukdomar som överlever i jorden i många år efter det att man skördat sin lök. Dessutom är lökarna som är ämnat som mat ofta preparerade för att inte börja gro innan de hunnit hamna i magen (inte efter heller i och för sig...) vilket gör att de inte ger någon skörd. Om vår trädgård drabbats av vitlöksvirus vet jag inte men någon skörd blev det i alla fall knappast. Bara några ynkliga miniklyftor som föll isär.

Här har vi dragit upp allt som växt i pallkragen under sommaren och sonen ska strax till att börja gräva ur jorden. Helst hade jag velat klippa ner rosenskärorna medan de ännu var gröna, för att ge tillbaka mer näring till jorden. Men det är ju det där med prioriteringar... Nu finns det nog inte så mycket näring i de bruna kvistarna, men de tillför ändå luft och struktur till jorden, och det är också värdefullt.

Kan man va annat än gla´ när himlen är blå och det finns tillfälle att få sticka fingrarna i jorden?

Dags att plantera. Tre rader vitlök ska få samsas med två rader morötter. Morötterna går också bra att vinterså har jag för mig. "Jag ska bara" läsa på lite först, och göra såband av fröna. Hinner jag så innan jorden fryser gör jag det, annars väntar jag till våren.

Det blev Topadrome som hamnade i kundkorgen på Lidens. Jag vet ingenting om sorten. Men ger den rejäl skörd och sköter sig för övrigt kan jag kanske spara några klyftor till utsäde inför nästa år. Det enda jag behöver tänka på är att byta växtplats för att minska risken för sjukdomar.

Experiment

Det här är min tanke: bästa sättet att öka sitt odlingsintresse och sina trädgårdskunskaper är att skaffa en större och mer krävande trädgård. Få tillfälle och utrymme att pröva, experimentera, våga göra fel och sen se sina ansträngningar växa. Nu har jag äntligen fått möjligheten så idag satte jag spaden i jorden och började gräva ner mina första tulpanlökar! Vita Maureen. Maureen är en klassisk, sen, enkelbladig tulpan som blir ganska hög. Inga instruktioner ingick i köpet av lökarna och jag hade varken tid att informera mig djupare i tulipanodlingens konst eller att preparera jorden ordentligt så det blir verkligen ett spännande experiment! Visst har jag hört talas om benmjöl och lökkorgar men det får bli till nästa projekt. I Sverige är det måhända försent att sätta vårlökar men här i Italien är jorden fortfarande mjuk och medgörlig. Jag valde ut en strategisk plats, räfsade bort det värsta ogräset, grävde ner lökarna på ett djup av drygt dess dubbla storlek, blandade ut den befintliga jorden med nyköpt och vattnade. Nu inväntar jag otåligt vårens och tulpanernas ankomst!

Rosa smoothie

Fyra veckors praktik på hemmaplan är över. I morgon fortsätter studierna i Göteborg och jag försöker återskapa mina skolrutiner.

Det blir frukostmacka på tåget på väg dit och grönkålssmoothie på tåget på väg hem.

Och så lite experiment med en rödbeta från pallkragen bredvid rabarbern i mixern tillsammans med apelsin, ingefära, grönkål och tropisk juice.

Tänk att en enda liten rödbeta kan ge så mycket färg!

Och tänk att det fortfarande går att skörda grönkål från plantorna i trädgården trots att det varit snö och minusgrader ett bra tag. De är visserligen inte lika spänstiga och smaken har mildrats av kölden, men de är fullt ätbara i alla fall.

Mixern går varm. Smoothien blir godast om den inte innehåller allt för stora bitar av grönkål.
Här mixas tre grönkålsblad med en skalad apelsin, två dl tropisk juice, ca 1 cm färsk ingefära och en liten rödbeta. Resultatet blev överraskande gott.