En tulpanbuketts liv

Vi svenskar föredrar generellt våra tulpaner som raka spjut i vasen. Det ska vara knutna blomsterhuvuden och ordning och reda.

Fransmännen däremot, ser helst fullt utslagna blommor som hänger flödande över kanten. Lite dekadens och lite vällevt tänker jag.

Själv älskar jag tulpaner i alla stadier!

Jag älskar nyinköpta, krispigt härliga tulpaner, med ljuva färger. Jag blir extra förtjust i sorter med annorlunda skiftningar och överraskande nyanser. Som limegröna fält mot rosa botten till exempel.

Jag älskar solkyssta tulpaner som börjar veckla ut kronbladen och blir sådär fantastiskt fylliga, med nästan genomskinliga kronblad och ljuvt pastelliga färger.

Jag älskar fullt utslagna buketter där man kan ana blomkalkens bottenfärg i vitt och gult. De känns som läckert lockande godisbitar. Visste ni förresten att man kan äta tulpanernas kronblad!

Jag älskar det franskt dekadenta som svämmar över av ymnighet åt alla håll och kanter.

Jag älskar en tulpan som börjar närma sig slutet av sin levnad. Se hur kronbladens karaktär blir tydligare och färgerna övergår från pastellrosa till laxrosa, från limegrönt till gult. Nu börjar också ståndarna markera sin svärta djupt inne i blomkupans sköte.

Jag älskar tulpaner som skiftar nyans med ljuset. Från mjukt dimrosa...

...till skarpt lilarosa.

Jag älskar tulpaner som vissnar, som fläker ut sig och tappar all vett och sans, som strör sina kronblad likt kristaller på den svarta granitskivan.

Jag älskar tulpaner som återgår till kretsloppet, som låter sig klippas ner och sakta förvandlas till jord i kompostens fuktiga mörker.

Vårkänslor!

Här i Italien har vi haft två fantastiska soliga dagar med 10 - 12 grader varmt väder. Min längtan efter våren växer allt mer så jag kunde inte låta bli att köpa några blommor när jag var och handlade...! Det blev en liten vit krokus och en blå iris till barnen och så unnade jag mig själv en fin orkidé. Än är det vinter kvar... men min naturkänsla säger att våren ligger bakom hörnet och väntar!

Vass

Medan övriga familjen firar sportlov genom att faktiskt sporta, "firar" jag lite mer långsamt genom att ägna mig åt den utmanande sporten "bli-frisk-från-förkylning". Jag är inte alls bitter, avundsjuk eller deppig. Ärligt talat.
Hade jag varit frisk hade jag ägnat halva dagarna åt tentor och andra halvan åt jobb. Nu försöker jag i stället ägna hela dagarna åt tentor men det är svårt när huvudet är fullt av snor som slemmar till hjärncellerna och hindrar dem från att tänka ordentligt.

 

I dag skiner solen och jag passar på att vädra förkylningen lite i förhoppningen att en dos D-vitamin ska göra susen.

Solen är vass för mina rödkantade ögon. Jag kisar mig fram och njuter av fågelsången.

 

Här kommer några "vassa" bilder från promenaden.

 

 

Det är så härligt att gå i solen!

 

Kommunen har anlagt en liten bäck som dränering i utkanten av vårt bostadskvarter. Det finns nästan aldrig något vatten i bäcken men det växer ändå vackra vassvippor utmed kanterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är inte vass, utan i stället någon typ av gräs som växer i en av trädgårdarna i kvarteret. Vi har inget mer än gräsmattegräs i gräsväg hos oss, men när jag ser hur vackra fröställningar en perenn grästuva kan ha även på vintern, så blir jag såklart lite sugen...

 

 

Som en kaskad av guldglitter i februarisolen!

Spenatsådd

Med 12 plusgrader om dagen och runt 5 minus om natten i uterummet kunde jag inte låta bli utan att så en bytta spenat.

Spenat och bladsallat är sådant som fixar tidiga sådder rätt bra. Blir det väl kallt finns det väv som skyddar.

Det är spännande att se hur tidigt man kan få skörd. Att utnyttja de växter som klarar kyla och rejäla temperaturskillnader är något jag försöker lära mig mer om. Det kan komma till nytta till nästa år, tänker jag. När jag vill locka fler att odla.

Denna spenaten heter "Viking". Gjorde iordning en före detta vindruvsask med plantjord. Inga krusiduller med såjord. Spenat kan sås direkt på friland så varför krångla till det. Jag vattnade på jorden, strödde ut tätt med frön och plattade till. Själva tillplattandet är bra för fröet då det omsluts av jord bättre än utan plattning. Sen kunde jag stänga locket på asken och gå in och laga middag. Allt detta tog mig högst 5 minuter.

Ull

Redan innan både Sara (som bland annat bloggar om Skillnadens Trädgård) och makarna Mandelmann (senast sedda som helt bedårande TV-odlare) rekommenderade ull i odlingarna, skaffade jag mig en säck ull till vår trädgård.

 

Eftersom jag är jättebra på att tänka ut smarta saker utan att förverkliga dem, har ullen blivit stående hemma hos mina föräldrar. I helgen var jag där och fick äntligen med mig ullen hem. Jag var allt lite nervös innan jag öppnade säcken. Eftersom den blivit stående så länge (mer än ett år?) borde det nog vara en högst obehaglig upplevelse. Men nej, ulltottarna såg ut precis så som de förmodligen gjorde när de just lämnat fårskinnet.

 

Jag har tidigare skrivit om rådjuren och hararnas framfart bland grönkålen men nu ska vi se om jag inte lyckas få stopp på den (framfarten alltså.)
Jag har lagt ut ull i pallkragen med grönkål och även spridit ut några ulltottar på andra håll i trädgården.

 

Ull har nämligen inte bara den goda egenskapen att den ger jorden näring som växterna kan ta upp, håller jorden fuktig genom att minska avdunstningen och förhindrar fröogräs från att slå rot och rotogräs från att tränga sig upp ur marken. Dessutom ska den hålla rådjur och kanske även harar borta. Vissa menar att ull även lär avskräcka mördarsniglar men det har jag svårt att tro. Så bra kan den väl ändå inte vara?!

 

Nu när jag lagt ut ullen från den säck jag hade, upptäcker jag att det går åt mycket mer. Dags att kontakta min ull-leverantör och höra när det är fårklippardags nästa gång.

 

 

Så här ser en rådjursfriserad grönkålsplanta ut. Det är bara några små blad kvar, och de misstänker jag hunnit växa ut sedan senaste rådjursbesöket.

 

 

Nu ligger det fårull i mer än halva pallkragen. Återstår att se om det har någon avskräckande effekt på odjuren från skogen.

 

 

En tova kring basen av en av förra årets nytillskott - en fläderbuske som jag hämtat i föräldrarnas trädgård.

Tulpantiden fortsätter

Jag fortsätter att njuta av tulpaner hemma i köket.

 

De här läckra snittblommorna heter Flashpoint.

 

 

Studiebesök

I helgen var jag och familjen på besök nere i mina hemtrakter och passade på att göra studiebesök på Lundsbrunns handelsträdgård. Både mina föräldrar och ena syster är bekant med ägarna och vi hade turen att träffa på Lars som gärna guidade oss runt och svarade på en uppsjö av frågor.

Utan att avslöja några yrkeshemligheter fick jag kloka råd om bevattning, bekämpning, uppdragning av småplantor, själva sådden, krukor, belysning, ventilation, näring och jord. Framför allt slår jag, utifrån Lars viktiga råd, ett slag för jorden.

Din odling står och faller med jorden! Om jorden på förhand är av dålig kvalitet råkar man snabbt ut för skadliga svampar och organismer, jord som inte håller fukten eller med ett alldeles för lågt näringsinnehåll i jämförelse med vad växten kräver. Köp BRA jord - så enkelt är det.

Än en gång, ett varmt tack till Lars Kellgren på Lundsbrunns Handelsträdgård som tog sig tid för oss!

Kik i ett av växthusen

Till min stora lycka fick jag köpa backar!