Nu äter vi upp den sista slatten hallonsylt.
Sommaren 2015, alltså för ett och ett halvt år sen, plockade jag en hink hallon i min mammas trädgård. Av dem kokade jag hallonsylt. För att inte få den allt för söt halverade jag mängden socker, mot vad som var angivet i receptet jag hittade på nätet.
I min enfald tänkte jag att fyra burkar hallonsylt nog skulle gå åt rätt snabbt så även om den konserverande sockermängden inte var så stor, blandade jag ändå inte ner någon citronsyra, atamon eller annat konserveringsmedel. Sylten består alltså av bara hallon och socker.
I 19 månader har den sylt som räckt längst stått i kylen. Den har tappat lite av färgen, men inte i smak och framförallt - den har inte möglat!
Visst är det lite häftigt att man kan bevara sin skörd såhär länge utan att behöva tillsätta en massa konserveringsmedel!? Och visst är det häftigt att vi inte behövt köpa hallonsylt på så här lång tid?!
 |
Sylten har tappat färg, men inte smak. Det är bara lite bottenskrap kvar.
|
 |
På en nygräddad våffla gör hemkokt hallonsylt sig riktigt bra.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar