Ull

Redan innan både Sara (som bland annat bloggar om Skillnadens Trädgård) och makarna Mandelmann (senast sedda som helt bedårande TV-odlare) rekommenderade ull i odlingarna, skaffade jag mig en säck ull till vår trädgård.

 

Eftersom jag är jättebra på att tänka ut smarta saker utan att förverkliga dem, har ullen blivit stående hemma hos mina föräldrar. I helgen var jag där och fick äntligen med mig ullen hem. Jag var allt lite nervös innan jag öppnade säcken. Eftersom den blivit stående så länge (mer än ett år?) borde det nog vara en högst obehaglig upplevelse. Men nej, ulltottarna såg ut precis så som de förmodligen gjorde när de just lämnat fårskinnet.

 

Jag har tidigare skrivit om rådjuren och hararnas framfart bland grönkålen men nu ska vi se om jag inte lyckas få stopp på den (framfarten alltså.)
Jag har lagt ut ull i pallkragen med grönkål och även spridit ut några ulltottar på andra håll i trädgården.

 

Ull har nämligen inte bara den goda egenskapen att den ger jorden näring som växterna kan ta upp, håller jorden fuktig genom att minska avdunstningen och förhindrar fröogräs från att slå rot och rotogräs från att tränga sig upp ur marken. Dessutom ska den hålla rådjur och kanske även harar borta. Vissa menar att ull även lär avskräcka mördarsniglar men det har jag svårt att tro. Så bra kan den väl ändå inte vara?!

 

Nu när jag lagt ut ullen från den säck jag hade, upptäcker jag att det går åt mycket mer. Dags att kontakta min ull-leverantör och höra när det är fårklippardags nästa gång.

 

 

Så här ser en rådjursfriserad grönkålsplanta ut. Det är bara några små blad kvar, och de misstänker jag hunnit växa ut sedan senaste rådjursbesöket.

 

 

Nu ligger det fårull i mer än halva pallkragen. Återstår att se om det har någon avskräckande effekt på odjuren från skogen.

 

 

En tova kring basen av en av förra årets nytillskott - en fläderbuske som jag hämtat i föräldrarnas trädgård.