Plommon

Nu börjar plommonen mogna.

 

Jag gillar verkligen frukt och bär som mognar lite i taget.
Visst är det härligt med vinbärsbuskarna som man måste plocka av i ett svep och som ger bär till saft eller att frysa in, men det är trevligare att kunna gå ut i trädgården på morgonen eller när man kommer hem från jobbet och hitta några ätbara plommon.
Och veta att i morgon kan jag göra samma sak. Och i övermorgon. Och dagen efter det.

 

Vi har ett plommonträd av sorten Opal. Trädet är elva år gammalt och har haft en lite tuff start i livet. Redan efter ett eller två år gav det god skörd men sedan följde ett år då många plommonträd drabbades av sjukdom. Så också vårt lilla träd.

Jag konsulterade en duktig trädgårdsmästare (han som skrattade åt mina äggskal ni vet) och fick veta att det var en svampsjukdom på bladen.
På inrådan av trädgårdsmästaren har jag sedan behandlat trädet med ett svavelmedel varje vår. Kumulus DF heter det och är framtaget för mjöldagg i första hand. Så fort de första svarta fläckarna visar sig har jag sprayat på blandningen i riklig mängd. För att förhindra att sjuken återkommer har jag dessutom försökt vara så noggrann jag orkar och plockat bort alla nedfallna blad på hösten och lagt dem i soporna. Jag har fått hålla på några år och trädet har inte orkat ge någon frukt förrän 2013. Då fick vi återigen några plommon och sedan har det blivit fler och fler.
För två år sen åt getingarna upp alla plommon men i år kan vi äntligen äta själva.

 

En av fördelarna med plommon, förrutom att de är söta och goda, är att de har motsatt effekt på magen mot vad blåbär har.
Det är perfekt att kombinera de två godsakerna så här i skördetider.

Söta, goda plommon av sorten Opal.