lördag 17 juni 2017

Årets första

Det är ren och skär lycka - varje år.

Jag syftar på årets först pion. Och årets första jordgubbe.
I dag var det dags för båda.

Jag har två pioner. En i varje entrérabatt. Båda är av sorten Festiva Maxima. Och det är verkligen maximal fest när de slår ut. De doftar helt underbart ljuvligt.

Jordgubbsplantor har jag en hoper vid det här laget. I en pallkrage finns etablerade plantor som jag satte i förfjol och som borde ge sitt bästa i år.

I smultrontornet finns det några också. De mår inget vidare på grund av myror som bygger bon bland deras rötter, på grund av en väldigt torr vår och försommar och för att de nog står för grunt och inte fått någon kärlek av trädgårdsmästaren.

I två nya pallkragar har jag planterat ur jordgubbar också, sex plantor i varje, och så finns det fortfarande ett litet gäng som bor i krukor, tätt hopträngda i en pallkrage som bara används som krukförvaring av diverse plantor just nu.


Det doftar så härligt att jag nästan blir svimmelkantig.

I mitten av varje pion finns ett litet vinrött stänk. Allt eftersom blomman åldras sprider sig stänket. Det är som om blomman blivit blivit skadad just när den slår ut. Det kanske ändå GÖR ONT när knoppar brister. Och skadan växer ända tills det är dags för pionen att tacka för sig och vända åter till jorden.

När solen ligger på, även här på norrsidan av huset, blir en vit pion nästan självlysande. Det gröna bladverket är också vackert. För den som gillar att göra buketter är bladen perfekta utfyllnader.

Årets första hemmajordgubbe! Den var jättegod! Jag åt upp den själv, utan att ens berätta för familjens övriga jordgubbsälskare om dess existens.
Men bilden är lite fusk. På baksidan var jordgubben brun efter att ha legat platt mot gräsklippet, och myrorna hade kalasat på den så det var egentligen bara den halva som syns som gick att äta.

Härmed bestämmer jag att det är i dag försommaren gick över i sommar.
Termometern visar dessutom 27,9 grader i skuggan och bättre än så här behöver det inte bli.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar