Guldvatten

Det här med människokiss i trädgården! Vad ska man tycka om det egentligen? Är det inte bara vansinnigt äckligt och illaluktande? Ska man verkligen hälla sitt eget urin på växter man ämnar äta?

 

Det råder naturligtvis delade meningar om användandet att kiss i odlingarna. Många tycker nog att det känns väldigt ofräscht att hålla på och spilla med sitt kiss. Själv tycker jag att det är ungefär lika äckligt som att röra till gödselvatten av höns- eller kogödsel. Det vill säga - inget äckligt alls!

 

Jag kissar i en liten burk. Urinen häller jag sen över i en flaska som står mörkt i ett skåp i tvättstugan. Visst luktar det lite när jag skruvar av locket men ska jag vara helt ärlig tycker jag att det mest luktar nybakat bröd med en anstrykning av ammoniak. Hör man till dem som besväras av lukten är rådet att bara använda sig av färskt kiss. Det luktar mycket mindre.

 

För att göra guldvatten (utspätt kiss kallas oftast för guldvatten eftersom det drar åt gult och är rena guldet för många av trädgårdens växter) späder man en del urin med nio till tio delar vatten.

Jag har mätt upp hur mycket en tiondel är på ett antal icke pantbara flaskor (saftflaskan på bilden sparade jag på mig innan det blev pant även på saftflaskor) och brukar blanda till guldvatten i ett antal flaskor åt gången. Flaskorna förvarar jag i en korg i garaget eller i uterummet.

 

Jag använder mitt guldvatten lite då och då, och uteslutande till växter i kruka eller hink. Jag ser inget konstigt i att hälla guldvatten även på andra växter, men jag orkar oftast inte samla på mig tillräckligt mycket urin för att slippa prioritera.

 

Kan man då vattna med guldvatten på sådant som är ätbart?
Jadå. Så länge jag häller "guldet" på jorden under plantorna så är det inte konstigare än hönsgödsel, kogödsel eller annan gödning. Plantorna tar åt sig de näringsämnen de behöver, inte smaken eller lukten av det medium som levererar näringen.

 

Jag har upptäckt att guldvatten är pelargonernas älsklingsgödning. Jag brukar börja göda efter vintervilan och fortsätter sedan under hela sommaren. Pelargonerna har blommat oavbrutet sen i mars och kommer fortsätta en bra bit in på hösten. 

Pelargonerna på bilden nedan är tre somrar gamla. Jag har övervintrat dem frostfritt i vårt uterum. Jag äger inte fler än två vita Mårbackapelagoner men med tanke på att de ska samsas med ett fikon i uterummet under stor del av året, så jag vill inte samla på mig fler.

 

Guldvatten är näringsrikt och fungerar som ett allsidigt medel för nästan alla typer av växter. Om jag minns rätt så är det ganska kväverikt men inte lika mycket som nässel- eller vallörtsvatten.
Jag försöker samla på mig det "rena guldet" så ofta jag hinner och orkar. Jag tycker att trädgårderande ska vara lustfyllt och fritt från måsten och därför går allt i perioder, men just nu är jag så inne i samlarivern att jag tycker det är rena rama slöseriet när jag kissar på jobbet.

En saftflaska med uppmärkt tiondel är utmärkt att förvara guldvatten i.

Mårbackapelargoner blommar villigt när de får guldvatten som näring.